Sant eller falskt

Säger någon numera fundamentalist så tänker nog många svenskar sig en islamist, sunni, shia eller någon annan sekt inom islam. Men fundamentalister har vi på många områden. Ett av dessa är miljöområdet, där de t.o.m. finns inom ett så tekniskt gebit som energiförsörjning. Naturligtvis tänker jag speciellt på vindkraftsutbyggnaden.

Så gott som dagligen är frågan uppe i lokaltidningarnas insändarspalter, där ”experterna” inte sällan visar sig vara miljöfundamentalister. De verkar någon gång ha bibringats en tro och den avviker de sedan inte ifrån. Inga argument biter, inga fakta. Vad som är fakta bestämmer fundamentalisten själv grundat på hens tro, som ingen rubbar. Kunskaperna inom teknikområdet är oftast minimala för att inte säga obefintliga.

Den 13 januari läste jag en insändare med rubriken Lång energiväg att gå för Sverige innan målen nås. Det är sant, eftersom målsättningen för vindkraftsutbyggnaden varken är vettig eller realistisk. Insändaren, undertecknad Sören Molander, innehåller ren desinformation kanske beroende på att författaren tagit propagandan från vindkraftsindustrin och ägarna för sann och riktig.

Den är i ungefär samma klass som riksdagens närmast löjliga beslut efter kärnkraftsomröstningen 1988, att all kärnkraft skulle vara tagen ur drift år 2010. Högre utbildning och forskning inom kärnkraftsområdet stoppades också så urbota dumt.

Idag, 34 år senare, gäller naturligtvis att utbildning och forskning skall ske och att de gamla kärnkraftsverken får ersättas av nya med högre effekt. En majoritet bland riksdagsledamöterna är i alla fall inte helt obildbara, något som jag gläder mig över.

Miljön är utomordentligt viktig för både människor, djur och växter, men miljökraven bör inte ställas av okunniga fanatiker, vilket idag tyvärr händer. Ett aktuellt exempel har vi idag i vattenverksamhetsutredningens delbetänkande som kom i höstas.

Teoretiskt skulle den kunna innebära att all vattenkraft blir förbjuden, eftersom utgångspunkten är att alla befintliga kraftverk skall prövas som om de inte existerar. Klart är att vattenkraften kan komma att tappa 6 – 7 TWh i årlig produktion.

En av våra främsta experter, Jan Nordling på IVA (Ingenjörsvetenskapsakademien), tror att det kan bli så stort som 11 – 13 TWh. Redan de lägre värdena skulle innebära en förskräcklig naturkatastrof, trots att vi idag med dålig verkningsgrad (vindkraften) producerar mer energi än vi behöver. Detta i det för vindkraft mindre lämpliga Norrland.

Redan vid den stora vindkraftsutredningen på 80-talet konstaterade experterna att Norrland inte lämpade sig för vindkraftsutbyggnad. Väsentliga orsaker var t.ex. att Norrland redan för egen del hade stort överskott av elkraft. Att nya stora mycket kostsamma kraftledningar med sina kraftledningsgator och ställverk skulle behöva byggas för elleveranser söderut. Sådana elleveranser per kabel var knappast aktuella för mer än 30 år sedan.

Vindförhållandena i Norrland var helt olämpliga för vindkraftverk utom på de högsta bergen och där skulle kostnaderna för all erforderlig byggnation (vägar och kraftledningar) raka i höjden. Norrland ligger i lä för vindarna från Nordatlanten och Atlanten. Lämpliga vindförhållanden för vindkraft hittar man utefter Europas västkust, från Portugal och upp till Danmark samt på Irland, Island och i England samt för svensk del främst utefter västkusten.

Den aktuella insändaren åskådliggör sin totala okunnighet genom att skriva följande: ”I vårt grannland Danmark produceras redan nu mer än 30 procent av det årliga elbehovet med vindkraft. Samma siffror gäller för Spanien med sin stora folkmängd. Portugal har långt över 30 procent vindkraftsproducerad el. Tyskland har nått en brytpunkt när sol- och vindenergi gör gas och kärnkraft olönsam. Skottland satsar 100 procent på miljövänlig förnybar energi och räknar med att vindkraften ska tillföra 20 000 nya arbetstillfällen”.

Norrland har sådana vindförhållanden att all jämförelse med de uppräknade länderna är helt orimlig för att inte säga rent fånig. Uppgifterna om de tyska förhållandena är helt felaktiga och kan knappast vara hämtade ur Faktakalendern, (kostar en dryg 100-lapp) som han rekommenderar andra att hålla sig till.

