Söderhamns politiker och tjänstemän

Söderhamns politiker och tjänstemän

De som gör om och säger sig vilja göra rätt.

Jag hade hoppats att jag skulle kunna byta ämne, men de här människorna ger mig ju ingen möjlighet att släppa ämnet. Den 9 augusti blev rubriken i Söderhamns-Kuriren: Gammalt beslut rivs upp, □ Omstart för centrumutveckling.

Nu har alltså kommunstyrelsen beslutat att börja om det här med centrumutveckling från början. Den 19 augusti ordnar man ändå en temadag i Strykjärnsparken för att presentera tankar och idéer kring centrumutveckling. Under hösten/vintern fortsätter sedan dialogarbetet tillsammans med den politiska organisationen.

Hur som helst så har kommunstyrelsen beslutat att Söderhamns kommunchef, Margareta Högberg skall återkomma med en utvecklingsplan omfattande centrumområdet och ån i områdets utkant.

Och, kors i taket: Utvecklingsplanen ska åskådliggöras med till exempel skisser/modeller/eller fotomontage som skall ställas ut för allmänhetens synpunkter. Uppdraget ska redovisas för kommunstyrelsen senast i januari 2014 för vidare beslut i kommunfullmäktige.

Jag för min del tvivlar på att kommunchefen godtagbart kan gå iland med den uppgiften på bara drygt fem månader. Vad jag tycker mig förstå, är att hon för ett drygt halvår sedan gjorde sig av med den utmärkta kompetens inom området som fanns i kommunförvaltningen och som, tydligen till hennes förtret, ville genomföra just detta.

Vidare gissar jag att den allra närmaste tiden, fram till den 19 augusti, måste ägnas åt att försöka specificera vad man hittills tänkt sig av centrumutveckling. Det man hittills redovisat på nätet är kanske ungefär lika magert som det tjänstemännen f.n. tycks disponera själva?

Upprustning av Strykjärnsparken 2,0 mkr.

Upprustning av området kring Granen och Å-torget 4,0 mkr.

Upprustning av området kring Köpmantorget 1,7 mkr.

Ungefär så.

Det skulle vara väldigt intressant att ta del av kostnadsberäkningarna? Jag har ju själv utfört en hel del sådana under årens lopp för att äska medel från både riksdag, regering, ÖB och försvarsgrensstaber. Då har det gällt att omedelbart kunna redovisa hela bakgrunden. Ja, jag erkänner! Jag misstänker att det helt enkelt inte finns några riktiga beräkningar. Jag har under senare tid bibringats kanske alltför låga tankar om en del tjänstemän och politiker.

”Det känns väldigt bra att kunna göra så här”, säger Sven-Erik Lindestam enligt Kuriren. Ja, så är det väl. Att försöka göra rätt när man har fått veta hur det skall gå till känns säkert bra för vem som helst.

Man skall tydligen nu ta ett ”större grepp” om centrum och verkligen ta itu med trafikflödet och parkeringsplatserna. Det är bara att hoppas att man då inte glömmer kommunens alla gamla och lytta, som behöver tillgång till verkligt nära P-platser. P-skivor, som numera utnyttjar i så många städer är faktiskt inte farliga, inte ens besvärliga.

Man skall också försöka hitta möjliga platser för Faxeholmens två nya punkthus. Kanske lyckades f.d. stadsarkitekten, Ylva Larsson, klargöra att Faxeholmens ursprungliga förslag till placering var mindre lyckat innan hon fockades. Det där med almar och pilar tas upp från början liksom lekutrustningen och dess placering.

Magnus Svensson (C), en av alla politiker i KS som inte tidigare såg något fel i handläggningen av projektet Centrumutveckling har yttrat sig om KS beslut att låta medborgarna ta del av planerna för stadens centrum. ”Det finns en fara i att följa gatans politik, så man kan väl se det här som en engångsföreteelse”, säger han men erkänner att det denna gång var befogat.

Man kan väl anta att Magnus Svensson med gatans politik menar gatans parlament. Men jag tycker ändå att det verkar som om Magnus fått det hela om bakfoten, som man säger. Det var inte några stenkastande slynglar som demonstrerade i strykjärnsparken. Det var kanske framförallt några medelålders och äldre damer, som kanske bättre än de flesta förstår att uppskatta en vacker och funktionell park.

