Försvaret 2

Det svenska folkförsvaret var väldigt gammalt när den sista ynkligt lilla omgången värnpliktiga ryckte ut år 2010. Värnpliktssystemet infördes med 1901 års härordning, men folkförsvaret var mycket äldre än så. Svenskarna i gemen har nog egentligen inte förstått vad som faktiskt hänt. Att det svenska försvaret är nedgånget, förfallet och praktiskt taget borta. Ändå kostar det idag nästan lika mycket som då jag 1993 lämnade FMV, drygt 40 miljarder per år.

I stort sett hela organisationen, planläggningen och kunnandet om hur vi skulle kunna försvara landet är borta. Redan på 90-talet började man tömma våra militära förråd. Fartyg, fordon, kanoner, teleutrustning, radarstationer och allt slumpades eller skänktes bort. En del skänktes till de från kommunismen befriade balterna, främst till Estland och svensk personal hjälpte till med att installera och driftsätta skänkta radiolänkar och radarstationer. Mycket skrotades också och under en tid levererades och betalades tidigare beställd materiel till försvaret enbart för att skrotas.

Tyngre försvarsmateriel är ofta speciell på så sätt att den tas fram under ett kontrakt med avrop som kan sträcka sig från konstruktion till leverans mer än ett decennium senare. Så är t.ex. fallet med Jas, där flygplan för 12 divisioner beställdes på regeringens uppdrag och därför fabriceras och levereras även efter det att riksdagen beslutat att vi endast skall ha 4 divisioner. Regeringen ansåg svensk försvarsindustri så viktig för Sverige och för ÖB var det bara att betala och se glad ut. (På ritbordet började man skissa på JAS, Viggens efterträdare, redan i slutet av 50-talet och före första leverans av Draken. 2005 utgår och skrotas det fullt moderna flygplanet Viggen, Drakens efterföljare, som togs fram i 330 exemplar och var tänkt att finnas kvar jämsides med Jas under ganska lång tid.

Inom försvarssektorn sker den tekniska utvecklingen snabbare än den civila. Prisutvecklingen sker därför 5 % snabbare på 40 % av försvarsanslagen. Från 1958 prisreglerades försvarsramen med den faktiska prisutvecklingen. Dessutom tillkom en real uppräkning med i början 2,5 % på försvarsanslagen och senare 2 % per år för teknisk utveckling. Den här anslagsökningen liksom en uppräkning i förhållande till nettoprisindex är nödvändig om man inte hela tiden skall nedrusta försvaret. Den här uppräkningen är sedan länge borttagen och nedrustning har skett sakta men säkert.

Före 2000-talet kunde försvaret (med vissa störningar från finansdepartementet) arbeta utifrån en långsiktsplanering (en ca 15-årig perspektivplan) som bands ihop genom en handlingsplan för de närmaste fem åren, som omslöt en försvarsbeslutsperiod efter en försvarsberedning vart 5 år.

Försvarsberedningen är ett forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Strävan skall vara att nå en så bred enighet som möjligt om hur Sveriges säkerhets- och försvarspolitik ska utformas. Numera ingår kommunisterna, eller Vänsterpartiet som de nu kallar sig liksom miljöpartiet. Båda dessa verkar med förkärlek placera unga kvinnor som försvarsexperter här.

Som jag tidigare skrivit är det regeringen (försvarsdepartementet) som tar alla större beslut för försvaret. JAS-besluten har jag redan skrivit om. ”Köp tolv divisioner, även om vi bara skall ha fyra.” Nu skall jag visa några andra exempel på kloka regeringsbeslut.

År 1994 beställdes stridvagnen Leopard 2 i Tyskland, en förnämlig och högmodern stridsvagn, kanske fortfarande världens förnämsta. Slutleverans skedde år 2005, d.v.s. 11 år senare. Med den skulle våra tre pansarbrigader utrustas. 120 nytillverkade och i varje detalj toppmoderna stridsvagnar köptes och fick i Sverige heta strv122. Dessutom köptes 160 lätt begagnade Leoparder, som kom att kallas strv121, totalt alltså 280 stridsvagnar (strv). Till detta köptes naturligtvis bärgningssystem, underhållssystem, utbildningssystem samt övnings- och stridsammunition. Allt var perfekt, 2004 skulle ju enligt försvarsberedningens planer det nya effektivare försvaret vara i drift. I försvarsbeslutet 2009 beslöts att den s.k. insatsorganisationen endast skulle ha 40 stridsvagnar. Vad säger man? Tablå? Skandal? Men våra duktiga politiker kan inte fatta felaktiga beslut, alltså ligger felet hos försvarsmakten, som kanske trodde politikerbeslutade planer skulle ligga fast.

Under 1994 inköptes 350 pansarbandvagnar från DDR. De var försedda med en 73 mm kanon med parallellställd kulspruta och var avsedd för transport av 6 soldater, dessutom en besättning på tre man och benämndes pbv 501. Vagnarna (amfibiska) modifierades i Tjeckien till svenska krav och skulle äntligen mekanisera de svenska infanteribrigaderna.

Efter att infanteribrigaderna enligt försvarsbeslut 2000 lagts ned ställdes de 100 vagnar som hunnit levereras i förråd liksom efter leverans de övriga 250 vagnarna. I december 2008 köpte Tjeckien samtliga nyrenoverade vagnar plus tillhörande utrustning och reservdelar. Tjeckisk ekonomi hade då återhämtat sig efter kommunisttiden och man hade relativt färsk erfarenhet av hur det är att inte kunna hävda sin självständighet.

