En brottslig stormakt på väg

Egentligen är det kanske här fråga om en brottslig statschef samt hans land och då vet alla att jag skriver om f.d. KGB-agenten Putin och Ryssland. Tråkigt är det att yngre människor idag, som läser detta inte förstår hur illa vi äldre uppfattar beteckningen ”KGB-agent”. KGB-agenter var bl.a. folkmördaren Josef Stalins handgångna män på hans tid.

Parlamentet i Ryssland gav för några dagar sedan enhälligt skurken Putin fullmakt att använda militärmakt mot landet Ukraina, som självklart inte på minsta sätt hotar Ryssland eller ryska medborgare. Tvärtom upplåter Ukraina Sevastopolområdet på Krimhalvön som flottbas för ryska Svarta Havsflottan, ibland betecknad som Ryska Medelhavsflottan.

Svarta havet är som du vet, liksom Östersjön ryskt innanhav där många stater med långa kuststräckor mot havet kan komma att hota det stackars Ryssland. Där finns sådana som Grekland, Bulgarien, Rumänien, Moldavien, Ukraina, Georgien och Turkiet. Det är väl farliga stater? Det är ju inte så länge sedan det lilla Georgien anföll Ryssland?

Se också på lilla elaka Sverige, där man nu diskuterar att komplettera hemvärnet på ön med reguljär trupp. Ett tydligare hot mot Ryssland och dess fredsgarant, militärenklaven Kaliningrad, är väl svårt att finna. Massvis med stridsvagnar har de aggressiva svenskarna redan placerat i förråd på Gotland. Det såg jag i en svensk insändarspalt häromdagen, så det är sant.

Så har vi alla ryska minoriteter. Till dem hör också alla rysktalande med annat medborgarskap, även om de själva inte inser det. De hotas hela tiden av ”de andra”, även om de själva inte märker det. Så är det i Estland, Lettland och Litauen. Även Finland har en stackars rysktalande minoritet. Jag tar den ryska minoriteten i nordöstra Estland som exempel på ryskt beteende lite senare.

Nåja, så kan man uppenbarligen framställa saken, om man vill. Yngre svenskar kan rentav tro på det, eftersom de inte sällan är erbarmligt historiskt okunniga om vad som verkligen hänt ute i stora världen. Så många av dem har ju fullt upp med annat. Skryt och struntinformation på Facebook och Twitter m.m. Ja, jag vet att det också finns några seriösa Fb-are och twittrare.

Skurken Putin har säkerligen en mer eller mindre fullständig målsättning med rysk verksamhet inte bara planer för nära tid. Det är nu lätt att gissa att siktet närmast är inställt på att få ukrainarna att reagera med vapenbruk. Det skulle öppna för en ockupation och ett införlivande av hela Ukraina i det Ryska Imperiet.

För att förmå Ukrainarna till att bruka våld har Putin uppenbarligen skickat in rysk trupp, som vägrar att tala om vilka de är och varifrån de kommer. Trupp som saknar nationalitetsmärken på uniformen. Skulle de provoceras, så räknar Putin tydligen med att kunna låta dem sy på märkningen ”Ryss” och påstå att de just kommit för att skydda människorna.

Slutmålet tills vidare är sedan med största sannolikhet att återupprätta den kartbild av Europa som vi hade innan kommunismen och därmed Sovjetunionen kollapsade 1991. Närmast i tur att befrias från sig själva står sannolikt de baltiska staterna och bland dem Estland. Varför just Estland? Jo, där är det hela redan särskilt väl förberett. Lite modern historia:

Den 23 augusti 1939 undertecknades Molotov-Ribbentroppakten. I korthet delade där Tyskland och Ryssland i en hemlig del av överenskommelsen upp Europa mellan sig. Bl.a. de baltiska staterna liksom Finland tilldelades där Ryssland. En dryg vecka efter undertecknandet gick tyskarna in i Polen. Östra delen av Polen hade tilldelats Ryssland

Ryssarna ockuperade de tre baltiska staterna och försökte ta Finland, men där gick de på pumpen trots våldsam numerär överlägsenhet och fick t.v. nöja sig med ett par bitar av landet. Svenska frivilliga, ungefär motsvarande en division, avlöste en uttröttad finsk division vid Salla under krigets sista dagar.

Tyskarna hade gått in i pakten främst för att ha ryggen fri i krig mot Frankrike och Storbritannien och säkra nödvändig och utökad import från Ryssland. Ryssland ville säkra tid för upprustning innan ett oundvikligt krig med Tyskland skulle bryta ut.

Under Stora nordiska kriget 1700-1721 lierade sig Ukrainas fihetslängtande zaporogkosacker med Karl XII som med sin huvudarmé försvarade oss mot Ryssland genom anfall i Ukraina. Hetmanen Ivan Mazepas försök till självständighet med svensk hjälp krossades dock i slaget vid Poltava 1709. Mazepas ukrainska stat ses bland en del historiker som Ukrainas ursprung.

Zaporogkosackernas huvudsäte Sitj förstördes av ryssarna men byggdes upp på nytt 1734. Ryssland tolererade dock inte ukrainarnas frihetsbehov och autonomikrav. Slutgiltigt besegrades de av Katarina II. Frihet kunde de (Tillfälligt?) skaffa sig i augusti 1991, då kommunismen och därmed Sovjetunionen imploderade.

I juli 1941, sedan det tills vidare visat sig omöjligt att gå över Engelska kanalen anföll tyskarna i stället österut. Baltiska staterna togs i ett nafs, men framför Leningrad blev det stopp. Kriget fortsatte sedan i nordöstra Estland i mer än tre år och tömt på ester. De flydde söderut i Estland och i en del fall till Sverige.

När sedan ryssarna började komma tillbaka 1944 ökade strömmen av ester över Östersjön till Sverige. Esterna hade ju redan haft ryssarna hos sig och visste hur det var. De tog sig till och med över Östersjön med gamla och sjuka samt små barn i rena småbåtar och med livet som insats. Ryssarna var ju betydligt värre att ha att göra med än de tyska nazisterna.

Många ester hade dessutom med denna vetskap hjälpt tyskarna i kriget mot Ryssland. Nu kom också dråpslaget mot esterna. Ryssarna tillät inte att de som så ville återvände till sina hem om de låg i nordöstra Estland. De lägenheterna togs i stället i anspråk av ryssar. Det är alltså av ryskt tvång som esterna nu har en så pass stor minoritetsgrupp ryssar inom sina gränser. Esterna som inte fick flytta hem hade ingen som kunde skydda dem mot de ryska rövarna. (Det sista ordet avses vara dubbeltydigt.)

Var vänlig och förstå mig rätt. När jag här använder ordet ryssar så menar jag här vanligtvis skurkpolitikern Putin och hans anhang, som ju idag styr Ryssland och som tyvärr många ryssar ser upp till missledda av propaganda. Ryssar idag och i gemen är naturligtvis vanliga mänskliga människor om än ofta okunniga i mångt och mycket, som i evolutionen kommit nästan lika långt som vi västerlänningar. De är också att beklaga och tycka synd om.

De människor det är mycket synd om är nog just nu ändå den ukrainska befolkningen och den dryga kvartsmiljon krimtatarer som bor och verkar på Krim. Tatarer som ryssarna under kommunisttiden deporterade till Uzbekistan, men som senare fått återvända. Kvar i exil finns fortfarande väldigt många krimtatarer. Tatarerna har behandlats väldigt illa av ryssarna, som är de verkliga invandrarna på Krim. Vi gamlingar minns så väl hur populärt Krim var som semesterställe för kommunistnomenklaturan och tar jag inte fel så har Putin en väldigt fin men hemlighållen ”sommarstuga” på Krim.

Häromdagen verkade en del av våra försvarspolitiker vara på väg att vakna upp. Försvarsministern t.ex. uttalade att försvaret tydligen behövde lite monetär förstärkning. Jag, liksom många andra svenskar vet inte tillräckligt om det man fortfarande kallar ”försvaret”.

Men vi vet att det försvar vi hade fram till början av 2000-talet inte längre finns.

Då vi kunde mobilisera 850 000 man, välförsedda med stridsfordon, flygplan och flygbaser, staber och förråd i många skyddade berganläggningar med stryktåligt sambands- och stridsledningssystem, en flotta som kunde bita ifrån sig, ett fungerande förberett civilförsvar för att ta några exempel.

Det som då saknades var tillräcklig övning, något som vid behov dock kunde avhjälpas på 2 till tre år och vid behov. Den stora mängden av allt detta och mycket annat lär inte längre finnas. Det har sålts till vrakpris eller helt enkelt skrotats. De fast eller tidvis anställda soldaterna som skulle finnas för tiotalet år sedan finns fortfarande inte.

Nutida ungdom som skriver kontrakt med försvaret slutar under eller efter grundutbildningen. ”Det visade sig säkert för jobbigt för många av dem.” Ännu är vi inte riktigt framme vid att meniga soldater sitter vid en dator och för krig i ett nätverksbaserat krig med robotar bakom vapnen.

Falklandskriget 1982 har kallats det första datorkriget, Kuwaitkriget 1990 – 1991 har fått heta det högteknologiska kriget men i båda dessa krig, liksom kommande krig är den vanlige soldaten med automatkarbin och handgranater oumbärlig, vill jag påstå. Och stadiet vanlig menig soldat skall alla soldater uppleva under hård utbildning under betydligt längre tid än den nuvarande grundutbildningen. Annars förblir de av lågt värde som soldater.

Människor utvecklas med sina samhällen och det svenska samhället är till stor del inriktat mot bekvämlighet. Man skall inte behöva anstränga sig. Inte i skolan och inte i jobbet, då blir det stressigt och det får det inte vara, inte i Sverige. Möjligen kan en svensk ställa upp i Vasalopp eller något liknande om det får dra ut på tiden. Något soldaten bör klara med tung packning packning och dagligen under en tid. Få ukrainare trodde säkert för två, tre år sedan att Ukraina idag skulle befinna sig på randen till försvarskrig mot det ryska brödrafolket, men där är de idag.

Inget krig i Norden inom överskådlig tid säger de flesta av våra politiker och menar då vanligen inom ett eller flera decennier. Alltmedan Putins propaganda hetsar hans landsmän mot den ena randstaten till Ryssland efter den andra. Alla stater som genom tvång varit ryska delrepubliker eller lydstater, men inte vill vara detta.

Från hösten 2010 blev Cecilia Widegren (M) vice ordförande i Riksdagens försvarsutskott och Alliansens gruppledare. Samtidigt blev hon moderaternas talesperson i försvars- och säkerhetspolitiska frågor! Hon tillträdde, totalt okunnig i försvarsfrågor, vilket hon snabbt demonstrerade genom diverse uttalanden. Cecilia verkar angelägen att åta sig inte bara vad hon erbjuds utan långt mer. Jag skrev en del om henne här i bloggen för 3 – 4 år sedan.

Sedan 2012 är hon också ordförande i Försvarsberedningen, som skall prestera underlag för det kommande försvarsbeslutet. I juli förra året, således för ett drygt halvår sedan hävdade hon i en intervju att den ryska krigsmakten under många år legat på en mycket låg nivå där den rostade sönder och att de ryska soldaterna inte fick mat. Vidare att det sedan 2008 pågått mycket ambitiös militär planering över modernisering från väldigt låga nivåer, men detta i ett samhälle med mycket korruption, negativ demografisk utveckling och i behov av rejäla satsningar på infrastruktur, skola och välfärd.

Några dagar efter hennes uttalande genomförde ryssarna världens största militärövning i modern tid, där 160 000 man deltog. Den övningen var avsevärt större än någon övning som genomförts under sovjettiden och ryssarna genomförde den utan några kända problem. Cecilia Widegren visade här tydligt sin kapacitet som försvarsutvecklare, vilket hon också fick sig delgivet i en del media. Hon fortsätter tyvärr sin verksamhet och är av regeringen utsedd till ledamot i Försvarsmaktens styrelse.

I Ukraina har nu Ryssland demonstrerat en förmåga till desinformation fullt i klass med Göbbels och uppenbarligen fått Krims rysktalande invandrare med sig. Vi lär nog bara kunna beklaga tatarer och ukrainare inför deras framtid på Krim.

Vi kan också se att en hel del av ryssarnas påhittade propaganda om ukrainska övergrepp på Krim till och med når Sverige, genom att de ryska påståendena till viss del okritiskt publiceras i västerländska medier. Man uppgav t.ex. att 675 000 ukrainare flytt över till Ryssland. Påståendet stöddes av bilder på bilköer vid gränsen mot Ryssland.

Västliga medier publicerade också ryska uppgifter om att det amerikanska företaget Blackwater landsatt amerikanska legotrupper i Ukraina. Relativt snart kunde man i väst konstatera att bilderna på bilköerna var gamla och visade bilkö mellan Polen och Ryssland och uppgiften om Blackwatersoldaterna var nog den mest fåniga den dagen.

2008 lade Sverige ner Styrelsen för psykologiskt försvar, SPF. En av dess uppgifter var att efter analys via mediekontakter och på andra sätt skydda oss mot missledande propaganda. Styrelsen hade tillsatts efter världskriget och med erfarenheten av Göbbels propaganda under mer än ett decennium, krigets svenska självcensur och då och då publiceringsförbud.

Det är alltså dags att återskapa SPF, då behovet av propagandaanalys är större än någonsin säger Olle Wästberg, som tidigare var generaldirektör vid Svenska institutet och krigsplacerad som avdelningschef vid Styrelsen för psykologiskt försvar i en Brännpunktsartikel.

Vi befinner oss just nu i en situation där det tydligt framgår att såväl EU som FN är värdelösa som säkerhetsorganisationer. När skall våra naiva svenska politiker förstå att det är mycket hög tid att återskapa en försvarsmakt värd namnet som kan ställa upp för invasionsförsvar inom Nato.