söndag 29 september 2013

"Sardinen" Sverige

I Söderhamnskuriren den 9 sept. och i en del andra tidningar finns en ledarartikel om nätavlyssningen som det senaste tiden talats och skrivits så mycket om. Den är skriven av Svend Dahl, samhällsvetare och fil. doktor. Dahl redovisar en del fakta, spekulationer och funderingar, men ger för min del ett konstigt intryck. Jag förvånas över att Dahl, som statsvetare och dr. så ifrågasätter Sveriges och FRA:s medverkan i vårt och många andra staters bland andra USA:s krig mot terrorismen.

Vi är ju krigförande part i det kriget tillsammans med USA och flera europeiska länder. I Afghanistan men också på många andra håll är kriget dessutom öppet varmt, med skottväxling då fienden visar sig. Den som inte känner till detta bör läsa Wilhelm Agrells bok Ett krig här och nu. Sveriges väg till väpnad konflikt i Afghanistan. Krig skall ju numera betecknas som väpnad konflikt, det låter ju inte fullt lika hemskt som det är och vi behöver numera skyddas mot verkligheten. Vad som kan hända i Sverige om vi inte är vaksamma, har just nu demonstrerats i Nairobi.

Dahl verkar helt enkelt okunnig om Sveriges förhållande till främmande makter och historiken kring detta. Jag finner det överraskande, men har kanske inte läst så värst mycket av vad Dahl skrivit.

Han påpekar att Carl Bildt talat om värdet av ett fritt Internet utan censur och övervakning, men samtidigt duckar på frågor om FRA:s verksamhet. Fredrik Reinfeldt svarar inte på frågan om Sveriges inblandning i USA:s globala ”storebrorssamhälle”, utan nöjer sig med att konstatera att information om samarbete mellan FRA och andra länder är hemligstämplat. Reinfeldt ser inget problem med att utbyta information om grov brottslighet eller krigshot.
Dahl kan väl inte vara okunnig om att det finns ”good and bad countries”?

I Söderhamns-Kuriren såg jag häromdagen en insändare under vinjetten ”Sverige I knäet på USA” och med rubriken ”USA förstör gåvan Internet”. USA-hatet lyser igenom och jag kan inte låta bli att citera en liten bit:

SKRÄCK. Är man tillräckligt paranoid och i princip har obegränsade resurser, kan man till och med förstöra en sådan gåva till mänskligheten som Internet. Det är precis vad USA sysslar med nu i sin blinda skräck för terrorister.
Enligt uppgift i Dagens Nyheter är över 35 000 människor sysselsatta på olika håll med att knäcka krypteringar till en årlig kostnad av 11 miljarder dollar. Man lägger stora summor på att i hemlighet påverka företag som utvecklar krypteringstjänster så att de ska bli lättare att bryta sig igenom.
Och vårt kära fosterland är som vanligt, via FRA-lagen, en hjälpsam och pålitlig bundsförvant till USA oavsett vilka ljusskygga verksamheter bjässen ägnar sig åt.

Alltihop detta är bara vilda rykten och struntprat skapat av journalister, som behöver sensationer för att bli lästa. ”Gåvan Internet” kommer från USA:s försvarsmakt, som under mer än tre decennier bekostade den första utvecklingen.
Sammanlagt dödades 2 986 oskyldiga människor av många nationaliteter i de byggnader som träffades och helt eller delvis förstördes och i de flygplan som kapades av nitton medlemmar av den islamistiska al-Qaidarörelsen och därefter, fulltankade, användes som bemannade kryssningsmissiler. Religiöst fundamentalistiska terrorister har under senare år orsakat hundratusentals människors död. Bör inte dessa terrorister bekämpas med alla medel?
1957 bildade USA:s försvar Advanced Research Projects Agency för att främja sin försvarstekniska forskning. ARPA presenterade sedan 1962 en teori om ett decentraliserat datanätverk. Ett nätverk kallat ARPHANET kom 1969 och till det anslöts några USA-universitet, militära inrättningar och forskningsstationer.

1971 startade man elektronisk post i nätverket och 1973 började man koppla upp Natoländer till nätverket. 1987 kom andra s.k. ”backbone-nätverk”, och jag anslöt mig till ett av de första, om inte det första i Sverige. Jag har glömt vad det kallades, men där diskuterades politik. Jag har ett, som jag då tyckte, roligt minne av att jag lyckades reta upp en centerpartist kolossalt. Jag ifrågasatte om han inte hade all sin miljökunskap från den scouthandbok, som Kalle Ankas brorsöner, Knatte, Fnatte och Tjatte, använde, vilket uppfattades som oerhört djupt kränkande.

ARPA lades ned 1990, men nu fanns en rad ”backbone-nät”, som kunde kopplas samman till exempelvis National Science Foundations, NSFNET. Jag kan inte säga när ordet INTERNET första gången användes, men förmodligen någon gång kring 1990. När man nu ansluter sig till Internet, så kan man inte vänta sig att kunna skicka eller lagra för tid och evighet hemlig information där. Krypto har i alla tider kunnat forceras och kommer nog att kunna forceras. Ingen, vad jag vet, har sagt något annat och stater kommer att fortsätta signalspana. USA har skapat Internet, inte förstört det.

Har en stat en fiende, så har den all anledning att söka skydda sig genom spionage mot denne och här räcker det faktiskt med presumtiva fiender. Spionage är naturligtvis också en självklar verksamhet för illasinnade stater, som förbereder krig. Därmed är det med automatik också självklar verksamhet för stater som arbetar för fred i världen. Självklart gillas inte främmande staters spionage i ens egen stat, därför är straffsatserna höga gentemot enskilda spioner.

Insändarskribenten menar att USA lider av terroristskräck och att det är fel av Sverige att hjälpa till i terroristjakten. Jag är av diametralt motsatt uppfattning. Historiskt har USA med stora uppoffringar hjälpt Europa att bekämpa terrorism och behålla politiska system med mänskliga rättigheter för alla. Ensamma hade vi troligen inte klarat av att bekämpa varken det nazistiska Tyskland eller det kommunistiska Sovjetunionen. Världen kan också vara tacksam över att Saddam Husseins Irak och talibanernas Afghanistan bekämpades av USA med europeiska staters hjälp. Tyvärr är, i de två senare fallen, risken stor att religiösa terrorister senare kommer till makten. USA verkar kunna tröttna på att ständigt behöva hjälpa resten av världen.

Alla utvecklade stater sysslar med signalspaning. Givetvis håller alla stater dessutom den verksamheten ytterst hemlig. Jag skrev i något av mina tidiga blogginlägg om hur min chef inför mitt första FRA-besök sade något i stil med: ”Har du något lösskägg då? Det är obligatoriskt vid FRA-besök.” Han skämtade alltså om att sekretessen vid FRA var om möjligt ännu mer strikt där än på min arbetsplats.

Dahl nämner att Obama och Reinfeldt i ett gemensamt uttalande vid Obamabesöket i Sverige talade om en alldeles särskild vänskapsrelation mellan Sverige och USA. Så frågar han vad detta innebär för oss som medborgare? ”Vi har rätt att veta.” Han efterlyser uppenbarligen en detaljbeskrivning av något som är och skall vara sekretessbelagt. Vi vet idag alldeles tillräckligt. Det vi idag inte vet, skall vi inte veta.

Jag har en lång rad invändningar mot det Dahl skriver i sin korta ledare ”Nätavlyssning”, men kan inte kommentera dem alla, då skulle det här inlägget bli väldigt långt.

Under det kalla kriget hade vi ett mycket nära försvarssamarbete med USA. Sverige var på intet sätt neutralt vilket dåvarande regeringen faktiskt lyckades lura i många svenskar. Att vi inte var på något sätt neutrala visste vi många inom försvaret. Själv hade jag bl.a. uppgiften att planera och ta fram utbyggnadsunderlaget för radiolänksambandet med Nato. Hade detta inte hållits hemligt för svenskarna, så hade det inte heller hållits hemligt för någon annan. Samtidigt insåg vi som sysslade med detta att ryssarna ganska väl visste vad vi sysslade med.

Vid en utfrågning i EU-parlamentet för ett par veckor sedan uppdagades att Sverige, med täcknamnet SARDINE, tillsammans med Storbritannien är USA:s viktigaste partner i signalspaningen mot terrorism. Jag, för min del, känner närmast stolthet inför ett sådant avslöjande. Självklart inte över avslöjandet som sådant, utan för att Sverige har visats förtroendet att få delta i spaningen efter terrorister.

Närmast löjligt blir ”avslöjandet” om NSA/FRA:s verksamhet, när den oroar ”Svensson”, som skickat brev via e-post. Den ”Svensson” som tror att NSA:s tjänstemän sitter och lusläser hans e-post eller vad han skrivit i Facebook.

På nätet befordras miljarder meddelanden dagligen, på jordens alla språk och en del av dem är dessutom krypterade eller kodade på annat sätt. NSA har stora resurser, men oerhört små i förhållande till detta.

Vi vet eller kan anta att NSA, med sina empiriska och andra kunskaper, hjälp av superdatorer och kanske kvantdatorer söker efter nyckelord, vissa ordföljder och annat, för att sålla ut ett enormt litet fåtal misstänkta uppgifter från nätet. Man kan väl också anta att allt från och till av NSA kända fundamentalistiska islamister blir noga synat, vilket jag också hoppas.

”Voffor gör di på detta viset, säger nu alla rumpnissarna, som inte förstår någonting av vad som händer ute i en konstig värld? 1900-talet, med världskrig och kallt krig i drygt 40 år vet de inget om. Landsförräderi är en ädel handling tror de. Nu vet vi att man också kan vara fil dr. i statskunskap och tro något i den stilen. Fantastiskt!

Ett helt arbetsliv, i 46 år har jag haft som en sysselsättning att försöka säkra telekommunikation i försvaret, så långt det går. Samtidigt stod det helt klart för oss, som arbetade med detta, att någon säker telekommunikation i telenät inte finns och knappast kommer att finnas.

Kryptonycklar kan forceras, något som dessutom på senare tid underlättats genom datorerna, som också gör att de algoritmer som kryptonycklarna är kan göras mer komplicerade än vad som tidigare var praktiskt möjligt. Inte ens s.k. engångskrypto är helt säkert. (Ett krypto som bara används en gång och för ett meddelande.)

Historierna om hur krypton forcerades under andra världskriget är många. En av dessa är hur en svensk matematikprofessor vid Uppsala universitet på en vecka med hjälp av papper och penna lyckades forcera algoritmen för de hemliga tyska teletrafiken genom Sverige och till det ockuperade Norge. En annan hur de allierade vann slaget om atlanten, därför att de läste tyskarnas order- och rapporttrafik med ”vargflockarna” (u-båtarna) på Atlanten.

Mycket av den tyska chiffertrafiken vid den här tiden krypterades på Enigmamaskinen.  Använt på rätt sätt skulle Enigmaalgoritmen ha varit mycket svår att få fram. Datamaskinerna fanns ju ännu inte, men tyska signalister gjorde en del fel och det gav matematikprofessorn öppningar.

Det Engelska ”Ultra” användes senare under VV2 nästan synonymt med ”Enigmadekryptering. Men Ultra dekrypterade också den tyska Lorenz SZ 40/42-maskinen, som användes av det tyska överkommandot och Hagelin-maskinen liksom andra italienska och japanska krypton som Purple och JN-25.

USA läste Japans krypterade trafik med hjälp av ”Magic”. Britterna skyddade innehavet av sitt Ultra till den grad att man tog svåra förluster i kriget för att inte röja innehavet. Bedömningarna om värdet av Ultra varierar från att VV2 förkortades med två år till att kriget över huvud taget kunde vinnas. Disponerar en stat sådana system, så användes de också för det egna landets skydd.

Många observatörer vid den tiden och senare betraktade Ultra som oerhört värdefullt. Winston Churchill sade: ”Det var tack vare Ultra vi vann kriget”. Sir Harry Hinsley, berömd historiker som ägnat sig åt den brittiska underrättelsetjänsten under VV2, sade att Ultra förkortade kriget med inte mindre än två år och förmodligen med fyra och att utan Ultra är det osäkert hur kriget skulle ha slutat.

USA använder sig nu tydligen av ett program eller programsystem kallat ”Prism” i sin signalspaning på Internet och Prism kan tydligen uträtta en hel del. När det nu blivit allmänt känt att USA bedriver signalspaning och vad signalspaning är, så tänder naturligtvis alla USA-hatare på alla cylindrar. Grädde på moset blir att Sverige genom det förfärliga FRA hjälper USA att spana efter terroristiska massmördare. Man gör det tydligen också på gängse sätt vid signalspaning. Förfärligt! Så hemskt!

Att alla länder som har möjligheter signalspanar för att upptäcka och kunna åtgärda grov brottslighet, att man gör det under sträng sekretess, att man ibland gör det i samarbete med andra länder och att detta bara är något vi har att acceptera, verkar vara något en del människor vägrar ta till sig.

I onsdags kom veckotidningen Ny Teknik, en mycket uppskattad tidning, som jag får som fortfarande fackansluten pensionerad ingenjör. Jag blev glad över att tidningens it-reporter, Mats Lewan, visar sig förstå vad som händer på signalspaningsområdet. Han tror inte på att it-företagen givit NSA fri access till sina servrar, men kan tänka sig att teleoperatörerna av gammal vana varit mer tillmötesgående. Om NSA säger han: ”Ingen har något att sätta emot, och vi kan alltid riskera avlyssning”. Jag kan väl tillägga att kryptering snarare väcker NSA:s intresse än skyddar mot deras och andras intrång.

Skrivandet för bloggen går just ni väldigt trögt, som du kanske märker. Allt går trögt.


2 kommentarer:

  1. Även om jag är väldigt kritisk om många aspekter av dagens USA, har jag inga som helst problem med vad NSA håller på med. Det finns trots allt ett system som effektivt skyddar medborgare från övergrepp av staten. Ironiskt att Snowden flydde till Ryssland, där det bevisligen är bokstavligt livsfarligt at kritisera Putin med anhang.

    SvaraRadera
  2. Jag har aldrig heller trott att du inte skulle förstå att NSA:s såväl som FRA:s verksamhet är ytterst lovvärd.
    Snowden är rätt och slätt skyldig till högförräderi mot hela mänskligheten, inte bara USA. Han hade, som tillflykt, inte mycket att välja på och det blev 1900-talets mest kända och fortfarande lyssnande stat. Undrar så hur han trivs med Putins hantlangare?

    SvaraRadera