onsdag 22 april 2015

Dagens tidningar


En dag då inget hände.

Söderhamns Kuriren skriver på ledarsidan om flyktingkrisen och studenter som inte kan läsa och skriva. Arbetsmarknadsministern, Ylva Johansson har varit i Gävle och presenterat regeringens egenhändigt snickrade vårbudget.

Hon fick frågan om var de 376 flyktingar skall bo, som fått uppehållstillstånd och sitter fast i asylboenden i länet? Man fick veta att upphandlingen av asylboenden skall göras om, att staten går in och hyr större lokaler, modell sjukhus, vilket i sin tur betyder att mindre lägenheter frigörs, för dem med uppehållstillstånd. Dessutom har regeringen en utredning igång om modulhusbyggen som snabbt skall kunna sättas upp med tillfälliga bygglov.

Är det inte fantastiskt? Ylva var tidigare kommunistisk riksdagsledamot, men på 90-talet
gick hon över till S och dess vänsterflygel. Hon var i början av 2000-talet vd och v. vd i
utbildningsföretaget Att Veta AB som ägdes av Svenska kommunförbundet och några fackförbund. 2004 slutade hon vid Att Veta för att bli sjukvårds- och äldreminister. Ett år senare hade man lyckats lägga ned Att Veta AB, vars skulder uppgick till 200 miljoner kronor. (Wikipedia)

Av de 376 flyktingar som fått uppehållstillstånd i länet har 331 sitt boende i Hälsingland, medan 45 bor i Gästrikland. Jag vet inte vad den ojämna fördelningen beror på, men kanske betraktar Gävlepolitikerna Hälsingland som en koloni, dit man kan skicka flyktingar att etablera sig som nybyggare. Jag tror också att IQ hos våra kommunalråd i Hälsingland är ännu lägre än Gästriklands.

Som Op-Ed En förlorad generation, finns en artikel med rubriken Att inte vilja lära sig att läsa. Jag instämmer hundraprocentigt med red. Lars Anders Johansson då han skriver: Vi lever i en skriftkultur, ett informationssamhälle (av vissa felaktigt beskrivet som ett kunskapssamhälle) där informationen företrädesvis levereras i form av text och siffror.

Att kunna förstå och uttrycka sig i skrift är viktigare än någonsin, såväl på arbetsmarknaden som i privatlivet. Likväl rapporteras om ständigt sjunkande läsförståelse bland studenter.
Docenten vid Malmö högskola Ebba Lisberg Jensen beskriver situationen vid många av landets högskolor och universitet så att andelen studenter som inte klarar av de mest grundläggande skrivuppgifterna ökat markant de senaste åren.

Enligt Lisberg Jensen tillhör nära hälften av studenterna numera gruppen svagt presterande, en bild som bekräftas av andra universitetslärare. Men även om skolan är undermålig kvarstår det faktum att eleverna inte själva känner ett behov av att vilja kunna uttrycka sig i skrift.

De unga borde kunna inse att det ligger i deras eget intresse att lära sig behärska det skrivna språket. Jag minns många lärares inställning på 70-talet, något de fått sig itutat på dåtidens lärarhögskolor. Eleverna i grundskolan skulle inte behöva lära sig multiplikationstabellen. Korkade lärare, som redan då var dåliga, tolkade det hela så att eleverna absolut inte skulle lära sig den.

Man sade: ”Vad än era föräldrar säger, så behöver ni inte kunna multiplikationstabellen och precis detsamma gällde läxorna. Eleverna förbjöds av många då moderna lärare att ta med sig skolböcker hem för att läsa. Resultatet är det alla nu kan höra, människor utan läsförståelse.

Men även om skolan är undermålig kvarstår det faktum att eleverna inte själva känner ett behov av att vilja kunna uttrycka sig i skrift, skriver red. Lars Anders Johansson och har tveklöst rätt om man generaliserar, vilket man kan göra här. 40-talets matransonering, idrottsutövning och allmänna värnplikts- landstorms- lotta-, bilkårist- och blå stjärneutbildningar, liksom kännedomen om vad som hände runt om i Europa, resulterade i ansvarskännande unga människor. Sådana som inte i laglösa gäng sparkar på redan liggande.

Svenska Dagbladet

Sanna Raymans ledare har rubriken ”regeringens satsningar” och en bild av vår finansminister signalerande citationstecknen med två fingrar på två händer. Ni vet, det där tecknet en del gör när de i tal använder ett ord som i skrift skall ha citationstecken.

När regeringen tutar i luren och ropar ut en ny satsning på äldrevården, så visar det sig t.ex. vara en omfördelning av medel för äldrevård. I och för sig en bra sådan, men det blir bara en omfördelning inom äldrevården. För att skrapa ihop pengar till mer personal inom äldrevården, tar man pengar som annars skulle ha använts till annat inom äldrevården.

För att få pengar till mer personal slopar regeringen andra satsningar, t.ex. blir det ingen nationell demensplan, inget måltidslyft och ingen äldreboendegaranti. Ingen kompetenssatsning som är så viktig för äldrevårdens personal och chefer, vilket många anser vara upprörande. Av regeringens ”nya” miljard till äldreomsorgen är 940 miljoner, nästan allt således, sådant som skulle ha gått till annat inom äldreomsorgen enligt Dagens Eko.

Lärarnas riksförbund är irriterat över uteblivna medel avsedda för karriärlärartjänster. Nu blir det en höjning med ca 800 kronor i månaden för lärare, men på bekostnad av karriärlärartjänster och detta i tider av brist på kunniga lärare.

Alla flyktingar som sitter fast i Migrationsverkets boenden känner vi väl till. För varje dag blir
läget allt mer krisartat, men regeringen har hittills inte gjort något för att lösa problemet. Regeringen avser återkomma och har hittills satsat 20 milj. kronor (sic.) fördelat på våra länsstyrelser. T.o.m. hälften av dessa 20 milj. kommer från omfördelning inom befintliga anslag.

Vi såg och hörde en flykting som i ett TV-inslag krävde att bli placerad i någon av våra storstäder. Då förslår inte satsningen 1 milj. per län långt. Jag förvånas inte om svenskar då tycker att hjälpen bör ges i flyktinglägren ”på plats” och i stället till många fler. Svenskarna har börjat känna sig överbelastade.

Gossen Fridolin beställde fram regeringens stora jetplan till Bromma för att likt SCA-direktörerna flyga ståndsmässigt någonstans. Det var bara det att planet behövde lyfta från Arlanda för att flyga fyra mil till Bromma innan Fridolin kunde gå ombord. Media fick därmed en godbit att sysselsätta sig med under ett par dagar.

Man räknade snabbt ut hur mycket CO2 (tonvis) Fridolin sprutat ut över Stockholm och hur mycket det kunde tänkas ha kostat. Men det är ju klart att Fridolin, som minister skall kunna använda regeringsjet för sina resor. Miljö- och kostnadstänk blir ju då irrelevant.

Då SvD kontaktar Fridolin säger han: ”Vad skulle jag göra? Kolla var planet stod parkerat innan?” Ja exakt så skulle han ha gjort. Har stackaren ingen sekreterare, som kan hjälpa honom med det elementära?

Brännpunkt: Här skriver tre statsvetenskapare med professorn Torbjörn Bergman i Umeå i spetsen DÖ är inte hållbar i längden. De menar att socialdemokraterna i mitten av 90-talet drog sig mot mitten och menade att de bäst lämpade sig att städa upp efter finanskrisen. Men från 2000-talet är de tillbaka i en tydlig vänsterposition och förändringen kom direkt efter moderaternas valförlust 2002.

Reinfeldt skapade med Nya moderaterna en kraftig vänstergir inför valet 2006. Partierna samlades i två mycket tydliga block, men med minskat avstånd mellan dem. Det stora problemet blev SD:s starka parlamentariska ställning och att inget av blocken kunde nå majoritet.

SIFO konstaterade i december att nära hälften av väljarna menar att man skall samarbeta med SD då något block har liknande uppfattning, att den s.k. renlighetsspärren gentemot SD alltså skall brytas. Ingenting tyder heller på att SD under mandatperioden kommer att tappa nämnvärt väljarstöd.

