Lyskväll

Det är något vi har här efter ostkusten. Man ställer ut marschaller och lyktor som speglar sig i vattnet, men också vi och våra grannar sätter ut lyktor, trots att vi har en bit till stranden.

Till middag fick jag som förrätt en skiva kavring med gravlax i härlig sås och sedan älgskav med kantarellstuvning och mandelpotatis.

Till hörde först OP och sedan Santa Ana från Mendoza, ni vet den där högslätten i västra Argentina. Inget dåligt vin trots hyfsat pris.

Min ledsagare kan vara en pärla eller guldklimp när hon vill och inte ryter åt mig. Nu har jag kokat kaffe åt oss och hon fryser in dagens lingonskörd. Den fixade vår dotter just innan Thailändarna hittade stället.

Ha det bra Ni också!

Toffelhjälten

Jag har köpt nya tofflor - ungefär 500 spänn. De gamla som efter ca 15 år passade perfekt var inte helt slut, men båda sulorna var helt avbrutna. Ni vet där sulan böjs när man går.

Det var himla bra tofflor. Jag glömmer ju inte sällan att byta till skor, när vi skall ut på stan och de såg ju nästan ut som ett par skor, även om de saknade s.k. kappa (alltså omslöt inte hälen). Just nu minns jag när vi tog USA-borna med till Skansen (10 år sedan) och jag nästan framme där kom på att jag skulle få tillbringa en dag på Djurgården iklädd tofflor.

Problemet med de nya tofflorna är att de ser ut som ett par tofflor, typiska tofflor, ni vet såna där som gamlingar har. Jag har redan ett par gånger varit ute och handlat iklädd tofflor, men det syns ju ännu att de är nya i alla fall.

Det här har praktiskt taget blivit rutin. Vad skall jag göra? Närminnet (direktminnet säger man om datorer) blir ju bara mindre för var dag. Dessutom påstår Birgit att jag har börjat släpa fötterna efter mig. Det har jag inte alls! Det är tofflorna som släpar.

Politiker

Alla politiker har en uppfattning. Den styrs av ett partiprogram, som de en gång har anslutit sig till. Sunt förnuft lämnar de då därhän – eller – anser vara detsamma.

Politik är inte sällan ett billigt yrke i hög grad påminnande om medeltida köpslående på bytorget. Tre fina grisar mot en ko eller något. Släng vid behov in en liten tunna öl. Korruption är inte ett så väldigt avlägset fenomen och kommuner, landsting och stat styrs av politiker.

Människan är det enda djur som kan rodna. Och som har anledning att göra det, sade på sin tid Mark Twain. Jag misstänker att han i första hand tänkte på en del politiker.

Undantag finns, men politiker har ofta hudar som får en noshörnings att te sig som blomblad. Ibland är de så hårdhudade att de kan stå för sig själva utan ryggrad och det gäller såväl kvinnor som män.

Så här i elfte timmen inför valet bollar våra politiker med buden precis som på det medeltida bytorget. Nu vill moderaterna sänka skatten till samma nivå som de röd-gröna. Varför inte också åtminstone en bägare beskt öl, men då får väl talesmannen för de äldre, fru Margareta spatt?

Ordning och reda

Jag läser och läser, som Marting Jung sade, ibland flera böcker jämsides. Samtidigt är något jag tyvärr inte klarar av.

Bl.a. har jag just slutläst Tom Clancys ”Kardinalen i Kreml”. En utmärkt historiebok om det kalla kriget även om historien är fiktiv. Det var 18 år sedan jag läste den senast och den påminner mig om något som yngre människor tydligen vet mycket litet eller ingenting alls om.

Nu ägnar jag mig bl.a åt ”Björnen och draken” (ja, just de två stora länderna), drygt 1 000 sidor av samme författare och från 2001, alltså fortfarande med i stort sett aktuell intrig. Den läser jag om efter bara nio år med god behållning, vilket kanske tyder på kort närminne.

Idag kom skatteverkets besked om slutlig skatt. Jag slog upp den pärm där jag sätter in mina deklarationer. Jag ville kolla om jag verkligen beräknat att betala sådan kvarskatt. Där fanns den inte och jag vet inte var den kan vara. ”Den ligger säkert på ditt skrivbord”, sade min alltid lika optimistiskt uppmuntrande hustru.

