Att lämna en kommentar

Häromdagen kom en kommentar till min blogg på ett inlägg jag publicerat för något år sedan. Kommentaren var anonym men löd: Vilken rolig militärhistoria! Har nyligen hittat till din blogg och den är en liten skattkammare tycker jag. Tack! En sådan kommentar känns naturligtvis bra och uppmuntrar till mer skrivande. Men det skulle säkert även kritiska kommentarer göra. Vid ett par tillfällen har jag också fått kommentar från någon människa som presterat sjuk (obegriplig) rappakalja, så det kan ju inte vara svårt att kommentera. Varför blir det då så få kommentarer? Jag gör ingenting för att få bloggbesöken att öka, t.ex. genom att tillåta annonser och har fått intrycket att många läsare är ”gamla och trogna”. Det registreras vanligen så där 30 till 50 besök per dag. Detta trots att jag under lång tid inte åstadkommit mer än 1 – 2 inlägg per månad. Mina inlägg är ofta långa, ibland så där 6 – 7 fullmatade A4-sidor i Word, vilka jag sedan, efter korrekturläsning på papper flyttar över till bloggen. Är det facebook som fått svenskarna att sluta tänka och därefter handla? Facebook, där många numera skriver dagbok, som man förr satte hänglås på? En dagbok där man numera i brist på rationellt tänkande t.ex. underrättar 967 ”vänner” om vad man gör för ögonblicket. Jag sitter på muggen, eller jag ligger i badkaret. I de budskapen kan dock ligga meddelandet Jag har köpt en Iphone! D.v.s. någon sorts maskerat skryt, som inte alls är ovanligt i facebook. Det är säkert också en av anledningarna till att det ogillas av mig. Rationellt använt är Facebook någonting ganska bra, men då bör där publiceras bara sådant som kan tänkas intressera alla vännerna på Facebookkontot. De flesta människor tycker sig förhoppningsvis ha annat att göra än att läsa sådant som inte på minsta sätt kan beröra dem. Men jag började ju skriva om bristen på kommentarer till min blogg. Jag är ganska väl medveten om att jag har en hel del läsare som då och då tittar i min blogg och som gjort det under lång tid. Andra har tillkommit, sedan jag mer regelbundet började skriva om våra makthavare i kommunen, men kommentarerna uteblir i stort sett. Jag tror att vi svenskar har slöat till. Vi visar inte längre samma intresse för vad som händer, varken här hemma eller ute i stora världen. Hur många av oss har t.ex. klart för sig att Sverige tillsammans med några andra stater sedan några år för krig i Afghanistan? För det är det vi gör. Jag tror inte många svenskar har någon verklig kunskap om det som hänt i Egypten under de senaste två åren och bakgrunden till detta. Däremot har jag ganska klart för mig att de ändå tror så. Nu avslutar jag det här inlägget, går och lägger mig men drar inte något gammalt över mig. Kom med lite kommentarer, positivt eller negativt! Allt skulle vara lika välkommet.