Söderhamns makthavare ställer till elände

Gamla inlägg blir aktuella på nytt.

Den här gången är rubriken i Söderhamns-Kuriren den 4 november Sista matleveransen.  Som kommunalt fusk med statsbidrag, alternativt av oförstånd eller rent slarv har Söderhamns kommun rekvirerat statsbidrag till livsmedelsaffärer för utkörning av varor till åldringar i både centrala Söderhamn, i Trönö- och i Bergviksområdet. Bergvik är ett litet samhälle utanför Söderhamn där man i början av 90-talet bildade den ideellt sociala föreningen Guldkanten.

Har jag förstått det hela rätt så har kommunen här använt statsbidraget till att genom bidrag till Guldkanten finansiera distributionen av matvaror till hittills 28 hushåll. Av dessa visade det sig att bara 2 uppfyllde de statliga kraven för stöd till levererande livsmedelsaffär. I Bergvik fanns kanske ingen sådan butik och det hela sköttes av den ideella föreningen Guldkanten.

Ett statligt glesbygdsstöd enligt förordning om stöd till kommersiell service vanligen gällande dagligvaruföretag som levererar till sådana som inte själva kan ta sig till butiken, det vill säga gamla, sjuka och handikappade finns således. Det kan på vissa villkor sökas genom kommunerna, som också svarar för förmedlingen av bidraget, liksom kontrollen av att reglerna följs. Reglerna kan variera något mellan län och regioner.

En sådan regel, som tydligen gäller i Gävleborgs län är att avståndet till kunden är minst två kilometer. Bidraget är alltså ett stöd till glesbygdsföretag för att kunna skapa eller bibehålla service till vissa medborgare.

Något olyckligt har det kallats hemsändningsbidrag, vilket kanske bidragit till att kommunalrådet i Söderhamn tydligen trott (Tror?) att det gäller statsbidrag till service för våra gamla. Men allt stöd till gamla, äldreomsorg, är ett kommunalt ansvar, vilket kommunen skall planera, budgetera och genomföra.

I t.ex. Förordning (2000:284) om stöd till kommersiell service sägs det: Hemsändningsbidrag innebär att livsmedelsbutiker på landsbygden och i mindre orter kan söka stöd för att bekosta hemsändning av livsmedel till äldre och funktionshindrade. Stödet söks i efterskott hos kommunen som helt eller tillsammans med staten (understrykning här) bekostar hemsändning av livsmedel till hushåll. Syftet är att öka tillgängligheten på landsbygden för utsatta grupper.

I Söderhamn utnyttjade kommunen det här statliga bidraget till att bekosta äldreomsorg, för vilken kommunen helt skall ansvara. (Här gäller det kanske att vara tydlig, så att även kommunpolitiker och vissa tjänstemän förstår.) Gamla, kanske fattiga och sjuka kan naturligtvis plötsligt förlora förmågan att köpa och transportera hem mat. Jag undrar om Söderhamns kommun har beredskap för detta?

Den felaktiga bidragsanvändningen uppdagades inför allmänheten för ett drygt år sedan, då kommunen kanske förstod allvaret i länsstyrelsens uppmaningar att följa föreskrifterna för bidragets utnyttjande. Tydligen greps kommunalrådet av panik och ville till att börja med abrupt avbryta distributionen av matvaror till åldringar i kommunen.

Självklart blev det en sensationell nyhet i lokalpressen! Lika självklart kom övergången till ordning att bli något mjukare, bland annat med hjälp av leverantörerna av livsmedel, som inte ville se åldringarna bland sina kunder plötsligt bli utan matleveranser.

Kommunen har tydligen, med medgivande från länsstyrelsen, låtit detta fortgå till september i år, men i augusti meddelas plötsligt Guldkanten att det hela upphör en bit in i september. Kunderna, en del har svårt att ta till sig beskedet, men uppfattar tydligen läget vid sista matleveransen. (Källa: Söderhamns- Kuriren.)

Men jag börjar vänja mig. Söderhamn, liksom landstinget ligger ju vanligen sist eller i bottenligan vid alla möjliga sociala undersökningar som publiceras i media. Kanske trodde man inom kommunförvaltningen att bestämmelserna kunde kringgås, genom att Guldkanten bildade ett ideellt företag

Nu, mer än ett år efter dessa händelser övergår kommunen tydligen, och för åldringarna återigen plötsligt, från ”lösningen” i Bergvik till att följa de obligatoriska reglerna, och detta till de åldriga mottagarnas överraskning. Inte heller information är tydligen förvaltningens starka sida i Söderhamn. Åldringar är helt klart mer beroende av information och stöd än många andra, Söderhamn inte undantaget.

Jag hoppar direkt in en bit i ett gammalt blogginlägg, som jag publicerade den 25 oktober 2012,

det hade rubriken Söderhamns politiker under lågvattenmärket:

… Men åter till vårt lysande kommunalråd:

Den 23 sept. 2012 har jag här ett inlägg med rubriken Söderhamns kommunalråd svarar. Det handlar om att Söderhamn under lång tid oegentligt tagit ut statsbidrag från regeringens glesbygdsstöd för att finansiera sin äldreomsorg. Vi fortsatte trätan per e-post. Bl.a. skrev jag: Jag vore tacksam över att få veta om felaktigheterna med varuleveranserna till gamla och sjuka beror på eller kan misstänkas bero på okunnighet eller fusk med kommunens statsbidrag och om politiker eller tjänstemän bär ansvaret?

Svaret jag fick var betydligt artigare än det i insändaren, men ändå rent undanglidande svammel, där han justerar sig något litet. … Hemsändningen av varor är ett rent glesbygdsstöd. … Det har han således nu klart för sig. … Idag vore det bättre om det ersattes med ett stöd till gamla och sjuka men den frågan äger inte komunen. Det hade varit bra att behövande på detta sätt fått hem varor efter årsskiftet ges inte längre stöd till butiker som inte ligger i glesbygd. …

Floskeln ”den frågan äger inte kommunen” har jag hört många gånger. För tre, fyra decennier sedan blev den populär, särskilt bland vissa socialdemokratiska kommunpolitiker och betyder att ansvaret för frågan ligger hos någon annan. Antagligen tyckte de att uttrycket lät proffsigt. Här visar det bara att kommunalrådet inte förstått att ansvaret hundraprocentigt ligger på just kommunen, om avståndet mellan behövande kund och affär är mindre än eller lika med två kilometer.

Om vi t.v. bortser från kommunalrådets brister vad avser stavning och interpunktering, så har han en helt felaktig uppfattning. Hemsändning av varor till gamla sorterar under äldreomsorg, som är ett renodlat kommunalt ansvar alltsedan den s.k. ”Ädelreformen”, som infördes från och med 1992. Således för snart 22 år sedan och under den borgerliga regeringen med Carl Bildt som statsminister.

Landets kommuner tilldelades där det fulla ansvaret för service såsom omsorg och vård för äldre och handikappade. Delar av detta ansvar, som tidigare legat på landstingen lades samlat på respektive kommun. Till sådan omsorg hör exempelvis inköp av dagligvaror till dem som inte själva kan handla i affären.

Detta, som gällt under mycket lång tid hade uppenbarligen inte vårt enda kommunalråd i Söderhamn förstått för drygt ett år sedan och frågan är väl då också om berörda tjänstemän förstått? Kanske borde de tala mer med varandra? ”Vanliga” medborgare ute i samhället undrar, som vi vet, om tjänstemännen eller politikerna styr, trots att det finns en ganska klar ansvarsfördelning dem emellan.

I socialtjänstlagen infördes vid samma tillfälle skyldighet för kommuner att inrätta särskilda boendeformer för service och omsorg till människor med sådana behov.

Sjukvård däremot är ett landstingskommunalt ansvarsområde, men här är det inte fråga om sjukvård utan egentligen bara om att transportera hem varor till gamla, och vid behov dessutom verkställa inköpen.

Väldigt många gamla är för övrigt sjuka, men färdigbehandlade av landstingets läkare och försedda med många recept, vars varor de behöver få hemtransporterade. Själv har jag ett tjugotal olika mediciner. Det är vad gamla i det misskötta Gävleborgs landsting har att räkna med i form av vård, som inte är akut. Vidare … Det var efter samtal med länsstyrelsen som vi gemensamt kom fram till att vi måste följa förordningen mer strikt än den utvecklade praktis som rått ett antal år. … Kommunalrådet försöker alltså lägga ut någon sorts rökridå och tror kanske att jag är väldigt korkad? ”Gemensamt kom fram till!” Hur dumma tror kommunalrådet att medborgarna är? Länsstyrelsen, som skall bevaka att statliga förordningar följs ute i kommunerna, har påpekat att kommunen omedelbart måste följa en statlig förordning. Det är straffbart att medvetet göra annorlunda och kan vara s.k. bidragsfusk.

Egentligen borde nog länsstyrelsen ha anmält ärendet för åklagares förundersökning. Enligt Kuriren har länsstyrelsen för länge sedan anmodat kommunen att sluta använda dessa statsbidrag felaktigt och man ville kanske inte väcka uppmärksamhet om att det hela tydligen ändå fortsatt under lång tid. Om så är, så är det illa!

Kommunalrådet verkar således okunnigt om det mesta, men är det sannolikt inte.

”Praktis”, som kommunalrådet skriver bedömer jag inte kunna vara feltryck på tangenterna. Både t och s ligger alltför långt från x på tangentbordet

Ordet ”handling” använder kommunalrådet som om det skulle kunna betyda ”handla i affär”. Det betyder urkund eller handling i t.ex. teaterpjäs eller roman. Kommun med ett m godkänns inte heller. Sådant fick mig att via kommunens hemsida titta på kommunalrådets utbildning. Visserligen har vi många mycket kunniga autodidakter, t.ex. Vilhelm Moberg, Moa Martinsson och många andra. Hitler var mycket kunnig inom vitt skilda områden och många s.k. intellektuella yrken är av karaktären ”vidarestudier måste till under hela yrkesverksamma tiden”, men ändå, av nyfikenhet tittade jag. Där stod efter gymnasium, som numera inte säger någonting, – studier vid Uppsala universitet. Då undrar åtminstone jag – vad studerades och kanske – hur gick det? Det är förskräckande många som studerat år vid universitet utan något som helst resultat. Själv har jag bl.a. studerat två veckor vid George Washington University, utan att någonsin ha redovisat det i meritförteckning, eller cv, som man numera säger.

I vår skriftväxling hade jag mer än en gång ställt frågan huruvida kommunens felaktiga utnyttjande av statsbidrag berodde på medvetet fusk eller okunnighet, de enda två möjligheterna utan att få svar på frågan. För att få kommunalrådet att förstå allvaret bifogade jag till slut ett utdrag ur en rapport från ”Delegationen mot felaktiga utbetalningar” från mars 2007. Där framgår klart att … Det föreligger ett generellt ansvar för anställda i offentlig verksamhet att värna om att fel inte begås i handläggningen av varje enskilt ärende och att det hela regleras i förvaltningslagen (1986:223), vilken innehåller regler om rättssäkerhet, opartiskhet och enhetlig bedömning samt krav på effektivitet. I rättegångsbalken (1942:740 A) anges att en förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning anta att ett brott som hör hemma under allmänt åtal har förövats (RB 23 kap. 1 §). Tröskeln för att inleda förundersökning har satts lågt. En förundersökning kan således inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara ett brott.

Uppenbarligen oroades kommunalrådet för nu skrev han: … Tråkigt att du tolkar mitt tidigare svar som strunt, med det är ett faktum att vi nu framöver ska göra om och göra rätt … Frågan om varför vi varit för generösa när det gäller utbetalningen av bidrag har enligt mig tre beståndsdelar, bristande egenkontroll hos handlare, bristande tillsyn av kommunen och bristande tillsyn av länsstyrelsen. Så det är att betrakta som okunskap. Nu gör vi om och gör rätt. … Kommunalrådet kryper alltså nästan ända fram till korset.

