Jag har just

Jag har just plöjt igenom Thomas Rathsacks Jägare bakom fiendens linjer. Ni vet den där boken som orsakade sådant rabalder i Danmark. Bl a tvingades den danske överbefälhavaren avgå. Boken kan varmt rekommenderas. Den avslöjar en hel del om vad som pågår i Irak och Afghanistan, med de nordiska länderna mer eller mindre inblandade.

Just nu har jag börjat läsa Richard Dawkins Så gick det till, bevisen för evolutionen. Att den boken kan rekommenderas behöver inte sägas. Däremot är det horribelt att den behöver skrivas, vilket är ett faktum. Men det finns ju människor som förnekar förintelsen, så varför inte den numera många gånger om bevisade evolutionsteorin. (Teori i betydelsen Hypotes som har bekräftats eller fastställts.)

Nu väntar jag på den beställda boken Inte bara Stasi av Birgitta Almgren: Relationer Sverige DDR 1949-1990, som säkert blir högintressant för mig.

Vad nytt i övrigt? Jo, det finns en förening Sveriges Öga och Öra. Föreningen ordnar bl a seminarier om t ex svensk säkerhetspolitik och är en sammanslutning av och för veteraner inom svensk säkerhetstjänst och svenskt försvar med historieintresse.

Vid ett seminarium i höstas på armémuseum talade bl a gamle ÖB, Bengt Gustafsson. Vid vårens kommande seminarier framträder t ex Birgitta Almgren, som skrivit ”Inte bara Stasi” och den amerikanske OSS-historikern överste Carl Gustav Finström, som tidigare tjänstgjort i Stockholm som arméattaché. Det är synd att jag numera bor så långt från Stockholm. Arrangemangen är öppna för icke medlemmar.

En titt i bloggosphären visar att diverse vänsterskribenter är klart oroade av detta historieintresserade och kunniga sällskap.

Ordförande är Gunnar Ekberg, ekberg2@telia.com och sekreterare Joakim von Braun, joakim.von_braun@bredband.net.

Europeiska Unionen

För 65 – 70 år sedan hade vi krigstillstånd över så gott som hela Europa. Europa består idag av 45 stater och de allra flesta av dem var inblandade i det andra världskriget. Det första världskriget, med nästan alla av dessa stater inblandade, var då bara två decennier avlägset.

Efter andra världskriget följde det s.k. kalla kriget, där vi levde på randen av ett atomkrig under drygt fyra decennier. Det kriget upphörde för tjugotalet år sedan, då det stod klart för flertalet människor att målet för kommunism inte är en ideologi utan en utopi. Att kommunism, fullt ut genomförd socialism, leder till korruption och allmän fattigdom. Undantagen är naturligtvis nomenklaturan, med fina lägenheter, särskilda butiker och fina sommarställen. Det visade det sig att kommunism dessutom är egoism.

Idag omfattar Europeiska Unionen 27 stater, som gått samman i huvudsak för att kunna hålla fred och befordra fred på andra håll, för ensning av lagar, för fri rörlighet och handel.

Förenta Nationerna bildades 24 okt 1945 och omfattar idag 192 stater, som förklarat sig vilja arbeta för fred och FN-stadgan. Här finns många s.k. krux. En hel drös av medlemsstaterna är trots villkoren rena skurkstater utan mänskliga rättigheter, korruptiva och/eller diktaturer.FN:s förmåga att lösa konflikter blir därefter. Ändå måste FN sägas vara ett stort steg framåt för planeten Jorden.

EU då? Ja det rör sig om 27 ganska olika stater. Med vitt skilda intressen och det är inte helt lätt att komma överens i olika sakfrågor. En del stater är besvärligare än andra.
Bryssel är t.ex. funktionell huvudstad för EU samt säte för Europeiska kommissionen och Europaparlamentet. Det sistnämnda tillsammans med Strasbourg, där huvudsessionerna hålls. Hela parlamentet (utom lyckligtvis byggnaden) måste då flytta mellan de två städerna en gång i månaden. Allt till mycket besvär och till miljardkostnader, men vad jag förstår för att tillfredsställa den franska självkänslan.

EU är nu inne i en akademisk och kreativ fas i sin utveckling (första fasen i ett nationsbyggande enligt historieprofessorn Miroslav Hroch i Prag). Här är det dock inte fråga om en nation. Vad det blir återstår att se. Man skall nu i alla fall försöka driva en gemensam utrikespolitik under en engelsk baronessa (Labour), som är politiskt oprövad i sådant sammanhang.

I fas två skall EU nu söka det stora gemensamma i sitt förflutna och det torde i detta fall vara trettioåriga kriget, Napoleonkrigen samt första och andra världskriget, när nästan alla var invecklade i slagsmål och dödsoffren uppnådde miljontal.

Åtminstone delvis är vi också redan inne i den tredje och slutliga fasen, då man söker stärka lojaliteter, institutioner, gemensamma lagar och sammanhållning. Där har EU hittills gjort för lite, vilket bl. a. syns i det ringa intresset för EU-val.

Ett exempel på en lyckad union med många stater (50) är USA. En union där man (och omvärlden) uppfattar unionen som en stat och där nationalismen omfattar hela unionen. Detta så enade USA är dock inte äldre än 145 år om man räknar från inbördeskriget. Tyskland med sina 16 delstater är ett annat, med 139 år på nacken.

Ett exempel på totalt misslyckande är Sovjetunionen, som gjorde väldiga investeringar i nationell identitet (Sovjetskij tjelovek, Sovjetmänniskan), en skapelse som skulle förena kärlek till hemlandet, rådsunionen, med proletär internationalism.

Jag har svårt att föreställa mig ett byggande av union, som inte bygger på en genuin gemenskapskänsla. Hur utvecklar man den och fördjupar den gemensamma referensramen när
ett land är Sverige, ett annat är Italien, ett tredje Luxemburg och ett fjärde Bulgarien o.s.v.? När antalet olika språk är något tjogtal? Naturligtvis hoppas jag att det skall lyckas, att EU bygger upp ett fredsbevarande icke offensivt försvar och att man kan enas på ett bra sätt.

Finns det enande kittet till detta, som inte (ännu) är ett statsbygge men har en statsliknande ram? EU har blivit en mäktig regleringsinstans som växer i det europeiska samarbetet. Det regelverk som styr det svenska samhället är inte längre enbart vårt eget.

Europa som en enhet är egentligen inte någon ny tanke. Den Bömiske kungen Georg propagerade på 1460-talet för ett alleuropeiskt kristet förbund. Henrik IV propagerade för ett Europa bestående av 15 ungefär lika stora stater under ledning av ett kristet råd med egen armé.

William Penn föreslog på 1600-talet ett alleuropeiskt parlament, som skulle omfatta även det osmanska riket och storfurstendömet Moskva. Immanuel Kant skisserade på 1700-talet ett europeiskt statsförbund och Victor Hugo höll ett berömt tal vid fredskongressen i paris 1849, där han talade för ett enat Europa bringande välstånd åt alla. Jag har också för mig att Churchill någon gång talade om Europas förenta stater?

Syftet med det som senare blev EU, Kol- och Stålunionen, var egentligen bara kontrollen av resurserna för vapentillverkning på en övernationell nivå.

Många yngre rycker idag på axlarna åt dessa farfar-morfarstankar och tror att det är något passerat, något vi kan glömma. Något som gällde förr. Inställningen är begriplig, men tyvärr felaktig. Betydelsen av den europeiska integrationen ökar för var dag och EU borde faktiskt använda en del skattemedel till opinionsbildning.

EU är också så mycket annat än en drös institutioner som lägger sig i med nya detaljerade och ibland fåniga bestämmelser. För länder med erfarenhet av kommunistisk övermakt ― ockupation eller satellitstatus ― handlar det om trygghet, att hålla sig till den liberala demokratin med skydd för mänskliga rättigheter och en rättsstat.

Jag önskar både FN och EU allt gott!

Folkpartiet har vaknat

En bestämd applåd är folkpartisterna värda efter dagens (14/1) brännpunktsartikel i SvD med rubriken ”Försvaret av Sverige måste stärkas”. (Jan Björklund, Allan Widman och Birgitta Ohlsson.)

Jag har många gånger under det år min blogg funnits till skrivit om det alltmer ökande hotet från öster. Snart är vi tillbaka i situationen på 80-talet. Avspänningen under Jeltsintiden är ett minne blott, KGB-mannen Putin och en ny Stalinkult skrämmer.

Jag har bara en liten anmärkning mot vad de tre skriver: ”Att sänka garden i det svenska invasionsförsvaret under 90-talet var rätt tänkt utifrån den utveckling som då kunde ses.”
Ja, det är utan tvekan rätt. Det som är fel att garden inte bara sänktes. Den togs bort helt och att få upp den igen blir inte så lätt!

De tre folkpartisterna pekar själva på några akuta åtgärder. Att återuppsätta Gotlandsbrigaden (P 18), att beväpna Visbykorvetterna och organisera en armé i fem brigader efter slopad värnplikt lär inte bli så lätt. En hel del sovande riksdagsledamöter lär inte vara så lätta att väcka och Lars Ohly lär väl jobba hårt i den rödgröna röran för Stalinkulten och mot ett svenskt försvar.

Nästan insnöade

I går hade jag ett par "gubbs" här som tog ner den värsta snön från taket.

Som ni kan se går man inte längre omkring på tomten som man vill.

Den ganska stora busken vid infarten mår nog inte så bra av den här behandlingen. Den lär emellertid repa sig ganska raskt till våren. Den växer varje år ändå över alla breddar och det är klippning ett par tre gånger varje sommar som gäller.

Pensionär

När, nära, föda sig, skaffa utkomst
Tär, tära, på förråden, på krafterna

Jaha, det skulle nog rätteligen heta Pensiotär samfällt Enligt våra politiker!

