Folk och Försvar

I dagarna pågår Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Tillhör du en yngre generation är sannolikheten stor att det hela går dig nära nog spårlöst förbi. Detta trots att en samling experter och politiker där avhandlar är din, dina barns och barnbarns framtid i en allt ondare värld.
För tusentalet år sedan slutade krigen med tiotals till hundratals döda. I första världskriget (nio sekel senare) räknades hundratusentals döda. Tjugo år senare, i världskrig två kunde man räkna in hundratals miljoner inte sällan bestialiskt dödade. De tre exemplen ger en exponentiell bild av hur krigs hemskheter ökar. Till offren för WW2 kan också läggas hundratals miljoner dödade i kommunistiska aktiviteter.
Efter WW2 behövde man andas ut, bildade FN och så småningom EU, båda till del missbildningar med beslutsångest. Visa av erfarenhet bildade man också försvarsallianser, som stod emot varandra och var så pass starka att de med färska minnen gav avskräckande effekt.
Tyvärr tenderar allt detta att vara glömt. När den hotfulla kommunismen klappade ihop i Europa och Sovjetunionen trodde en del på någon sorts garanterat långvarig fred och lagbunden demokrati i vår del av världen. Nu verkar en del skönja de nya riskerna. Det är väl tidigt att tala om hot, men när det blir fråga om hot kan det vara för sent att eliminera det. De nya riskerna har nämnts vid mötena i Sälen, t.ex. den globala ekonomiska krisen, demokratiska brister, nationalism och upprustning i Ryssland, liksom Europas ökande beroende av rysk gas och olja för sin energiförsörjning.
Reinfeldt och Borg är alldeles tillräckligt intelligenta för att stanna vid makten ett bra tag. Detta genom märkbara skattesänkningar för flertalet, som till del betalas av den mindre gruppen sjuka och pensionärer. Till en annan del avses täckas genom att hålla nere försvarskostnaderna.
I senare fallet lyckas man dåligt genom att tvinga försvaret till kortsiktig planering, lappa och laga, som gör att all planering, även den ekonomiska, egentligen misslyckas. Ett exempel: Ledningsregementet i Enköping skulle gå högvakt och består på papperet av 3 450 personer. Enligt gällande insatsorganisation drygt fyra bataljoner, som skall kunna fungera ”med omedelbar verkan”. Riktigt så visade det sig inte vara när nu 70 man skulle gå högvakt. För att klara uppgiften tvingades regementet korttidsanställa 10 man under tre månader för träning och genomförande av uppgiften. SvD 15/1 2012.
I Sälen har nu under tre dagar olika försvarsexperter och politiker uttalat sig under tre dagar. (Det handlar om väldigt mycket annat än militärt försvar.) SVT har i år visat denna viktiga aktivitet ringa intresse, man visade ”Allsång på Skansen”.
Försvarsministern meddelade att vårt försvar utvecklas enligt plan. Att tidsplanen hela tiden förskjuts bortåt och ändras, nämnde han inte. Inte heller att det nya försvaret enligt ursprunglig plan skulle stå klart för 8 år sedan och då fortfarande bemannas av värnpliktiga soldater.
När försvarsutskottets ordförande, Peter Hultqvist S via SvD får veta "sanningen" om mobtiden (2 år för mobilisering av insatsorganisationen) säger han: ”Detta är inte acceptabelt. Den övergripande propagandan om insatsförsvaret stämmer inte med verkligheten. Men det är bra att detta kommer fram i ljuset. Försvarsutskottet måste nu följa upp reformen.”
Sten Tolgfors avancerar bakåt och meddelar att 2009 var mobtiden 3 år och: ”Min kontroll med Försvarsmakten och ÖB ger vid handen att man generellt ligger på ett års insatstid. Men det finns också undantag på två år.” Tolgfors verkar tro att Försvarsmakten inte är beroende av alla delar.
ÖB, Sverker Göranson, säger: ”Vi kan inte öva insatsorganisationen i så snabb takt att den är helt färdig 2014, så graden av krigsduglighet kommer att variera.” Det är väl ÖB:s sätt att säga att mobtiden är mer än två år.
Andra experter på vårt militära försvar verkar luta åt år 2020, d.v.s. om 8 år, men egentligen är det kanske ingen som vet? Nej så är det naturligtvis, politiker är ju inblandade!