Våra politiker med kompetens att planera för mycket kort tid (en del tydligen bara för några dagar), skyller på dålig planering inom försvaret som, när det gäller tung materiel, har att planera för decennier framåt. Jämför JAS-systemet, vars utveckling f.n. dragit ut över 60 år.

För att påskynda mekaniseringen av armén köptes också i början på 90-talet från DDR 800 pansrade bandvagnar pbv 401. Med två mans besättning kunde den transportera 9 soldater, var beväpnad med en kulspruta och försågs med en hel del andra faciliteter. För att skapa reservdelslager skrotades 160 av vagnarna och 640 återstod alltså. Också bärgningsbandvagnar anskaffades. Numera kan pbv 401 köpas från lager hos Milmac Sweden AB i Strängnäs för 80 000 SEK. Politikertablå igen, men Försvarsmakten, som den fortfarande faktiskt heter är inte helt utan ansvar!

Ett exempel till på hur stolliga politiker kan få till det skall jag ta:

Under flera år utvecklade SAAB tillsammans med Försvaret luftvärnsrobotsystemet Bamse. Valet av fabriksnamn var nog lite olyckligt? Folk i allmänhet fick säkert för sig att det är en gräsligt stor robot, men den är ett supermodernt, kompakt och synnerligen effektivt vapensystem mot luftangrepp på medelhöjd. Servisen är skyddad i enheten och systemet är semiaktivt d.v.s. det ingår en separat belysnings- och målföljningsradar. Hela systemet är tekniskt mycket avancerat, men har förstås utgått sedan mycket pengar satsats av såväl SAAB som Försvaret. Ändå utbildas på en (Eller ett par?) icke operativ enhet (-er) för att inte den avancerade kompetensen skall gå förlorad.

Det finns många sådana här exempel på hur det går när politiker skall styra och så gott som alla slutar de i diket.

Jag skall avsluta det här inlägget med att citera SvD 17 januari: När värnplikten upphörde i somras så skedde det till stolta deklarationer om vad som skulle komma i stället. Försvarsminister Sten Tolgfors, M, lovade: ”nu blir hela insatsorganisationen om 50 000 personer omedelbart tillgänglig om hela landet hotas”.

Jag undrar så var Tolgfors har dessa 50 000, men han menar kanske något annat än jag med nu? Enligt SvD skulle man 2010 anställa 2 800 soldater och kontraktera 2 500. 1 950 har anställts och ingen kontrakterats. Det saknas alltså redan mer än 3 000, trots att man kunnat rekrytera ur den senaste värnpliktsomgången. I år skall man anställa 3 800 och kontraktera 2 800. År 2012 skall man anställa lika många och kontraktera 4 700, om man kan hitta dem.

Lever jag vidare, så kommer jag att skriva mer om detta. Mycket mer!

Försvaret

Först och främst vill jag önska alla en god fortsättning på det nya året 2011!

Själv tycker jag inte att det har börjat helt bra. Jag är inte längre helt lämpad för snöskottning, men måste nära nog dagligen syssla med just det. Snöslungan har jag provisoriskt reparerat. Något annat är inte att tänka på med nuvarande brist på sådana. Ljuddämparen skall hållas på plats av två grova bultar. Den ena visade sig vara avdragen då den monterades på fabrik för 6 – 7 år sedan. Därefter har den andra bulten sakta gängats upp då ljuddämparen börjat röra på sig varje gång slungan användes.

Nu är ljuddämparen på plats någotsånär med en skadad bult och i övrigt någorlunda fixerad med ståltråd. Lite väl högljudd är den dock fortfarande och jag har mer snö att oroa mig för.
Det här var lite som försvar för att jag inte flitigt jobbat med bloggen.

Förlusten av vårt gamla fina folkförsvar kan jag däremot inte försvara. Nåja, det gamla fina folkhemmet är ju ändå försvunnet sedan länge. Sverige är mångkulturellt och det är fult att tala om svensk kultur, svenska seder, svensk humor och att våra barn, barnbarn o.s.v. behöver ett svenskt försvar.

Jag bryr mig. Det gör tydligen en del äldre människor. Inte genom att i Facebook meddela 976 ”vänner” att man gillar någon för flertalet okänd väns status, vad jag gjorde klockan si eller så eller ideligen skicka alla någon sorts kedjebrev med välgångsönskningar av något slag.

Jag bryr mig t.ex. om det svenska invasionsförsvaret. Det försvann helt sista åren med sosseregering. Fel av mig förresten. Det fanns på papper, men bara där. Egentligen var det nog inte meningen att det skulle försvinna, men när politiker är inblandade och ska fatta besluten, föralldel även en del militärer, kan det gå hur som helst.

När ett av mina barnbarn gjorde värnpliktens grundutbildning på dåvarande F 16 i Uppsala 2001 så hemförlovades han veckovis några gånger. Orsaken angavs vara medelsbrist och var det nog också.

Jag kan ändå inte förstå hur Fredrik Reinfeldt småningom kunde utse en vapenvägrare till försvarsminister och hur regeringen tänkte när man 2010 lade propositionen om allmänna värnpliktens avskaffande.

Det svenska försvar, som idag inte finns, kostar oss nära nog precis lika mycket i SEK per år som då jag för 18 år sedan lämnade ett någorlunda modernt och kraftfullt försvar.
Jag ska fortsätta att skriva om detta.