I SvD idag läser jag "Minskad pension i år och nästa år" Vilket Inte är Någon nyhet. Realvärdet av min pension har Minskat år efter år sedan jag gick i pension 1992, alltså för 18 år sedan. Riksdagsledamöternas arvoden däremot fördubblades och statsrådens tredubblades redan medan socialdemokraterna hade makten. EU-parlamentarikernas arvoden har ökats uppseendeväckande och ännu mer.

Alla politiker har dessutom Något som kallas förmåner och olika ersättningar, som ytterligare ökar deras inkomster, men inte syns så väl. EU-parlamentarikerna t ex kan flyga turistklass t.o.r. Bryssel - Stockholm en gång per vecka. De får Ersättning för förstaklass och kan lägga mellanskillnaden till sin inkomst. Korruption kallar jag detta, men vi svenskar tror oss inte ha några korrupta politiker.

Pensionärerna kommer nu att förlora ytterligare nära 6% av sin inkomst. En klen tröst är det att man faktiskt genomfört vissa skattelättnader. Faktum kvarstår Att vi pensionärer betalar högre skatt än löntagare med samma inkomst. Något vi lär vara ensamma om i hela världen.

Vi pensionärer utgör en fjärdedel av väljarkåren och kan definitivt avgöra det kommande valet. Vi vet att det blir inte ett dugg bättre med en röd-grön regering, som kommer att höja alla skatter och behålla det mesta av Alliansens orättvisor mot pensionärerna.

Vad gör Då vi pensionärer? Ja, jag för min del tänker mig faktiskt det tidigare otroliga. Att rösta blankt, vilket känns sorgligt men nödvändigt. Det politikerförakt jag känner växer sig allt starkare och har inte på något sätt minskats av att jag själv varit aktiv fritidspolitiker. Snarare tvärt om. Jag har ju mött väldigt många konstiga människotyper bland politiker under min politiska gärning.

"Vi vill steg för steg minska klyftan mellan löntagare och pensionärerna", skrev socialdemokraterna i sin budgetproposition. "Steg för steg", väldigt små steg har jag förstått. Alliansen har säkert också fattat att man gått för långt och ingen lär väl tro att någon av dem tänker rätta till orättvisorna fullt ut. Statsbudgeten kommer ju enligt prognoserna att gå med underskott både 2011 och 2012.

En annan sak: För fem år sedan sålde vi vårt hus och köpte ett annat. En del av den s.k. reavinsten undantogs enligt avtal med statsmakten från beskattning till dess att vi åter flyttade.
Avtal lär ju vara till för att hållas. Icke så för Alliansen tydligen.

När den förra socialdemokratiska regeringen änrdrade lagstiftningen retroaktivt tyckte vi moderater (Birgit och jag har Naturligtvis lämnat partiet) förfärligt illa om detta. Nu var det tydligen plötsligt OK. Fredrik Reinfeldt säger att det denna gång inte är fråga om retroaktiv lagstiftning. Struntprat säger jag, eller om man så vill ensidigt ändrande av ingånget avtal, vilket är samma sak i detta fall. Min årliga skatt har som en följd plötsligt ökat med nära 6 000 kr / år, eftersom staten liksom tidigare inte är att lita på.

Den 30 November 2009 skrev jag ett inlägg "En mindre glad pensionär". Här kommer alltså ett till i samma ämne. Chefredaktören, Anders Eklund i Söderhamnskuriren hade då skrivit om hur härligt det skulle bli att gå i pension. Att det skulle bli så mycket billigare att leva. Just nu har jag beställt snöskottning av hustaket, något jag tidigare skött själv och till sommaren behöver husfasaden målas. Tre gånger har mina fina grannar skottat åt mig, när jag för en tid sedan var revbensskadad. Anders har kanske lika fina grannar. När man blir gammal, och kanske multisjuk, vilket då inte är så ovanligt, så behöver man hjälp. Hemhjälp är alls inte gratis, faktiskt ganska dyr för en pensionär vars reallön minskat år efter år i 18 år, som i mitt fall och många andra fall.

Man behöver allt mer hjälp, som Naturligtvis kostar allt mer.

Skäms! Alla ni politiker och ledarskribenter Som Inte FATTAT detta.

Klicka på collaget och scrolla i större bilder.

Erik och Rosita på kärt besök från 4 till 6 januari

Bilderna

Uppe tv: Vi fick en skön tavla med motiv från Avanäs. Stora stenen "nolest" i Avan.

Den har nu sin plats på väggen i vardagsrummet.

Mitten t.v.: Lunch före hemfärden.

Mitten: Snabbdukat för lunchen.

Nere t.v.: Värddinnan vid kaffet.

Uppe t.h.: "Cheese!"

Nere t.h.: Rosita med plommonpaj och glass.

Erik skottade gårdsplanen, Rosita assisterade vid matlagningen, som i huvudsak sköttes av Ann-Christine, där Birgit dirigerade och jag tittade på. Det är bra med samarbete.

Så var det en hel del kortspel och junior-VM i ishockey

Vi ser fram emot nästa besök!