Nyhetsorganet Facebook

Här kommer mer för alla Facebookälskare.

2014 hade Söderhamns-Kuriren en artikel om Karin Forslund, som fallit och slagit sig illa på ett servicehem. Hon hade inte kallat på personal när hon behövde hjälp med vissa bestyr, därför att hon visste att personalen hade mer att göra än vad de egentligen mäktade.

En bild av en blåslagen Karin bifogades. Artikelrubriken var Karin gav äldrevården ett ansikte.  Karin dog tyvärr en kort tid senare. I maj 2015 använde jag bilden av den blåslagna Karin i ett blogginlägg om brister i Söderhamns äldreomsorg och planerna för en bandyhall i Söderhamn. En bild av mig själv blåslagen tillfogades, jag har ju själv en historia med många fall, som jag i tidigare inlägg redogjort för. Att Karin en kort tid efter sitt fall avlidit visste jag inte. Min källa var den pålitliga Söderhamns-Kuriren, ett noga kontrollerat pressorgan.

Hur redovisades då det hela i ditt nyhetsorgan, Facebook?

Jo, i augusti 2016 fanns ett inlägg med samma bild av Karin. Det löd: Pensionären Anna 87 år från Stigtomta. Rånad och misshandlad för andra gången på ett år av hitresta rumänska romer. Inlägget fick givetvis stor spridning bland Facebooks hängivna läsare.

2017 finns bilden av den sedan länge avlidna Karin där igen i Facebook. Nu med texten: Stina 85 år blev misshandlad och rånad av tre asylinvandrare i Jordbro utanför Stockholm. En korkad kommentar, korkad därför att vederbörande så uppenbart tror på vad hen läser i Facebook. Den lyder: Hur kan man ge sig på en gammal käring?

Igår kväll, eller kanske var det i förrgår kväll, rasade jag ihop på köksgolvet igen. Jag skadade mig inte det ringaste, men blev liggande likt en skalbagge som hamnat på rygg.

Jag försökte under en stund att resa mig med hjälp av en stol, men det verkade dömt att misslyckas och jag tryckte på mitt larm, som sitter som en klocka på höger handled.

Medan jag väntade fortsatte jag med mitt klätrande på stolen och envis som jag är så lyckades jag till slut komma upp just då hjälp anlände. Det är förunderligt, att jag inte lyckats slå ihjäl mig.

Två nöjsamma herrar,

Det är med nöje jag då och då kan läsa ett par ålderstigna herrars insändare i lokaltidningen Söderhamns-Kuriren, där de tvistar om Guds existens. Jag har nu varit bosatt i Söderhamn i 13 år och jag har en känsla av att de båda herrarnas tvist är minst lika gammal. Den ene av dem ser anledning ta upp ämnet och den andre hakar omedelbart på.

Den ene är pensionerad pastor och tydligen nära nog som man säger bokstavstroende. Den  andre är f.d. militär, rektor och skolchef, men båda har studerat bibeln ingående. Den senare har också sammanställt en bok, där han efter ingående bibelstudier ifrågasätter evangeliernas överensstämmelse med de historiska händelserna på Jesu tid.

Under sina bibelstudier förfärades han också av Moseböckernas blodiga historier och den moral som beskrivs i dem. Studierna resulterade i en bild av Jesus som en illusionist med psykopatiska drag och han fördes allt längre bort från den kristna tron. Han insåg att ”Gud skapade inte människan, människan skapade sin Gud.”

Pastorn är däremot djupt troende och den andres argument mot kristen tro rinner av honom som då man häller vatten på en gås. Jag vet inte, men känner mig ganska säker på, att han inte accepterar den evolution sedan miljarder år som vetenskaperna numera enats om. Den som kommit fram till att homo sapiens för 70 000 år sedan ännu var ett oskäligt djur i Afrika, men att då startade den kognitiva revolutionen och kulturer började uppstå.

Sedan gick det fort. Jordbruksrevolutionen kom för ca 12 000 år sedan och den vetenskapliga revolutionen satte fart för bara 500 år sedan. Just nu kan vi alla konstatera att den tekniska utvecklingen går väldigt snabbt och inom elektroniken skenar den.

Detta till trots finns det människor som fortfarande tror på Bibelns skapelseberättelse och att Gud skapade världen för sex tusen till tio tusen år sedan. Det hjälper inte hur många miljontals år gamla fossiler våra vetenskapsmän och kvinnor skrapar fram ur jorden. Särskilt vanligt är det bland protestantiska frikyrkopastorer att man även förkastar evolutionen som Guds redskap för att skapa människan.

Nästan häften av de amerikanska församlingsledarna tror att jorden är 6 000 år gammal och i det upplysta USA kan man t.o.m. hitta museer som förfäktar att dinosaurier och människor under den tiden levt jämsides på jorden. Några bevis liknande våra fossiler kan man givetvis inte prestera, men vad spelar det för roll då tron är stark?

Under lång tid betraktades människan som så överlägsen djuren att alla försök att beskriva henne i zoologiska termer mötte hårt motstånd. Antydningar om anatomiskt släktskap mellan mänskliga varelser och djur mottogs med indignation och avsky.  Nu vet vi att människan är ett djur bland andra.

Jag minns en gammal historia som naturligtvis lär vara sann, men i alla fall är typisk för en förgången tid och gäller en prästfru som yttrar sig med anledning av Darwins teorier om människans ursprung.

 ”Släkt med aporna? Kära du, vi får verkligen hoppas att det inte är sant. Men om det skulle vara sant får vi hoppas att det inte blir allmänt känt.”

Idag vet vi att vi (sapiens) under tolv tusen år varit den enda människoarten på jorden. Så det är inte så konstigt kanske att vi sett oss som unika. Dessförinnan fanns emellertid fler arter av människa (homo). För tolv tusen år sedan dog arten homo Floresiensis ut och vi (sapiens) blev ensamma kvar i släktet homo. För 28 tusen år sedan dog homo Neanderthalensis  ut efter att ha funnits i drygt 320 000 år. Vår egen art, sapiens, uppstod för 200 000 år sedan.

Carl von Linnés berömda system talar om art, släkte och familj och vi tillhör arten sapiens, släktet människa och familjen apmänniska. Människans nu levande närmaste släkting är schimpansen. Schimpansen är närmare släkt med människan än med gorillan, som är vår efter schimpansen närmaste släkting. Därefter följer bland andra den trevliga babianen.