I början av augusti togs en 81-årig kvinna från Söderhamn in
på sjukhus. Då hade hon varken ätit duschat eller tagit sin medicin på flera
dagar, trots flera dagliga besök av hemtjänsten. Följden blev att njurarna helt
hade slutat att fungera och hennes liv gick inte att rädda.
Läkarna blev helt förskräckta över i hur dåligt skick hon
var. Mamma var smutsig med jättesvag puls, berättar hennes dotter. Mamman led
av demens och åt medicin för bland annat diabetes. Flera gånger om dagen hade
hon tillsyn av hemtjänsten i sin bostad, vilket hade fungerat bra tills
ordinarie personal gick på semester. Då märkte hennes två döttrar att mammans
tillstånd gradvis försämrades.
När ordinarie kontaktperson kom till kvinnans bostad hade
hon fallit och låg näst intill medvetslös och helt uttorkad. Dagen innan hade
en dotter talat med henne i telefon och trodde då att hon var trygg i
hemtjänstens händer. Men verkligheten var en annan.
Efter mammans död gick en dotter igenom hemtjänstens överlämningspärm
och såg att elva olika personer hade tittat till mamman under de sista sex
dagarna innan hon togs in på sjukhuset. En av döttrarna arbetar själv inom
hemtjänsten och menar att tillsynen inte skötts tillfredsställande.
Alldeles för många har avdelats för att tillse kvinnan. Det
har varit alldeles för dålig uppföljning. De lär väl bara ha värmt upp maten och
gått därifrån. Mamman har kanske sagt att hon skall äta och ta sin medicin men
sedan glömt bort det? Till en dement måste man ställa följdfrågor, det går inte
att godta bara ett ja eller nej, menar hon.
Vad säger då verksamhetschefen för hemtjänsten i Söderhamn?
Jo, hon beklagar bortgången av den gamla kvinnan och säger att man skall titta
närmare på vad som gått snett. ”Vi kommer naturligtvis att utreda och se vad vi
kan ha gjort för fel, men beklagar att kvinnans dotter känner som hon gör.”
Vad man gjort för fel uppfattar jag som uppenbart: Slarvat
med människoliv! Verksamhetschefen beklagar att dottern känner som hon gör. Jag
undrar vad annat hon skulle kunna känna? Kvinnans dotter, som själv arbetar
inom hemtjänsten, tycker att sommarvikarier får alldeles för dålig upplärning
och är kritisk till att man anställer outbildad personal i så hög utsträckning.
Verksamhetschefen menar också att det råder okunskap om
vilka befogenheter hemtjänsten har. ”Vi har inte möjligheten att tvinga någon
till att få hjälp, vi kan bara motivera personen i fråga. Det kräver
skicklighet så klart”, säger hon. Gamla stötar, som jag, behöver man säkert
lirka lite med ibland och till det behövs inga särskilda befogenheter, det kan
räcka med lite sunt förnuft, säger jag.
Så kommer det kanske värsta fram. ”I sommar har det varit en
del språkproblem, där personal har haft bristande svenskkunskaper, något som
även kommer att utredas. Vi kommer att utvärdera sommaren under hösten och se
vad vi kan förbättra till nästa år”, säger hon. Man har alltså anställt och
skickat personal med dåliga kunskaper i svenska att se till gamla sjuka,
dementa, hjälpbehövande människor!
Vem kan göra något sådant? Är det verksamhetschefen? Jag är
89 år, har problem med närminnet och är multisjuk. Min hustru är 85 och tar sig
fram med hjälp av rullator. Vi hjälper varandra så gott vi kan, där jag är den
som får mest hjälp. Personligen har jag mycket goda erfarenheter av
hemsjukvården. Hemtjänsten levererar bara mina mediciner portionsförpackade var
14 dag och min fru ordnar att jag tar dem vid rätt tid. Men jag känner oro
inför framtiden då jag läser om eskapaderna inom kommunförvaltningen.
En så här allvarlig incident har naturligtvis varit uppe som
ett ärende vid omvårdnadsnämndens möte den 7 september med verksamhetschefen
närvarande. Jag undrar så vad
nämnden kom fram till? Eller?
Källa:
Söderhamns--Kuriren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar