Försvaret 4

Två riksdagsledamöter (M) hade 3/2 en insändare i Söderhamns Kuriren med den dubiösa titeln Frivillighet ger starkt försvar! Det är fråga om två politiker som kastar sten i glashus. Försvaret har stora svårigheter. 2010 skulle enl. planerna 2 800 soldater anställas, men man hittade bara 1 950. 2 500 skulle kontrakteras liksom 2 800 i år. Av detta blir intet och för övrigt: Vem vill anställa kvalificerad arbetskraft, som har ett avtal med försvaret att plötsligt kunna inkallas för övning och ett halvt års tjänstgöring i riskfylld utlandstjlänst? Det återstår att se om min insändare blir publicerad, men så här såg den ut:
Jodå, den publicerades.

Starkt försvar?

Cecilia Widegren (M) och Margareta B Kjellin (M) presenterade den 3/2 en insändare i bl.a. Söderhamns Kuriren rubricerad ”Frivillighet ger starkt försvar.”

Cecilia Widegrens erfarenhet lär ligga i att hon suttit ett år som vice ordf. i försvarsutskottet där många tokiga beslut tagits. M B Kjellin saknar helt anknytning till försvarsfrågor, men levererar som vanligt ändå expertuttalande. Kanske inte så konstigt, vi har ju en försvarsminister som är värnpliktsvägrare. M B Kjellin som moderat riksdagsledamot är för övrigt ett av två huvudsakliga skäl till att jag efter 6 decennier, 9 år i kommunstyrelse och 18 i kommunfullmäktige samt diverse styrelse- och nämnduppdrag i Haninge lämnade Moderata Samlingspartiet för ett drygt år sedan.

Den här kommentaren skulle bli alldeles för lång om jag gick in på alla stolligheterna i C W:s och M B K:s insändare. Därför först en uppmaning till de båda:

Läs gärna Wilhelm Agrells bok ”Fredens illusioner” med underrubriken ”Det svenska nationella försvarets nedgång och fall. Agrell är docent i historia och professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. I den boken finns en hel del fakta, såsom att samtliga demokratiska partier i Sveriges Riksdag varit överens om försvarets utveckling under hela efterkrigstiden, något de fortfarande är.

Eftersom jag misstänker att i varje fall inte M B K kommer att läsa boken vill jag citera Agrells slutord i förordet till den:

”… Det svenska försvaret är inte nedlagt, någonstans går fortfarande de runt 40 miljarderna årligen. Men i princip är hela den organisation, den planläggning och det kunnande som en gång handlade om att försvara landet borta. Hur blev detta möjligt?Och vad säger oss detta förlopp om försvarspolitikens och planeringens faktiska betingelser, inte bara just då utan generellt?” Slut citat.

Om det blir något frivilligt försvar med en i huvudsak kontraktsbunden del vet vi idag intet. Det vi däremot vet är att försvaret redan i en första liten anställningsomgång haft svårigheter att hitta dessa frivilliga och att kontraktsanställningarna skjutits på framtiden.

På 60-talet hade vi ett starkt försvar både personellt och materiellt. På 90-talet var det materiellt moderniserat, medan utbildade soldater att använda materielen saknades. Nu saknas och kommer under mycket lång tid allt att saknas utom ett drygt 40-tal generaler och ett mastodonthögkvarter.