Jag hatar Facebook

Pensionär är jag sedan 25 år, men jag har inte tid för FB. Jag började med en positiv inställning, men den ändrades snabbt i negativ riktning. Redan då jag hade så där 15-20 FB-vänner blev det för många. Jag kunde inte förstå varför N.N. trodde att alla vänner var djupt intresserade av NN:s dagliga rutinsysslor.

Redan när 5 – 6 vänner meddelat vad de ätit till middag att de är eller varit där eller där, att en syssling hälsat på eller att det tyvärr regnar, så börjar jag bli irriterad. Någon länkar en artikel från media till mig vilket, tror jag, betyder att detta medium börjar skicka mig uppgifter/rubriker till sina ”intressanta” artiklar. T.o.m. amerikanska medier skickar mig tips om vad jag bör läsa. Därtill kommer all reklam, som inte vill sluta att visa sig.

När jag ”rollar” har jag numera sida upp och sida ned med medias bilder på Trump, något jag minst av allt vill se! Facebook är också ett skvallermedium, som ställt till mycket elände över hela världen. Nyfikenhet är en värdefull egenskap hos människan. Men det finns också en otäck nyfikenhet och den frodas i Facebook, liksom ibland skryt

Jag hade nyligen ett inlägg om att min älskade Birgit lämnat oss i oändlig sorg och kunde konstatera att ett par vänner svarade omedelbart, innan jag hunnit lämna FB. När jag senare ville se vilka ytterligare som kommenterat, så hittade jag inte inlägget. Det hade försvunnit i ”bruset” av inlägg. Lärdom: Komplettera alltid med en stor bild, så kan du lättare återfinna det skrivna och kolla kommentarerna.

Här visualiserar jag mitt utseende ett par dagar efter min senaste kontakt med stenplattorna i hallen.

Jag är mottaglig för goda råd om FB, men inte i FB, där skulle de snabbt försvinna eftersom jag tittar där en gång per dag eller varannan dag. Jag har bara en gammaldags mobil med stora siffror och högtalare och vill försöka klara mig livet ut utan ständigt tillskott av extra intelligens.

Min älskade livskamrat, Birgit, har lämnat oss

Jag är knäckt, tillintetgjord, bruten. Birgit var inte bara en älskad hustru, hon var mitt stöd i tillvaron. Vi träffades sommaren 1946. 1949, i mars, gifte vi oss, för 68 år sedan.

Nu somnade hon lugnt in onsdagen den 19 juli, vid fyratiden på morgonen.

Sov i ro, min kära Maka

Sov i ro vår lilla Mor

Ingen vet, hur vi dig sakna

Ack vad tomheten är stor

Jag har börjat gråta igen. Det har jag inte gjort på länge. Jag tror inte att det hänt under de senaste sjuttioett åren  ̵̵  sedan jag träffade Birgit.

Jag är inte ensam i min sorg.  Barn, barnbarn, barnbarnsbarn, syskon och många gamla vänner känner med mig, det vet jag.

Tack, Ann-Christin,  som gör vad jag skulle ha gjort, men inte längre klarar av.

Begravningen sker i Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn fredagen den 18 augusti klockan 13.00. Därefter inbjuds till minnesstund i Mariagården, nära kyrkan.

Anmälan till Edbergs begravningsbyrå telefon: 0270-157 35 senast 14/8.

Stöd gärna Cancerfonden, tel. 020-59 59 59

Finns det några glädjeämnen?

Jag är 90 och multisjuk. Hjärtproblemen har varit allvarliga sedan 35 år, då jag hade min första hjärtinfarkt. Kranskärlen byttes ut efter min andra infarkt 1989. Nu gör sig hjärtat påmint med hjärtflimmer och hjärtsvikt. Jag är numera minst 8 centimeter kortare än då jag var 16 år. ”Minst”, därför att det vara flera år sedan jag senast mätte längden. Jag har nerver i kläm mellan kotorna i både hals och rygg och det är smärtsamt.

En rad andra kroppsliga problem räknar jag inte upp här, men jag skall nämna att jag fortsätter att snubbla och slå skallen i allt möjligt. Ett fall skrev jag om i inlägget 10 juni 2017 Nu igen. För några dagar sedan var det dags igen och skallen slog i golvet med full kraft. Hela vänstra ansiktshalvan blev snabbt mörkblå och ögat helt igenmurat under ett par dagar, då jag askade av cigaretten hitom askkoppen. Avståndsbedömningen var ju helt avstängd.

Motsatsen till glädjeämne är också USA:s president Donald Trump. Mycket milt uttryckt är han inte lämplig att vara president i USA. Han saknar helt det nödvändiga intellektet och förstår inte betydelsen av den organisation (presidentens kontor) som han skall basa över i Vita Huset.