Stängningen av tyska kärnkraftverk har gjort att två grova pipelines har byggts till stora kostnader från Finska vikens inre del via Östersjön och nära Gotland till Nordtyskland för leverans av rysk gas. Tyskarna driver elverk med ur miljösynpunkt helt förkastlig brunkol och elpriset för stackars tyska abonnenter är några gånger högre än i Sverige som följd av vindkraftdriften. Vidare är det tyskarna som är intresserade av att köpa den svenska vindkraftselen, därför att man alltsedan stängningen av kärnkraften har allvarlig elkraftsbrist.

Den sista tiden har man, mot allt förnuft, byggt en del ganska stora vindkraftsparker i Norrland. Först då upptäcker en del vindkraftsivrare att det här med isbildning är en realitet. Den 3 juli 2012 har jag ett inlägg, Vindkraftsgrälet fortsätter. Det handlar om de norrländska problemen med isbildning i torn och master.

Det här är problem vi på min arbetsplats hade att lösa på 1950-talet, då utbyggnaden av radiolänkar skjutit fart i Övre Norrland. Sektoringenjören där ringde upp en vinterdag och sa: ”Nästan alla våra yagiantenner hänger på masterna som slokande tulpaner”. (Som gammal man känner jag mig som åsnan mellan hötapparna, när jag skall bestämma om jag skall skriva sa eller sade.)

En yagiantenn är en sådan som vi alla använder för att se markbunden TV. Nu var de militärt kraftigt byggda antennerna med dipol, direktorer och reflektor inbäddade i en tung isklump, som bommarna inte orkade med och därför riktade ner mot marken.

Det smått löjliga i sammanhanget är att vindkraftsproducenterna byggt hela vindkraftsparker innan de upptäcker att isbildning är ett allvarligt problem i Norrland. Ett problem som t.v. saknar godtagbar lösning. Nu måste man få fram ett bra system för tidig detektering av påbörjad isbildning och ett system för att bli av med isen.

Fortfarande saknas alltså bra system. Två system kan man anse testas f.n. Det ena, Vestas, bygger på att varmluft leds in i rotorbladen, vilket kräver energi. Här har man inte kommit längre än att två verk sålts till en kund i Österrike för installation i år.

Siemens har ett elsystem där strömmen leds i inbyggda skikt i rotorbladens framkant. Det systemet testas sedan 2011 vid två anläggningar i Sverige. Längre än så har man inte kommit och äntligen har man förstått att man kan komma att förlora upp till 15 procent av produktionen p.g.a. isbildning. Kraftbolagen, som behöver investerare och tillverkarna, som vill ha kunder håller väldigt tyst om de här svårigheterna.

Rotorns aerodynamik försämras givetvis vid isbildning liksom rotorns balansering, det senare antar jag mycket väl kan ge svåra haverier.

Insändaren kräver också stängning av 1571 mindre vattenkraftverk. Jag tvivlar på att skribenten förstått något av konsekvenserna. Vilka blir konsekvenserna, t.ex. för behovet av kontinuerlig elleverans? Vad blir kostnaderna och vilka skall betala?

Det är tveklöst så att vissa ytterligare vattenflöden och faunapassager bör göras obrutna bl.a. för sportfiskets skull. Vattenkraftens utbyggnad har delat upp vissa sammanhängande vattendrag i isolerade segment. 1918 års vattenlag ställde helt andra miljökrav än miljöbalken och EU:s ramdirektiv för vatten.

Vattenverksamhetsutredningen som har regeringens uppdrag att komma med förslag om anpassning av vattenkraftens miljöhänsyn till EU:s ramdirektiv för vatten och miljöbalken presenterade ett delbetänkande i oktober 2013. Det är nu ute på en remissrunda. Svensk Energi och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien med sina experter är synnerligen kritiska till betänkandet och dess långtgående konsekvenser.

Svensk Energis vd, Kjell Jansson, menar att minst 10 procent av produktionen försvinner om utredningens förslag skulle gå igenom, eftersom deras utgångspunkt är att befintliga kraftverk ska prövas som om de inte existerar. Varje enskilt kraftverk skulle drabbas av kostnader på miljontals kronor.

Jan Nordling, projektledare vid IVA anser att produktionsbortfallet kan bli så stort som 11 – 13 TWh. En nationell katastrof vill jag kalla det. Kjell Jansson säger enligt Ny Teknik: De befintliga domarna är juridiskt bindande och föreskriver villkor som kraftverksägarna har följt och anpassat sig till. Att ensidigt riva upp sådana domar och villkor ska inte vara möjligt i ett rättssamhälle.

Men vad bryr sig alliansregeringen om sådant? Jag vet! Inte det minsta, man stiftar t.ex. retroaktiv lag, som efter överklagan av förvaltningsrätten förklaras olaglig, men samtidigt säger sig inte göra något åt, eftersom riksdagen redan infört lagen.