Har kommunen varit för generös med bidrag, så gäller det med statsbidrag till sig själv, eller menar kommunalrådet att man tillhandahållit tjänsten utan behovsprövning? Svaret är fortfarande att se som struntprat, men han tar ”okunskap” i munnen och menar att butikerna, som inte har med kommunens uttag av statsbidrag att göra och länsstyrelsen är medskyldiga. Enligt uppgift i Kuriren hade länsstyrelsen för mycket länge sedan observerat och påtalat kommunens ”stöld” av statsbidrag. (Sedan har länsstyrelsen tydligen inte förrän nu observerat att kommunen fortsatte med oegentligheterna.) Svagt kan man tycka, men det är kommunen ensam, dess politiker eller tjänstemän eller både/och som jag enkelt uttryckt uppfattar som brottsliga. Så här okunniga bör de inte tillåtas vara. Bestämmelserna är glasklara. Minst två kilometer till närmaste affär, annars skall kommunen stå för bidraget till affären och indirekt de gamla. Skäms kommunalrådet, skäms!

I det här inlägget vill jag tillägga: I den kommun vi flyttade från för nio år sedan (Haninge) besöks alla åldringar tre gånger, då de fyllt 75, 80 och 85 år av kommunens biståndshandläggare. Bland annat kontrollerar de vilka hjälpmedel åldringarna kan tänkas behöva och de levereras sedan så att säga med automatik (t.ex. rollatorer).

Min hustru, Birgit (83 år), som kan ta sig fram med hjälp av sina två egenhändigt anskaffade rollatorer (en inne och en ute), har aldrig fått något besök från biståndshandläggare i Söderhamn. Kommunalskatten i Söderhamn är 1,88 kronor högre än i Haninge och 1,04 kronor högre än snittet i riket. Kring det kan man fundera litet, särskilt som det inte verkar så lätt att få hjälp från hemtjänsten i Söderhamn, något vi hittills inte begärt.

Men i Söderhamn får alla barn från 7 år och upp till 19 år ett busskort gratis av kommunen. Kortet gäller dygnet runt, året runt, natt och dag och över hela kommunen. Jag vet inte om det finns någon annan kommun som prioriterar användningen av kommunalskatten på det sättet?

Jag misstänker tyvärr att kommunalrådet fortfarande tror att staten i stället för kommunen kan tillhandahålla bidrag till kommunernas åldringshjälp. Kanske kan kommunjuristen, som verkar veta vad som gäller, tala kommunalrådet till rätta, om nu kommunalrådet kan ta till sig informationen.

FRA och försvarsutskottet

Den 7 november besökte försvarsutskottet FRA för att ställa frågor.

Jag hoppas att samtliga utskottets besökare, liksom alla andra hade att skriva på en försäkran att inte till obehörig röja något av vad de ser eller hör inom området! Det var vad jag fick göra varje gång jag i tjänsten passerade vaktlokalen vid FRA:s grindar, alltid i hemligt ärende och ibland på begäran från FRA.

Att jag i mitt arbete var betrodd att kvittera handlingar av utomordentlig betydelse för rikets försvar (vanligen kallade kvalificerat hemliga eller slangartat kvalhemliga) och handlägga sådana ärenden påverkade inte detta. Innan jag och mina medarbetare anställdes gjordes en noggrann personundersökning, där Säpo yttrade sig och jag skrev på en försäkran att inte röja något med sekretess av vad jag fick se, höra eller gjorde. Personundersökningen utfördes sedan återigen med visst mellanrum under anställningstiden.

I något tidigare inlägg har jag beskrivit hur jag en gång absolut ville anställa en mycket duktig ingenjör, som då arbetade vid Decca radar, men fick nej från Säpo. Hur jag på ren envishet fick fram orsaken. Han var svensk medborgare, men hade kommit till Sverige vid ett års ålder tillsammans med sin familj och som flykting från Estland.

Om jag minns rätt var det hans mormor som fanns kvar i Estland och sådant utnyttjades gärna av ryssarna för att med hot pressa fram hemliga uppgifter. Han kunde alltså inte anställas. Anställda vid FRA är naturligtvis undersökta och övervakade på samma sätt som vid min f.d. arbetsplats.

Riksdagens och dess utskotts ledamöter utsätts inte för någon liknande personundersökning. Utskottsledamöterna utses av sina respektive partier. Mitt intryck blir att detta då sker på väldigt underliga kriterier. Ett exempel kan vara den nyinvalda kvinnan (M), som själv kommenterade sitt inval i försvarsutskottet med: ”Jag hade önskat mig ?-utskottet (har tyvärr glömt vilket hon önskade sig), men försvarsutskottet kan bli intressant, jag vet ju ingenting om försvar.” Inte ordagrant återgivet, sådant minne har jag inte.

Den som värnar om rikets försvar och tittar på vilka som sitter i försvarsutskottet, ställer sig numera nog vanligen väldigt undrande över vilka kriterier som används då partierna utser sina kandidater till utskottet.

I onsdags såg jag i SvD att försvarsutskottet vid besök på FRA skulle kräva svar på ett antal frågor och exempel gavs. Man ville veta vilka kontakter FRA har med utländska säkerhetstjänster och hur dessa kontakter går till i praktiken? Har FRA avlyssnat svenska politiker och lämnat över uppgifterna och är FRA medveten om någon pågående avlyssning av svenska politiker?

En annan fråga var om FRA anser att det skulle skada svenska intressen om myndigheten fråntas möjligheten att utbyta information med sina motsvarigheter utomlands? Svaret är: Självklart! Men det vill kanske inte FRA avge. Det tredje frågeexemplet var: ”De flesta av oss är helt överens om att vi skall ha en stark och välfungerande signalspaning med sikte på att bekämpa kriminalitet och brottslighet är en sak. Men hur har detta internationellt tagit sådana proportioner att det inkluderar affärsmän, statsöverhuvuden och vanliga medborgare?

I utskottet tror man kanske då att affärsmän alltid är oförvitliga och aldrig sysslar med brottslig verksamhet? Att Stalin och Hitler var Guds bästa barn och Willy Brandts närmaste medarbetare, Guillaume, inte kunde vara inplanterad DDR-spion. Willy Brandt avgick 1974, därför att han litat på en toppspion. Man kan också undra vilka som blir kvar om man undantar vanliga medborgare och hur man känner igen sådana?

Alla frågorna ser jag som urbota korkade och dessutom klara bevis på att det i utskottet finns en majoritet som helt enkelt inte alls förstår vad utskottet kan syssla med. Jag är klart medveten om att det i utskottet finns minst en ledamot som förstått detta och jag antar att övriga ledamöter varnats för att ställa dessa frågor på detta ”korkade” sätt. Det måste ju i vida kretsar väcka rent löje. Eller har jag kanske fel? Är svenskarna numera så okunniga om vad som hänt och händer ute i världen och hur man på alla håll försöker skydda sig?

Det är ju faktiskt mer än femtio år sedan svenskar började tappa information om vårt försvar och hur vår säkerhet behövde och skulle försvaras. Värnpliktskullarna liksom utbildningstiden minskade mer och mer liksom repetitionsövningarna i stora förband.

FRA kan självklart inte klart svara på frågorna, då de är sekretessbelagda. Men det förstår kanske inte yngre medborgare, som inte växt upp med ”en svensk tiger”, studerat säkerhetspolitik eller arbetat med militär sekretess.

När regeringen skall förordna högste chef för en myndighet av FRA:s karaktär gäller det att hitta någon med rätt kompetens (alltså en tjänstehen) som har att ta självständiga beslut. Men som också anses alldeles särskilt pålitlig. Någon som är beredd att omedelbart avgå om något skulle gå snett då regeringen skall kunna förklara sig icke informerad. Någon som förstår att åka slalom utefter en bana markerad med gränsstolpar mellan lag och laglöshet. Det är skönt att bo i ett land där man kan skriva sådant i sin blogg utan att hamna i straffarbetsläger för resten av livet.

I torsdags, besöksdagen skriver SvD lite om vad utskottsledamöter svarat på frågor: ”Jag tycker att frågorna är berättigade att ställas. Det är vårt uppdrag som folkvalda att ställa alla frågor som är relevanta”, säger Kds ledamot, Mikael Oskarsson. Relevant är kanske ett svårt ord? ”Finns det minsta misstanke, så måste vi ta reda på hur det är”, säger Vänsterpartiets Torbjörn Björlund. ”Vad har FRA för roll internationellt”, undrar också Björlund, som tydligen har svårt att föreställa sig detta. Miljöpartiets Peter Rådberg vill bl.a. veta om FRA byter till sig uppgifter om svenska medborgare, som man själv inte har rätt att bedriva spaning mot.

I fredagens tidning och alltså dagen efter besöket är rubriken i SvD ”Inga svar om FRA-avlyssning.” Cecilia Widegren (M), utskottets vice ordförande, säger att det var två timmar med framförallt en genomgång av vilka lagar och regler som omgärdar spaningen på datakommunikation via kabel. Widegren känner sig trygg med de kontrollmekanismer som finns. ”Och skulle eventuella brister uppstå, så ska det självklart åtgärdas”, säger hon. Ha, säger jag!

Peter Rådberg (MP) konstaterar att FRA säger sig följa lagen, men att det fanns frågor som lämnades obesvarade. En del undantag i lagen som jag ville ha svar kring fick jag egentligen inte”, säger han. Folkpartiets Allan Vidman, en ledamot med viss kompetens uppger att besöket framförallt gav bekräftelse på sådant han redan förstått.

Fick du någon bild av hur proportionerlig signalspaningen är? ”Det kan jag inte säga. Nu är FRA en liten signalspaningsmyndighet jämfört med internationella motsvarigheter. Det svåra är väl sannolikt inte att fånga upp information utan att analysera och få ut något användbart ur den. Vidman är klart en av de mer kompetenta bland ledamöterna, vilket sannolikt beror på att han också är officer i armén

Jag avslutar det här inlägget med lite om en av de stora historiska cheferna för en myndighet där de chefsegenskaper jag beskrivit ovan borde ha gällt. Jag tänker på J. Edgar Hooover. Antagligen är Hoover mindre känd bland dagens historielösa yngre människor.

 Hoover utsågs 1924, 29 år gammal, till chef för det som idag är känt som FBI. Han satt kvar som chef till sin död 1972, alltså i hela 48 år och till 77 års ålder under 8 presidenter.

Det gick många rykten, om honom, ofta mindre smickrande. Han överskred ofta sina befogenheter och kunde låta FBI arbeta med maffialiknande metoder, t.ex. ren utpressning mot personer inom politik, storföretag, krigsmakt och förvaltning

Det sägs att Hoover försett sig med en akt om varje person av någon betydenhet politiskt och att ingen av de åtta presidenterna (statsöverhuvudena) därför vågade ersätta honom med någon annan. Så kan det naturligtvis gå, som jag brukar säga.

Politiker diskriminerar gamla och sjuka

Urklippet ovan förstoras och blir läsbart om du klickar på det.

Det är hämtat från en annonsbilaga till SvD häromdagen. Annonsen är bekostad av de två stora och rikstäckande pensionärsförbunden SPF och PRO gemensamt.

Artikeln är skriven av Allan Ekström, före sin pensionering hovrättsråd och riksdagsledamot (M). Jag träffade honom ett par gånger under min aktiva tid i moderaterna . Det var vid våra distriktskonferenser och jag uppfattade klart att han var en man värd stor respekt.

Jag vet inte om Ekström liksom jag lämnade partiet när det med Fredrik Reinfeldt blev nyliberalt och ett parti för rena egoister. Hans artikel visar i alla fall att han inte är överens med moderaterna och därmed Alliansen.

Jag har ett flertal gamla inlägg här om M:s d.v.s. Alliansens politik, t.ex. lördagen den 9:e januari 2010 Pensionär, onsdagen den 24:e november 2010 Hej på Dig, det var inte igår, fredagen den 5:e oktober 2012 Våra politiker, onsdagen den 10:e oktober 2012 Gammal pensionär och måndagen den 20:e maj 2013 Regeringen Reinfeldts ekonomi. (Kan någon tala om för mig hur man gör för att få sådana här hänvisningar ”klickbara”?)

Jag nämner nyliberalismen i det här inlägget. Yngre människor, som har fullt upp här i livet både dag och natt med att pilla på sina ”smartphones” vet naturligtvis inte vad nyliberalism är. Det är något jag förklarat i inlägget lördagen den 29 september 2012, Nyliberalismen är avskyvärd, under ämnet Inrikespolitik.