Folkbildning eller En gräslig historia

Hur kunniga är vi svenskar? Är vi bättre skickade att rösta i demokratiska val än afrikaner i allmänhet var då Storbritannien, Frankrike, Spanien, Belgien och Portugal för ett halvsekel sedan lämnade över för införande av demokrati i respektive områden? Vi vet ju (?) exempelvis att överlämnandet resulterade i härskare som Muammar al-Khadaffi, Robert Mugabe, Idi Amin, Jakob Zuma och Jean Be´del Bokassa, som lät kröna sig till kejsare i "Centralafrikanska kejsardömet" och i sin kröning efterapade kröningen av Napoleon I, men så småningom dömdes till döden för mord, tortyr och kannibalism.

Etniska grupper, stammar och klaner under sina krigsherrar, liksom politiska partier, igångsatte omedelbart lokala krig, folkmord och strider om makten över snart sagt hela kontinenten. Dessa krig kom att stöttas på olika sätt av Sovjetunionen, Cuba, USA, och Kina under det kalla kriget, som till del fördes varmt här av dessa länder.

Är vi då bättre rustade för demokrati med allmänna val. Sådana infördes faktiskt i Sverige redan sex år innan jag föddes, då även kvinnor av tillräckligt många svenska män ansågs mogna för rösträtt. Man kan undra!

Skattebetalarnas förening har exempelvis nu låtit SIFO undersöka vad väljarna tror om hur skatten på pensioner förändrats under de senaste fyra åren med Alliansen. Resultatet skulle kanske kunna sägas tyda på att Sverige, var väldigt tidigt ute med reformen allmän rösträtt.

Vad är det då som har hänt? Jo,
2006 införde Alliansen Jobbskatteavdrag 1. Pensionärerna fick ingen skattesänkning.
2007 införde Alliansen Jobbskatteavdrag 2. Pensionärerna fick ingen skattesänkning.
2008 införde Alliansen Jobbskatteavdrag 3. (Ändrade skiktgränser för statlig skatt). Pensionärerna, som börjat väsnas, fick lite förhöjt grundavdrag.
2009 införde Alliansen Jobbskatteavdrag 4. Pensionärerna fortsatte klaga och fick ytterligare lite förhöjt skatteavdrag.
2010 beslutades om ytterligare lite förhöjt skatteavdrag för pensionärer från 2011, men det är fortfarande väldigt långt till rättvisa skatter.

Resultatet av Alliansens skattepolitik är att pensionärerna fått en skattesänkning, men att de i allmänhet betalar betydligt högre skatt än de som arbetar. Samtidigt har realvärdet av pensionen för äldre pensionärer sedan 20 år tillbaka minskat stadigt, beroende på att snittlönerna ökat med bortåt 60 %, medan pensionerna ligger nära nog fast i kronor räknat.

(Politikerarvodena har man naturligtvis ökat långt mer än 60 %. Ministerlönerna hade redan på Göran Perssons (s?) tid tredubblats sedan Carl Bildt var statsminister i början av 90-talet. Apropå politiker: Har du observerat Margareta Winbergs fiffel med sina arvoden från nuvarande jobb? Hennes rundligt tilltagna statsrådspension skall minskas med hennes arbetsinkomster. Då låter hon dem gå till ett av henne ägt bolag och menar att de då inte skall påverka pensionen. Hennes lön från Svenska Spel är antagligen sådan att hon inte skall erhålla någon statsrådspension alls. Den som har mycket vill ha mer, ja visst är det väl så, även bland socialister. Är det möjligen någon som tror att vi ska undanta Mona Sahlin och Lars Ohly?)

SIFO:s undersökning visar:

Väljarnas uppfattning om skatteförändringar avseende pension 2006 – 2010 är att 24 % vet att pensionärernas skatt något sänkts. 76 % tror att den antingen höjts, är oförändrad eller också vet de inte. Tre av fyra vet således egentligen inte vad politikerna här sysslat med. Ändå skall alla, och en del snart, gå i pension!

Bland äldre väljare har man lite bättre koll. I gruppen 65+ vet 34 % att skatten något lite sänkts även för pensionärer.

Bästa kollen på hur pensionärerna har det har Folkpartiets och Kristdemokraternas sympatisörer. I båda fallen anser sig 35 % veta att pensionärernas skattar något sänkts. Ändå – bara en av tre, vilket måste ses som bedrövligt. Uppfattningen att pensionärernas skatter har höjts är vanlig inom båda blocken. Folkpartisympatisörerna ligger här på ”bara” 15 % och är då klart mest välunderrättade.

I genomsnitt tog jobbskatteavdragen 19,5 miljarder av reformutrymmet i anspråk varje år. För att likställa pensionsinkomster med förvärvsinkomster skulle krävas 2,8 miljarder per år, alltså ett relativt begränsat intäktsbortfall för staten. Även om den ekonomiska utvecklingen under kommande år blir svagare än under 2006-2010 är det alltså sannolikt att en skattesänkning för pensionsinkomster är fullt genomförbar. En skattesänkning jag troligen inte hinner uppleva, men som skulle ge rättvisa.

Källor: Skattebetalarnas Förening, SIFO och mitt intresse för historia.

Nätverk/Vänner/Facebook igen
Tidigare inlägg med knytning: Korrespondens 2/7.

Jag börjar med Charles Darwin en forskare vars upptäckter ligger i klass med Newtons/Einstens. Darwins, av seriös vetenskap bekräftade teori om livets uppkomst och utveckling på jorden, har dock gjort honom till vår mest kände vetenskapsman. I västvärlden egentligen bara ifrågasatt bland bokstavstroende kristna, t.ex. inom Livets ord. Hans nätverk omfattade ett par tusen personer, från framstående vetenskapsmän via diplomater, kolonialtjänstemän och officerare, till avelsspecialister, forskande amatörer, samlare, odlare och trädgårdmästare förutom släktingar och vanliga vänner.

Korrespondensen använde Darwin som ett av sina viktigaste arbetsredskap. Han insamlade, ordnade och utvärderade information från jordens alla hörn. Hans skriftväxling finns inte bara bevarad, den finns också tillgänglig på Internet. www.darwinproject.ac.uk. Databasen omfattar idag ca 15 000 brev och dokument i huvudsak till eller ifrån Darwin.

Breven publiceras också i bokform. 16 volymer har hittills utkommit och utgivningen väntas avslutad 2025 och omfatta 30 volymer.

Darwins skrifter, såväl tryckta som handskrivna, återfinns på http://darwin-online.org.uk. Ett projekt vid University of Cambridge och som innehåller kring 80 000sidor text och

20 000 personliga dokument.

Allt detta återspeglar Darwins storhet som vetenskapsman, men också hans förmåga till meningsfull kommunikation inom ett nätverk.

Du, som vill veta mer om Charles Darwin, rekommenderas idéhistorikern och professorn vid KTH Sverker Sörlins bok Den blinde skaparen. Boken är en mycket läsvärd sammanfattning på bara 300 sidor av Darwins liv och gärning.

Efter att ha givit exempel på ett stort och extremt meningsfullt nätverk växlar jag över till dagens så populära nätverksbildare i Facebook.

I SvD den 17/8 finns en artikel om olika kategorier Facebookanvändare, från vilken bilden ovan är hämtad. Den 18/8 följs den upp av en artikel om det nätberoende, påminnande om det hos unga killar, som sitter uppe hela nätter och spelar World of Warcraft eller liknande och som Facebook också verkar kunna utveckla, framförallt bland unga kvinnor.

På bilden har vi fem kategorier. Den längst t.h. är Realtidsrapportören. Artikeln handlar också om Föräldern som t.ex. distribuerar flera hundra bilder av BARNET, Politikern som startar Facebookgruppen ”Vi som tycker att Victoria och Daniel ska stå i bostadskö som alla andra (och städa själva). Status-statusuppdateraren som rapporterar om nytt jobb, ny klocka, senaste mobilen och bilen. Narcissisten, som delar ut 3 047 bilder av sig själv. Facebookparet, som i stället för att gå och lägga sig skickar varandra en virtuell kram. Flanören, som bara tittar och möjligen klickar på ”Gilla” så att meddelandet ”N.N. gillar detta” skickas över till alla i nätverket. Den annars sysslolöse o.s.v.

I mitt ”Facebookfall”: Facebook är både för mycket och för lite. Kanske är jag för gammal? Det kan bero på att mitt intellekt (det finns ett sådant) har blivit så långsamt att det tar alltför lång tid att sålla efter inloggning trots att jag rensat ut i mitt nätverk.

För mig är det ofattbart hur någon kan ha flera hundra ”vänner” i sitt nätverk, där dessutom en del gör flera inlägg om dagen, men å andra sidan förstår jag att yngre människor kan ha betydligt fler vänner än jag. Jag har t.ex. letat i Facebook och även annat nätverk efter gamla skolkamrater. Det finns inga. Yngre människor kan sannolikt hitta de flesta.

Nåja, jag har börjat logga in på Facebook så där varannan dag, men jag vet egentligen inte hur dess finesser används. Dem lär jag mig nog aldrig? Jag har numera en väl utvecklad aversion mot manualer, användarhandböcker, datorns ”Hjälp” och naturligtvis politiker som tycker att pensionärer har det för bra.

Valet 2010

För ett tag sedan kom i pressen en artikel undertecknad av Mona Sahlin och Ingvar Karlsson. (Vår om politik okunniga ungdom orienteras här om att han är f.d. statsminister och ordf. för socialdemokraterna.) Där påstods helt riktigt att pensionärerna drabbats av straffskatt.
Jag har själv använt ordet straffskatt om det faktum att Alliansen tvingar pensionärer att betala
högre skatt än andra.

Moderaterna tror kanske att alla pensionärer är sådana som genom fusk (bedrägeri) blivit förtidspensionärer och är arbetsskygga. Allianspartierna har emellertid i samverkan med de rödgröna partierna fastställt det pensionssystem vi nu har. Ett system som innebär att pensionen inte följer löneutvecklingen och därmed drabbas av penningvärdesförsämringen. Som om detta inte är illa nog, skall vi pensionärer enligt dessa politiker också betala högre skatt än andra.

Samtidigt ökar medellivslängden, så att svensken (-an) är pensionär i drygt 18 år. Många alltså under längre tid än så. Detta med allt lägre pension år för år, samtidigt som utgifterna för t.ex. hjälpmedel, hjälp i hemmet, sjukvård, tandvård o.s.v. blir allt högre med åldern. Medellivslängden är självklart lägst i Gävleborg, eftersom sjukvården är sämst. Det lär visst finnas bara två geriatriker i länet och många läkare bryter på vilt främmande språk. Det ständiga socialdemokratiska maktinnehavet i landstinget har (enligt S) inget samband med detta.

Jag har utan resultat försökt få moderata politiker att motivera den högre skatten för pensionärer. I stället vänder man genomgående på resonemanget och påstår att socialdemokraterna anser det orättvist att vanligt folk får behålla mer av sin lön. Slutsatsen blir för min del att Moderata samlingspartiet inte anser pensionärer vara vanligt folk. Nej, pensionärer är tydligen enligt Margareta B. Kjellin, av Reinfeldt utsedd till M talesperson i äldrefrågor, bidragstagare. I sitt försvar för att pensionärer skall betala högre skatt säger hon att ”det är tydligt att vi går mot ett val där bidragslinjen ställs mot arbetslinjen”.

Jag skall alltså betala en bra bit över tusenlappen mer i skatt per månad än motsvarande löntagare, trots att min pension är innehållen lön. Det sistnämnda påstod statsmakten under hela min tid fram till pensioneringen, men numera förnekar M att det är så! Min pension har också i realvärde minskat till mindre än hälften sedan jag pensionerades. Allt enligt den senaste pensionsöverenskommelsen, som samtliga riksdagspartier är överens om. Samtidigt har våra riksdagsledamöter sett till att skatten på deras arvode minskas med 18 000 kronor.

I sista minuten nu inför det förestående valet går alla partierna i Alliansen, tvärt emot vad de tidigare sagt, ut med det nya beskedet att en skattesänkning för pensionärerna skall ha högsta prioritet. Margareta B. Kjellin m.fl. hade alltså hela tiden fel v.s.b.

Återigen ändå, som jag tidigare skrivit och sagt: Majoritet för de röd-gröna skulle hur som helst ytterligare förvärra situationen för alla, även för pensionärerna.

Smockfull kyrka

Igår kväll besökte vi och många andra Mo stora och fina kyrka för att lyssna på Svarta havets Donkosacker i en tvåtimmarskonsert.

När vi anlände till kyrkan en halv timme före konsertens början var den i det närmaste fullsatt, men Ann-Christin, vår dotter hade kommit tidigare och markerat platser på andra bänk.

Samtliga körens medlemmar är också kvalificerade solister, vilket de visade. Kören hyllades tre gånger med stående ovationer och ”rev av” Kaljinka med publikens medverkan (handklappningar) som extranummer. Kören är i hög grad se- och hörvärd, men det känner du nog redan till.

Kameran låg som vanligt kvar hemma.