Somliga har hävdat att decemberöverenskommelsen är odemokratisk, skriver man. Vi menar att en sådan benämning är överdriven. Samtidigt är vi av den åsikten att uppgörelsen är långtifrån en optimal och i längden hållbar lösning. Lösningar byggda på sakpolitiska majoriteter på höger-vänster-dimensionen, snarare än spelteoretiska överväganden som flyttar fokus till andra dimensioner, är att föredra. Det kräver dock politiskt ledarskap och en insikt om att det är bättre att föredra samarbetsmönstren än att artificiellt återställa en svunnen tids partipolitiska styrkeförhållande genom en decemberöverenskommelse.
Så sant, eller hur?

Löfven har inte en chans att få med sig stollarna i MP och inte heller V på en sådan förnuftslinje. Frågan är om Alliansen möjligen kan uppträda så förnuftigt?

Saudiarabien har rätt att försvara sig skriver f.d. ambassadör Mats Ringborg under Mer debatt. Det är inte troligt att ett ensidigt svenskt vapenexportförbud till Saudiarabien skulle förbättra situationen i Mellanöstern. Saudiarabien har rätt att bygga upp en förmåga att försvara sig mot ett eventuellt angrepp från Iran. Jag vill bara lägga till att Iran redan stöder de mörka krafterna i Jemen.

Kritik mot krympt bistånd i budgeten är en rubrik under Nyheter.
Biståndsexperten Staffan Landin konstaterar här att sverige är världsmästare på att urholka biståndet. Förra året gick 13 procent av biståndsbudgeten till kostnader för personer som sökt sig till Sverige. I höstbudgeten stod det klart att den siffran skulle öka för 2015 – och uppgå till 21 procent.

I kronor räknat steg avräkningarna från 5 miljarder till 8,4 miljarder kronor. I vårändringsbudgeten ökade de nu till 8,9 miljarder för 2015 – 22 procent. Så stor andel avräkningar har inget land haft under åtminstone 20 år. Sverige är nu världsmästare på att ta pengar från biståndsbudgeten till flyktingmottagning.

Miljöpartiet, som i opposition var starka kritiker till dessa avräkningar, hänvisade tidigare gärna till Landins statistik vid debatter i riksdagen om vårt bistånd. Landin påpekar att det är biståndspengarna som räddar liv. Plötsligt ställer alltså nu Miljöpartiet upp för att minska biståndet

Äldre drabbas hårdast när akutvård pressas, är en annan rubrik.
Akutmottagningarna får allt svårare att klara maxväntetiden på fyra timmar – och de allra äldsta far mest illa.

Den artikeln gäller Stockholms sjukhus. Då jag senast besökte vårt närmaste sjukhus i Bollnäs fick jag vänta exakt 8 timmar innan jag kallades in av en sköterska. Det dröjde ytterligare någon timme innan en läkare kom till mig. Den läkare som remitterade mig till sjukhus ansåg att det var så brådskande med sjukhusvård att han ville beställa en taxi för omedelbar transport.

Beslutet blev att Birgit fick skjutsa mig hem för att hämta tandvårdsgrejorna och en pyjamas, mot att vårdcentralen fick tidsbeställa taxin till min hemadress om en halv timme. Det hela föreföll smått löjligt, då jag suttit och väntat en tid på Bollnäs sjukhus. Kanske akuten vid Bollnäs sjukhus fungerar bättre numera? Sjukhuset har privatiserats.

Icke godkänt betyg till försvarsberedningen,
SvD:s kolumnist Niklas Wiklund.

Wiklunds inledande mening lyder: Sveriges framtida säkerhet ligger just nu i händerna på ett fåtal individer som tyvärr inte verkar ha tagit till sig¸ och förstått vidden av det kraftigt försämrade omvärldsläget.

Han har så rätt, det är bara det att han i sin kolumn inte gärna kan skriva vad han egentligen tänker om dessa människor. Förra försvarsministern, Karin Enström (M) initierade ett arbete som skulle leda fram till nytt försvarsbeslut 2015. Partikollegan Cecilia Widegren av alla fick uppdraget att lotsa försvarsberedningen mot målet.