Vi riktiga gamlingar har vår pension från det gamla ATP-systemet. I det systemet byggde man som vanligt in flera orättvisor. ”Pensionsfäderna” var ju politiker, men inte ännu pensionärer och sneglade på hur den egna pensionen skulle bli.

Pensionen skulle intjänas under minst 30 intjänandeår för att få full pension. En pensionsavgift skulle finansiera systemet och baserades på deklarerad pensionsgrundande inkomst. Utgående från de 15 ”bästa intjänandeåren” skulle sedan pensionsbeloppet bestämmas.

Här hittar vi en orättvisa. Man kunde alltså få full pension på de bästa 15 åren även då man under resten av intjänandeåren bara tjänat ett basbelopp och betalat motsvarande pensionsavgift. En annan orättvisa var att endast inkomster mellan ett basbelopp och 7 ½ basbelopp var pensionsgrundande. ATP-avgiften skulle däremot betalas på hela inkomsten.

Den värsta inbyggda orättvisan, som dessutom urholkade hela systemet ekonomiskt var att de som var 35 år eller äldre 1960, alltså exempelvis pensionsfäderna eller politikerna som utformade systemet, bara behövde 15 intjänandeår för att få full pension. De skulle alltså lyfta full pension, som de aldrig tjänat in och betalat avgift för. Kommande generationer skulle alltså bekosta deras pensioner, avgifterna skulle inte räcka till för deras pensioner.

I SPF/PRO:s annonsbilaga får två av pensionsfäderna också yttra sig. Bo Könberg (FP) säger att det nuvarande pensionssystemet är så bra, kommer att hålla långsiktigt och är inflationsskyddat. (Sic!) Jag, som ATP-pensionär har praktiskt taget samma pension i kronor räknat, som jag fick 1992 då jag pensionerades. Det kallar alltså Bo Könberg inflationsskydd, alternativt struntar han helt i vad de gamla ATP-pensionärerna får i pension.

Ingela Thalén (S) anser systemet i det stora hela bra, men samtidigt säger hon att som nu ha 800 fonder att välja bland bara skapar ett avståndstagande och att ett stort kommande jätteproblem kan bli de unga, som nu inte kommer in på arbetsmarknaden. De nu så missgynnade ATP-pensionärerna verkar inte finnas för henne heller.

PRO:s talan i annonsbilagan förs av Lars Bergendahl, tidigare sakkunnig angående pensioner i PRO.

Han skriver bl.a. Nu blir pensionen 2,7 % lägre … Köpkraften minskar med cirka 6 % — en redan pressad situation blir ännu mer kännbar. Samtidigt har löntagarna fått löneökningar varje år. Sedan 2009 kommer lönerna 2014 att ha ökat med cirka 13 % nominellt och i köpkraft med cirka åtta procent. … Inkomstklyftan mellan pensionärer och förvärvsarbetande ökar hela tiden. … Men nu slår bromsen till vart och vartannat år. … Pensionärerna måste få en rimlig andel av den ekonomiska tillväxten. Därför bör bromsmekanismen avvecklas. Också premiepensionen skapar osäkerhet.

Beslutet om en lagstadgad allmän tilläggspension, ATP, togs 1959. Pensionsstorleken skulle bestämmas enligt inkomstbortfallsprincipen och vara inflationsskyddad. Värdet av min pension har, sedan jag pensionerades 1992, minskat till ungefär en tredjedel. Mina levnadsomkostnader har däremot ökat, eftersom jag måste köpa hjälp till nära nog allt.

Samtidigt har Alliansen beslutat att vi gamla och numera vanligen multisjuka ATP-pensionärer skall betala högre skatt än unga och friska. Ett par löjligt små skattesänkningar har vi fått samtidigt som pensionsbeloppet minskar med ett högre belopp.

Då detta skett har Gävleborgs M-politiker kommit med insändare i våra lokaltidningar: ”Nu sänker Alliansen skatten för pensionärerna”! Andra gången, och efter hintning om ett femte jobbskatteavdrag, med tillägget ”igen”. Sådana är de och många låter sig lätt luras.