Han läser inte, bryr sig inte om att läsa igenom viktiga dokument och underrättelser. Han vet för lite om de problem som han har bestämt sig för att prioritera. Hans beslut blir slumpmässiga eller ”uppåt väggarna” och levereras som diktat/dekret. Han är tydligen helt utan moral, han är en notorisk lögnare med 5-6 lögner per dag, som han ofta publicerar på Twitter. Trump måste avlägsnas från Vita Huset. Snabbt. Han är en fara för mänskligheten.

Trump är en eländig politiker och det inser andra politiker, till exempel Putin i Ryssland och kan tänks utnyttja. Å andra sidan vet man inte vad Trump kan ta sig till, så även Putin förstår säkert att Trump måste hanteras med försiktighet.

Han hade makt att avskeda FBI-direktören Comey och gjorde det helt enkelt därför att han kunde. Comey hade rakryggat vägrat att svära Trump lojalitet och trohet, något en FBI-direktör naturligtvis inte skall göra. Han skall däremot vara nationen lojal och trogen.

Trumps premiärminister och hans nationella säkerhetsrådgivare gick ut och nekade till att Trump lämnat ryssarna hemlig information som han fått av Israel. Då meddelade Trump på´Twitter: ”Ja, det gjorde jag¸ för att jag kan. Jag är trots allt president.” Han gör alltså även en löjlig figur. Efter bara ett halvår med Trumpadministrationen ser vi inte bara en amerikansk tragedi, utan en tragedi för världen, för mänskligheten.

Om ryska fyllon och dårar i stridsflygplan

Rysslands ambassadör i Sverige, Viktor Tamarintsev, har låtit sig intervjuas av SvD:s chefredaktör, Fredric Karén. Resultatet blev att Tamarintsev klart röjer att han når samma nivå som USA:s president, Donald Trump vad gäller både lögnaktiga uttalanden och ren dumhet.

Vad är det för ambassadörer man skickar till oss? Jag har nyss haft anledning att skriva om Israels ambassadör. Den här ryska dårfinken gör följande uttalande:

”Kära vänner, ni får tro mig eller inte. Men enligt de rapporter som jag läst så visar det sig att om man skall dricka rysk vodka, så måste man tänka på att det finns tillräckligt mycket mat i förhållande till vad man konsumerar. Det är uppriktigt så. Man blev lite berusad på den här missionen tyvärr”, sa Tamarintsev och menade att man körde fel och att trasig navigeringsutrustning också var en del av problemet.

Jag tycker det verkar som om Tamarintsev här röjer en minst sagt genant statshemlighet, att besättningen på en rysk kärnvapenbestyckad ubåt kan supa sig fulla i tjänsten och under fullgörande av känsligt uppdrag. Visserligen vet vi sedan gammalt att ryska diplomater i allmänhet är fyllesvin, men nu får vi också veta att ryska besättningar på kärnvapenbestyckade ubåtar är det. Men ingenting ryssarna företar sig förvånar ju egentligen.

Ett ryskt stridsflygplan flög för en tid sedan ansvarslöst 10 meter från ett svenskt signalspaningsflygplan, som av säkerhetsskäl lämnade platsen. Tamarintsev blev naturligtvis uppkallad till UD efter händelsen.

Tamarintsev säger också: ”Ursäkta min grova svenska, men vad fan gör svenska spaningsplan fyra mil från Kaliningrad? Det tycker jag är en fråga som man inte besvarat. Det försökte jag förklara”. Man kan undra om UD ställde motfrågan varför övar ryskt stridsflyg anfall mot en av Sveriges stora luftförsvarscentraler och är verkligen Tamarintsev så korkad att han frågar vad ett svenskt signalspaningsplan gör över internationellt vatten utanför Kaliningrad?

Tamarintsev vet inte eller glömmer att ryska s.k. ”professorsfartyg” (signalspaningsfartyg) överskrider svensk gräns och spanar i Sverige, innanför svensk gräns. Att flyga längs gränsen och lyssna på radio är tillåtet, men att spionera i Sverige är inte tillåtet. I något tidigare inlägg här har jag nämnt ett tillfälle under en luftförsvarsövning i Norrköpingsområdet då ett ryskt professorsfartyg gick in i Bråviken och lade sig i hamnen i Krokek. Flygvapnet lyckades uppbringa en störsändare, som kördes fram till fartygets omedelbara närhet. Båten lämnade Krokek, förmodligen med åtminstone delvis och tillfälligtvis hörselskadad besättning.

Ryssarna rustar för fullt, hotar alla sina grannstater, har anfallit Georgien, anfallit Ukraina med trupp utan nationalitetsbeteckning och annekterat Krim, men för fortfarande krig maskerat i Ukraina. Alla Rysslands grannstater, särskilt de baltiska är rädda för vad Ryssland kan tänkas göra. Vi svenskar börjar få klart för oss att även vi är i farozonen. Nu brådskar det att Sverige kommer igång med en verklig upprustning och går med i NATO!