Eller: Jag hade ett pensionsavtal som stadgade att jag varje år skulle kompenseras för prisökningarna. Avtalet ingicks för flera decennier sedan. Jag, och många med mig, inrättade livet efter pensionering med avtalet som en grund. I stället förändrades avtalet ensidigt just vid min pensionering så att min pension reellt idag är värd en tredjedel av vad den var då jag pensionerades.

Eller: Alliansens beslut att gamla och sjuka pensionärer skall betala högre skatter än andra. Är det något som hänger ihop med mänskliga rättigheter?

Insändaren, Sören Molanders, beskrivning av vattenkraftutbyggnadens konsekvenser visar att han själv har mycket begränsad erfarenhet av den. Jag äger en sportstuga med strandrätt vid Blåviksjön, några mil ovanför Lycksele.

Anledningen är bland annat det fina fisket i området, särskilt efter uppdämning och närheten till fjällvärlden, där har jag tillbringat åtskillig tid. Blåviksjön är mer än en mil lång och har sitt utlopp i Umeälven. Den är sedan 60-talet ett värdefullt vattenmagasin för Rusfors vattenkraftverk. Två mil norr om Umeälven finns den orörda Vindelälven, med vandringslaxarna kvar.

Sjön är på många ställen ganska djup och stränderna är vanligen branta med ett kuperat landskap. Före dämningen steg vattnet tre meter under tiden för snösmältningen med sin vårflod, som kunde sträcka ut sig över ganska lång tid och komma vid från år till år varierande tid.

Efter dämningen varierar vattenytan bara 3 decimeter, något år kan det bli fyra decimeter. Det är en förändring man där är tacksamma över. Älven nedanför kraftverket återtar omedelbart normalflödet, som är 450 m³ per sekund. Stationär lax finns i Blåviksjön, men inte så rikligt och kallas här börting. Tillgången på abborre och gädda är bättre än tidigare och jag har själv tagit många abborrar i 2 ½-kilosklassen efter dämningen.

I insändaren, som är ett svar på annan insändare skrivs också: ”Mer forskning på sol och vind föreslår du. Det är att slå in öppna dörrar, för både vind- och solenergin är så långt komna i sin utveckling att de redan fungerar marknadsmässigt.” Alla är tydligen inte medvetna om att vindkraften för sin ekonomi är helt beroende av kraftiga subventioner och beträffande solcellsforskningen finns mycket kvar att göra. Särskilt för solfattiga regioner. Det är bedrövliga åsikter insändarskribenten framför.

Sextio nya milj. kronor har just satsats på solcellsforskning och det var hög tid att så skedde. Här, liksom beträffande det övriga är denne Sören Molander (insändarskribenten) helt okunnig, men har helt bestämda åsikter. Men inte sällan är det ju så att ju okunnigare man är, desto bestämdare åsikter har man.

Självklart behövs det mer forskning om både sol- och vindkraft. För vindkraftens del om t.ex. materialet i turbinbladen, hur man förhindrar iskast och fördröjer materialmattning. Det lär inte vara något nöje att träffas av ett 40 – 50 meter långt turbinblad vägande 60 ton eller ett isblock från hundratalet meters höjd.

Jag har tidigare beskrivit problemen med isbildning på rotorn. Här finns plats för forskning. Även forskning om nya ytskikt på rotorn för att hindra isbildning

Solcellsforskningen under de senaste decennierna har varit ganska blygsam, men ändå givit så pass bra resultat att kapital börjat strömma till. Målsättning och beslut om medelstilldelning i de stora energifrågorna är politiska frågor. Därmed ligger de till avsevärd del i händerna på regeringens och riksdagens alla lobbyister från exempelvis vindkraftsindustrin, miljörörelserna och vindkraftsägarna och oberoende teknisk och ekonomisk expertis hamnar tyvärr i skymundan.

Faktaargumenten emot vindkraftsutbyggnad i Norrland är så många att jag här och nu drar mig för att börja räkna upp fler. En hel del finns i mina tidigare blogginlägg. Du kan i min blogg söka med ordet vindkraft. 

Jag undrar förresten hur många läsare av Molanders insändare som inser att hans siffror över kärnkraftens energileverans är helt irrelevanta. De är hämtade från den tid kärnkraften var som minst aktiv på grund av översyner, men framförallt därför att verken uppgraderades till högre effekter. Då flera verk var avstängda.

Flertalet av de i de viktigaste frågorna beslutande politikerna är tekniskt och ekonomiskt okunniga och besluten blir tyvärr därefter.

Jag är här alldeles för mångordig för att fundera över att svara med insändare på Molanders orerande mot Roland Laurin och hans insändare. För mig står det helt klart att Roland Laurin är en av de få ledamöterna i Söderhamns fullmäktigeförsamling, som är utrustad med sunt förnuft. Jag instämmer i allt väsentligt med vad Roland Laurin skriver.