Som nyvald riksdagsledamot 2006 blev Cecilia Widegren av partiet utsedd till ledamot av försvarsutskottet. Ett utskott som hon absolut inte själv kunde tänka sig. Hon visste ju absolut inget om försvaret och var egentligen inte alls intresserad. Det var bara att acceptera för att över huvud taget tilldelas ett utskott. Så är det för fler ledamöter i detta utskott, som också har fler ledamöter, vilka partierna inte kunnat placera i utskott där vettiga beslut skall fattas.

Fredrik Reinfeldts intresse för försvaret känner vi väl och därför blev det som det blev.
Jag har skrivit många inlägg här om det svenska försvarets uppgång och fall. Vill du gå tillbaka och titta på en stor bunt av dem så kan du skriva Cecilia Widegren i sökrutan uppe till vänster på förstasidan och klicka Enter. Sedan kan du studera ämnet ganska länge.

Ett av mina intressen är politik. Jag var också aktiv fritidspolitiker i närmare 30 år, även om mitt yrke som ingenjör gjorde att jag aldrig hundraprocentigt kunde tänka mig att ägna mig åt politiken. En av flera orsaker var också att jag snabbt fick klart för mig att människor som är både kunniga och hederliga är synnerligen sällsynta bland politiker.

Självklart är också försvarspolitiken av allra största intresse för mig. Under 40 år av mitt liv sysslade jag med planering och framtagning av utbyggnadsunderlag för telenät, huvudsakligen radiolänkar, för totalförsvaret. Sverige har faktiskt haft ett sådant medan minnet av VV2 levde kvar. Dessförinnan, och före ingenjörsutbildning, var jag soldat vid armén under 5 ½ år.

Mikael Odenberg var en av dessa både hederliga och kunniga politiker. Efter lite mindre än ett år som försvarsminister 2006 – 2007 hade han klart för sig vad Reinfeldt/Borg ville göra med försvaret och avgick då han insåg att Reinfeldt/Borg inte skulle avsätta absolut nödvändiga medel till en försvarsbudget.

Idag har det gått 1014 dagar sedan försvarsberedningen under Cecilia Widegrens ledning började arbetet med försvarsberedningen, som skulle börja med att ta fram en omvärldsanalys. Arbetet skulle leda fram till ett finansierat förslag till försvarsbeslut. Något sådant har vi inte sett röken av ännu. Partierna hade vitt skilda bud, alla för låga, försvarsberedningen hade havererat och Miljöpartiet och Vänsterpartiet (kommunisterna) bestämmer väl egentligen regeringens inställning.

ÖB har angivit att försvaret behöver 4 miljarder mer per år för att kunna leverera vad Riksdagen redan bestämt att han skall leverera. Försvarsministern, Peter Hultqvist ville öka försvarsanslaget med futtiga 900 miljoner. Cecilia Widegren bjöd 75 miljoner och hade inte förstått någonting. Ingen politiker verkar ha ägnat sig åt den centrala frågan; Vilket försvar behöver vi? Detta är ingenting mindre än en politisk skandal!

torsdag 9 april 2015

Jag läser  och tänker


Just det. Kanske blir det ett eller flera blogginlägg av det, om jag får lust framöver. Jag har en ganska fast läsekrets, trots att kvalitén och längden på mina inlägg inte kan anses ha ökat med tiden. Detta konstaterat efter att jag ägnat en kväll åt att läsa mina egna inlägg från 2009, då jag började blogga. (Det här blir ett ”tråkigare” inlägg.)

Jag ådagalade (ordet är antagligen lika gammalt som jag) vid den tiden en enastående entusiasm i skrivandet kan jag konstatera. De första årens bloggande bedömer jag själv som ett fullt godtagbart underlag till ett par trehundrasidiga essäsamlingar. Blogginläggen den tiden omfattade ofta sex – tio A4-sidor och det hände att jag presterade mer än ett inlägg om dagen. En A4-sida är väl vanligen ungefär en och en halv boksida.

Mitt förra inlägg var ett experiment. Tanken bakom det var: Låt se om ett lite fånigt inlägg i FB-stil och med några bilder resulterar i någon kommentar? Jag har också problem med att överföra bilder från mitt ordinarie bildprogram, Picasa 3. Det går helt enkelt inte, bildernas sortering är i olag och bildtexterna har flyttats till andra bilder. En röra utan like alltså. Här kopierade jag först bilderna till ”Mina bilder” och sedan till bloggen.

Bilderna fick jag över till bloggen, men några kommentarer blev det inte. Men det är ju klart  det är lite krångligare att kommentera i en blogg än i FB och den vanliga FB-kommentaren,  ”O, så söt!” lär inte vara användbar i detta fall? Någon ”Gillaknapp” finns inte heller till bloggen, och då slår det kanske totalt stopp.

Jag har faktiskt läsare i Ryssland. Jag vet inte om det är bara en eller rent av ett par tre? Det började med att någon, som jag tyckte uppenbart sjuk människa kommenterade det jag skrivit. Jag lät kommentaren stå kvar ett tag, som någon sorts kuriosa, men när det kom fler, så skyndade jag mig att radera dem och de upphörde.

Senare, när jag konstaterat att jag fortfarande har läsare i Ryssland, så har jag funnit en annan möjlig förklaring än sinnessvag kommentator. Jag kan tänka mig en ryss som för 6 år sedan tittar i min blogg och låter datorn översätta min svenska till ryska. Sedan skriver kommentar till detta med sin ryska variant av det kyrilliska alfabetet och låter maskinen översätta till svenska. Resultatet torde bli något som ger ett sinnessvagt intryck, eller hur?

Nu får jag väl nöja mig med de gamla kommentarer jag fick innan FB lärde människorna att en kommentar helst skall kunna ges med maximalt tre ord till vilka alla kan stava. Kanske är det rentav så att alla läsare finner allt jag skriver helt rätt, och detta trots att jag inte sällan medvetet provocerar?

Här kommer några kommentarer jag fick, då jag tittade tillbaka på år 2009:

Ett intressant och läsvärt inlägg. Har just hittat din blogg som jag kommer att läsa mer i. Har sen en tid tillbaks ett "brinnande" intresse för kalla kriget och läser för tillfället ett flertal böcker i ämnet.

Bäste Bertil Jag är en yngling på bara 47 år som har läst din blog under en tid men aldrig kommenterat. Jag uppskattar att få ta del av tankarna hos någon som har en förståelse utöver det vanliga.

Vilken rolig militärhistoria! Har nyligen hittat till din blogg och den är en liten skattkammare tycker jag. Tack!

Hej Bertil. Intressant blogg du har. Har följt ett par riktigt intressanta artiklar och vi tycks ha en del gemensamma synpunkter och intressen. Hur kommer man i kontakt med dig? Vill du skriva ut någon mailadress i nästa inlägg?

Stellan Bojerud14 november 2009 21:11
Mycket intressant!  Instämmer i allt väsentligt. Tack!
Stellan

Jag har bara läst ett endaste inlägg på din blogg och känner genast värme. Om jag bodde i närheten av Söderhamn eller Glada Hudik skulle jag be att få träffa dig över en bit mat eller en kopp kaffe.
Jag känner på mig att det skulle bli ett minne för livet.
Nu bor jag dock alldeles för långt bort, så jag får nöja mig med din blogg.
Ha det fint! :)

Mycket läsvärt och intressant.

Tro det eller ej men jag läste ända till slutet.
Intressant

Anonym
Det här var intressant läsning för mig. Nu tror jag äntligen jag förstår hur mekaniken skulle ha kunnat fungera när min pappa var i öststaterna under 70-talet. Ja, inget av blocken var knappast bättre eller sämre än den andre när det gällde spionage, men jag föredrar definitivt västsidans leverne. I väst får vi ju iallafall säga vad vi tycker och tänker och det tycker ju jag är en viktig sak.

Ah, vad vore livet utan OP? Eller som någon sade: När jag tar mig en OP blir jag som en ny människa och då måste den jäkeln ha en också.
Härligt att läsa dina inlägg Bertil!

Hans