Gatans parlament har världen över och under senare tid uträttat en hel del som har varit bra. Man har t.ex. genom fredliga demonstrationer störtat ett antal politiker som inte har tagit demokratiska hänsyn. Ett färskt exempel har vi i Egypten där folket fredligt störtade landets makthavare för att skydda just en park, Geziparken i Istanbul. Se mitt inlägg den 4 juni Islam och Europa.

Misstagen bland småpåvarna i Söderhamn kommer alldeles för tätt. När KS ursprungliga beslut om Strykjärnsparken blev allmänt känt hade det bara gått ett par veckor, sedan kommunen krupit till korset, tagit tillbaka alla anklagelser mot NCC, liksom sin hävning av det 6-åriga asfalteringsavtalet med NCC. Nej naturligtvis, det kommer inte att erkännas. Man gjorde vad man kunde för att maskera genom utdragna förhandlingar tycker jag mig lätt förstå.

Lasse Mårtensgård har i dagens Kurir en artikel som handlar om parkeringsplatserna i centrum. Även denne välsedde journalist verkar dock tyvärr glömma oss äldre. Med artros både här och där, kanske ”tittarsjuka”, hjärtflimmer, hjärtsvikt. Tyvärr gör han sig lustig över H&M:s krav på att slippa några trappsteg i affären. Birgit, min hustru klarar max två inte alltför höga trappsteg om någon hjälper henne att få med sig rollatorn och jag välkomnar H&M:s krav på handikappanpassning. Även jag går endast med svårighet max. en våning upp och ned.

Lasse Mårtensgård skriver: Men var någonstans i de mänskliga rättigheterna står det att medborgare inte ska behöva gå mer än 30 meter med systempåse från butik till bil? Nej det finns bara nämnt i kommunala bestämmelser för handikappanpassning. Men vi är många, särskilt äldre, som har väldiga svårigheter att gå några längre sträckor

För ett par tre veckor sedan skulle Birgit och jag till apoteket i staden. Där finns två P-platser för handikappade, men båda var upptagna. Jag steg ur bilen, gick för att se om de hade P-tillstånd, vilket den ena saknade. Jag hade tänkt att Birgit skulle få parkera omedelbart bakom denne, som alltså skulle tvingas vänta där, tills vi återkom.

Birgit hade sänkt en ruta och ropade: ”Jag kör ett varv runt kvarteret”, innan jag han stoppa henne. Då kom bilföraren, en till synes genomfrisk ung dam i 20 – 25-årsåldern gående. Jag använde en del ord mot henne som jag inte brukar använda, men jag var naturligtvis upprörd och det är ingalunda första gången detta händer oss utanför apoteket.

Det är faktiskt ganska många som verkligen behöver kunna parkera nära den affär eller annat, som man behöver uppsöka! Många sådana finns också som inte har eller helt enkelt inte har skaffat handikapptillstånd och de blir bara fler, medan många företagsamma unga flyr staden.

Mårtensgård pekar i sin artikel på ett förhållande som alldeles särskilt gäller i Söderhamn. Vi äldre i Söderhamn tar oss ingenstans utan bil. De allmänna färdmedel som finns i Söderhamn är för vår del helt oanvändbara. Birgit och jag kan inte ens ta oss till närmaste busshållplats. Där är det glest mellan turerna, men Birgit, 82 år, kör bil alldeles utmärkt, skolad som hon är i Stockholmstrafiken. Hennes enda svårighet på grund av artros i knäna och en höft är att ta sig i och ur bilen.

Själv körde jag varje arbetsdag under 40 år sex till sju mil genom Stor-Stockholm för att ta mig till och från mina arbetsplatser. Detta om jag inte var på tjänsteresa, vilket vanligen innebar bilkörning över hela vårt avlånga land, från finska gränsen i norr till Skånes sydkust i söder. Det gav en rutin för vilken jag idag är oerhört tacksam. Ett kort överslag säger att jag kört bil mer än 150 000 mil.

Lite personlig histioria.

1946 – 1949 körde jag inte sällan bil. Några gånger personaltransportbil (=stor lastbil med hytt på flaket för sådär 30 soldater). Något körkort hade jag inte, jag lärde mig allt efter som att köra. På den tiden var försvarsmakten en egen stat i staten, t.o.m. med egna lagar och domare. Behövdes en bilförare, så ställdes bara frågan: ”Kan du köra?” Det var ont om körkort bland de yngre omedelbart efter andra världskriget. Mitt första körkort fick jag 1949, efter uppkörning i en stor hästtransportbil och naturligtvis då osynkroniserad växellåda.