Vi måste kunna bromsa ett ryskt anfall tills vi får hjälp från försvarsorganisationen!

Islam och/eller demokrati

Idag har vi all anledning att fråga oss om Islam och dess sharialagar är förenliga med demokrati, liksom om det är möjligt att skilja mellan stat och religion då statens styrelseform har sina rötter i politisk islam? Debatten har ofta i stället kommit att handla om att vara för eller emot islam.

De som är för islam menar att islams lagar och föreskrifter är eviga sanningar och legitimerar dem med att de härrör från Koranen, Guds ord, profetens tradition, sunna, eller tolkningar gjorda av framstående muslimska skriftlärda. De gudomliga lagarna sägs vara eviga och sanna eftersom Gud vet bäst vad som är bra för människan. Profeten anses vara ett gudomligt sändebud vars ord och handlingar ska vara ett föredöme för muslimer.

De religiösa auktoriteterna anses väl känna religionens bud och föreskrifter liksom de kulturella traditioner som skall råda i muslimska länder. Guds lagar går före lagar stiftade av människor och därför är demokrati inget bra styrelsesätt. Så ser bokstavstroende traditionalister och salafister det inom det muslimska lägret.

En motsvarande kategori av bokstavstroende fundamentalister finns hos kristna. Jag har fått beteckningen ”tokkristna” från min son, som länge varit bosatt i USA, där de är särskilt många och vanligen republikaner långt ute på högerkanten. De förkastar också Darwins utvecklingslära och menar, tvärt emot all beprövad vetenskap att jorden skapades för cirka 6 000 år sedan.

De som är emot islam anser att religionen är ett hinder för demokratins framväxt. Islam är ett hinder och själva roten till det demokratiska underskottet i muslimska länder. De pekar på sharialagarna som bryter mot demokratins grundprinciper. Dessa brister tas fram som bevis för att islam inte går att förena med demokrati. I detta läger finns MENA-regionens sekulära diktatorer, anti-islamiska tänkare med starkt stöd från konservativa tänkare, högerpopulister och en del nyliberaler i väst.

Det finns också personer som menar att islam och demokrati går att förena, men i det lägret råder ingen samstämmighet. En uppfattning inskränker demokratikravet till att det skall hållas allmänna och fria val där väljarna utser företrädare för någon form av politisk islam till makten. Valprocessen används sedan för att ge legitimitet åt de nya makthavarna. Motsvarande fusk syns tydligt i dagens Israel, där medborgare med palestinsk bakgrund (urbefolkningen) inte ges samma rättigheter och skyldigheter som judar.

Vid sidan av dessa skolor har vi lyckligtvis också ett internt muslimskt synsätt vilket ser avsaknaden av demokrati i muslimska länder som en allvarlig brist och kritiserar de odemokratiska inslagen i muslimska länders lagar. Kritiken riktas också mot de sharialagar som medger juridisk diskriminering och inskränker medborgerliga fri- och rättigheter.

Den klassiska och traditionella tolkningen av islam kritiseras, inte islam ”i sig”, de auktoritära makthavarna kritiseras och religiösa uttolkare liksom ledare som inte tar hänsyn till demokratins grundprinciper. Framför allt handlar det om de sharialagar som inte harmoniserar med det moderna samhällets förändrade sociala strukturer och den moderna människosynen.

Synsättet påminner om det som fanns inom kristenheten i Europa då de kristna urkunderna omtolkades under modern tid. Synsättet har mött kompakt motstånd från muslimska traditionalister, auktoritära makthavare, antireligiösa sekulära tänkare både i muslimska länder och i väst samt från konservativa, högerextremistiska och populistiska grupper i väst. Gemensamt de sistnämnda är att de avvisar varje tanke på en förening mellan islam och demokrati.

En grundläggande fråga här är alltså om det är möjligt att förena demokratiska grundprinciper med islam på politikens och juridikens område. Alla som anser denna förening möjlig anser nog att en ny tolkningstradition av islam är nödvändig. En som bryter mot de bokstavstrogna, traditionella, konservativa, fundamentalistiska och salafistiska synsätten­.

Det finns en lång rad muslimska tänkare, som tror på möjligheten av en nytolkning av islam, men motståndet är tyvärr segt. Under tiden dör många människor av islamistisk terror. Observera: Inte av islamsk terror! Det här har jag skrivit sedan jag läst boken Den arabiska våren av Mohammad Fazlhashemi för andra och delvis tredje och fjärde gången. Mohammad är en iransk-svensk professor i islamsk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.