Försvaret 6

Så det kan gå

1925, genomdrev socialdemokraterna i Sverige vad som kom att kallas ”Den stora regementsdöden.” Lyckligtvis var realpolitikern Per Albin Hansson dock försvarsminister och lyckades hålla emot den stora mängd sossar som ville total avrustning. Per Albin lyckades för armén behålla 22 infanteriregementen, 9 artilleriregementen, 3 intendenturregementen, 4 ingenjörsregementen, 4 trängregementen och 4 kavalleriregementen.

Flottan omfattade fortsättningsvis pansarskepp och jagare och flygvapnet var under utveckling. Inte alls så dåligt! Det som i dag inte finns, men kallas återtagningsförmågan behölls gott och väl.

Med Versaillesfredens villkor fick Tyskland, Veimarrepubliken, hålla sig med en armé på maximalt 100 000 man. De fick inte hålla sig med pansarvapen och inte heller flygvapen. Redan Veimarrepubliken kringgick lätt och gärna sådana villkor bl.a. med hjälp av Sovjetunionen, där hemlig verksamhet var något naturligt.

Tyskarna såg till att efter WW1 behålla enbart en elit i tjänst. Så att Hitler vid maktövertagandet 1931 snabbt kunde utbilda nya soldater och i övrigt upprusta utan att ta minsta hänsyn till Versaillesfördraget. Tyskland hade hög återtagningsförmåga (förmåga att upprusta) redan på 20-talet, detta trots den svåra depressionen. Per Albin kanske såg detta.

Rysslands återtagningsförmåga efter Jeltsinerans kaos är också god och pågår dessutom för fullt.

I senare delen av 90-talet kom översten Johan Kihl på något genialt. Om Sverige (av mig förenklat) under en tid av några få år slopade sitt försvar, så skulle man sedan kunna bygga upp ett nytt högteknologiskt sådant. Ett högmodernt med den allra senaste tekniken, han hade uppfunnit ”DEN STRATEGISKA TIMEOUTEN”. Han blev också chef för högkvarterets strategiavdelning 2002-2004 och tvåstjärnig general. Några år senare framträdde han som skarp kritiker av timeoutens faktiska utfall, som egentligen blev ett för lång tid nedlagt försvar.

I den pågående debatten nämner några Rysslands pågående upprustning, men man undrar när svenska media skall vakna? Det är fråga om storskaligt återtagande av invasionsförmågan över land och hav. Vad är det Ryssland avser invadera? De tidigare ockuperade randstaterna och frigjorda republikerna? Finland? Sverige?

Från Frankrike har Ryssland köpt 4 mycket stora landstigningsfartyg för 2 000 miljoner euro. (Ca 18 000 miljoner SEK.)

Dessa fartyg kan man sedan kopiera vid ryska varv till en ännu större flotta, men redan de inköpta fartygen klarar i en vända transport av upp till 3 600 soldater plus ett åttiotal helikoptrar samt ett par hundra stridsvagnar.

Man har vidare just ökat militärbudgeten med 60 %, 2009 genomförde man den stora militärövningen i Östersjön, kritiska journalister mördas och andra oppositionella fängslas och döms återigen när första fängelsetiden löpt ut (Chordokovsky). Överfallet på Georgien skall inte heller glömmas, liksom annat ryskt våld i Kaukasien.

I den numera permanenta försvarsberedningen ingår Annika Nordgren Christensen (MP), Åsa Lindestam (S) v. ordf., Lena Olsson (V) och Cecilia Widegren (M). Att jag nämner just dessa beror på att jag haft en insändarpalaver med dem. Hur mycket talan Allan Widman kan ha i det sällskapet vet jag inte. Däremot fick jag för en tid sedan, som kommentar till min insändare i Söderhamns-Kuriren veta att Åsa Lindestam (S) just fått skjututbildning i riksdagshusets källare och nu själv skall försvara landet i främsta linjen.

Tyvärr innebar timeouten att några måste bestämma vilka av många miljarder prylar i våra bergrumsförråd och rödmålade ”lador” landet över som skulle sparas, skrotas, säljas och var sparandet skulle ske. Sådana stora centrala förråd fanns ju inte. Man tömde förråd, skickade grejor mot ”centrum”, till mellanlagring, misstag begicks och till slut visste ingen var grejorna (bl.a. ammunition) fanns. I högkvarteret arbetade vad jag förstår drygt tusentalet överstelöjtnanter (många lär ha blivit det för att pensionen skulle bli lite bättre) men det var inte lätt att försöka bringa ordning i detta kaos. Hur som helst blev det hela väldigt dyrt för försvaret.

Man kan inte låta bli att undra om försvarsberedningen numera observerat att EU- och NATO-länder skär ner sina försvarsutgifter samtidigt som Ryssland upprustar för fullt? Storbritannien är nedrustat, Tyskland skär ner, Obamaadministrationen i USA har börjat pruta, alltmedan ett aggressivt Ryssland ökar med 60 %.

En gamling som jag kommer att tänka på en politiker, Chamberlein, som viftade med sitt papper, och deklarerade fred i vår tid strax innan hela Europa, utom Sverige och Schweiz stod i brand. Kristid blev det naturligtvis även i Sverige, med ransoneringar och jag hade en bästa kostym av cellull inköpt på ransoneringskort. Kostymen tålde inte vatten så bra.

Intressant är försvarsmaktens personalförsörjning. Fixar man inte det problemet, så spelar det ingen roll vilka tekniska system man använder.

Ryssarnas upprustning antas vara helt genomförd till 2020 (640 mdr USD antages ha avsatts för moderniseringen ≈ 448 Mdr SEK/år) och man får hoppas att USA fortsätter sitt engagemang i Europa.

En fråga är nu om Försvarsmakten lyckas anställa soldater som man tänkt? Lyckas man inte, så är det kört för personalförsörjningssystemet och vad gör man då? Återgår till värnplikt? Hur lång tid tar det?

Under alla förhållanden är vi i princip nära nog försvarslösa ungefär ett decennium framöver och sedan har försvarsberedningen kanske tänkt att vi skall försvara oss med någon sorts ”dödsstrålar” eller kanske ”väldigt avslappnande strålar” och detta efter lång och tillräckligt tydlig förvarning?