I SvD för några dagar sedan läste jag att Sverige i april, alltså om ett par månader och efter två års försening, skall ha sina två sjukvårdshelikoptrar i Afghanistan. Det är bara det att här finns stora brister. Man saknar tillräcklig utbildning att flyga på hög höjd i hett klimat, landa i dammig miljö, har dålig rutin att flyga med mörkerutrustning och i att flyga med och använda de nya kulsprutorna ombord. Kort sagt: Soldaterna är dåligt utbildade och det är ett svårt handikapp i krig.
För att hämta sårade soldater i Afghanistan krävs två helikoptrar. Medan den ena hämtar skall den andra skydda insatsen med sina kulsprutor från luften. Tre experter, som skrivit en rapport om detta menar att Högkvarteret ”inte förstått hur långt efter i övningar man ligger och varnar: ”Den chef som fattar beslut om att ändå skicka förbandet måste vara medveten om de begränsningar förbandet har och de risker som det innebär att skicka förbandet.”
Det sägs också att det behövs 20 piloter, men det finns bara sju-åtta. Till det kommer fyra-fem som sagt nej. En orsak till deras tvekan är bristande utbildning, men för första gången har Försvarsmakten beslutat utlösa skyldigheten att göra utlandstjänst för att få tillräckligt med personal till helikoptrarna.
Chefen för Helikopterflottiljen, som beordrat iväg piloterna säger ”Personalen är förberedd och utbildad, det är därför de får en order att genomföra insats”. Samtidigt lovar han: ”Det är ett krav från min sida att enheten tilldelas uppgifter i balans med personalens förmåga och begränsningar.” En brasklapp således!
SvD:s källor inom flottiljen säger att detta innebär att helikoptrarna endast kan flyga i dagsljus. Någon fronttjänst med kulsprutor kan det inte bli tal om. Helikoptrarna blir i stället kvalificerade ambulanser, som flygs mellan sjukhusen i norra Afghanistan.
Expertrapporten varnar också för utländska erfarenheter. Dessa visar att det blir ett starkt tryck i pågående insatser att flyga trots nationella begränsningar. Att personalen inte vill känna sig som ett B-lag utan ambitiöst ”ställer upp på uppdrag som de inte är helt kompetenta för” riskerar flygsäkerheten.
Jag för min del ställer mig väldigt undrande inför vad man beslutar om Sveriges ”försvar” såväl i Högkvarteret som i Regering och Riksdag.
Många av oss sktr tyvärr i vad som händer och kan komma att hända framöver. Man lever bara i den egna lilla familjens nu. Går det illa för våra soldater eller något annat landslag kan de däremot vara de första att högljutt söka syndabockar.
Det kommer mer i den här bloggen.
onsdag 2 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar