söndag 28 januari 2018
fredag 26 januari 2018
torsdag 25 januari 2018
Sandarnegubben har tystnat.
Nu blir det tyvärr inga fler av de gediget undersökta och välskrivna artiklar som många av er har vant er vid att läsa här. Vår pappa Bertil Lehman somnade sakta in under natten till 30 december. Det hade ju med tiden blivit färre och färre inlägg. Han hade helt enkelt inte energi nog att fortsätta med skrivandet. Vi kan inte ens börja att förklara hur mycket han uppskattade alla besökare på bloggen, och speciellt de som tog tiden att kommentera. Han hade ju i ganska många år dragits med flera allvarliga sjukdomar. Lägg därtill att hans fru av sextioåtta år gick bort förra året. Ett av hans få återstående glädjeämnen i livet var att få utrycka sej på det här forumet, och som sagt, ännu mer när han vick gensvar genom kommentarer. Tack för att ni hjälpte bringa honom lite glädje. Nu begravs han fredagen den 26 januari klockan 13.00 vid Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn.
Lennart Lehman och Ann-Christin Jonsson Lehmantisdag 19 december 2017
Kära Vänner!
Gubben är i mycket dåligt skick när han på detta
sätt, och endast detta sätt, önskar Er alla en riktigt God Jul och ett Gott
Nytt År, liksom all lycka i framtiden!
Dear friends!
The old man is
in very bad condition when he in this way, and only this way, wishes you all a
really good Christmas and a Happy New Year, like all happiness in the future!
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
För släkt och vänner
fredag 24 november 2017
Nyhetsorganet Facebook
Här kommer mer för alla Facebookälskare.
2014 hade Söderhamns-Kuriren en artikel om Karin Forslund,
som fallit och slagit sig illa på ett servicehem. Hon hade inte kallat på
personal när hon behövde hjälp med vissa bestyr, därför att hon visste att
personalen hade mer att göra än vad de egentligen mäktade.
En bild av en blåslagen Karin bifogades. Artikelrubriken var
Karin gav äldrevården ett ansikte. Karin dog tyvärr en kort tid senare. I maj
2015 använde jag bilden av den blåslagna Karin i ett blogginlägg om brister i
Söderhamns äldreomsorg och planerna för en bandyhall i Söderhamn. En bild av
mig själv blåslagen tillfogades, jag har ju själv en historia med många fall,
som jag i tidigare inlägg redogjort för. Att Karin en kort tid efter sitt fall
avlidit visste jag inte. Min källa var den pålitliga Söderhamns-Kuriren, ett
noga kontrollerat pressorgan.
Hur redovisades då
det hela i ditt nyhetsorgan, Facebook?
Jo, i augusti 2016 fanns ett inlägg med samma bild av Karin.
Det löd: Pensionären Anna 87 år från
Stigtomta. Rånad och misshandlad för andra gången på ett år av hitresta
rumänska romer. Inlägget fick givetvis stor spridning bland Facebooks
hängivna läsare.
2017 finns bilden av den sedan länge avlidna Karin där igen
i Facebook. Nu med texten: Stina 85 år
blev misshandlad och rånad av tre asylinvandrare i Jordbro utanför Stockholm.
En korkad kommentar, korkad därför att vederbörande så uppenbart tror på vad
hen läser i Facebook. Den lyder: Hur kan
man ge sig på en gammal käring?
Igår kväll, eller kanske var det i förrgår kväll, rasade jag
ihop på köksgolvet igen. Jag skadade mig inte det ringaste, men blev liggande
likt en skalbagge som hamnat på rygg.
Jag försökte under en stund att resa mig med hjälp av en
stol, men det verkade dömt att misslyckas och jag tryckte på mitt larm, som
sitter som en klocka på höger handled.
Medan jag väntade fortsatte jag med mitt klätrande på stolen och envis som jag är så lyckades jag till slut komma upp just då hjälp anlände. Det är förunderligt, att jag inte lyckats slå ihjäl mig.
torsdag 2 november 2017
Två nöjsamma herrar,
Det är med nöje jag då och då kan läsa ett par ålderstigna
herrars insändare i lokaltidningen Söderhamns-Kuriren, där de tvistar om Guds
existens. Jag har nu varit bosatt i Söderhamn i 13 år och jag har en känsla av
att de båda herrarnas tvist är minst lika gammal. Den ene av dem ser anledning
ta upp ämnet och den andre hakar omedelbart på.
Den ene är pensionerad pastor och
tydligen nära nog som man säger bokstavstroende. Den andre är f.d. militär, rektor och skolchef,
men båda har studerat bibeln ingående. Den senare har också sammanställt en
bok, där han efter ingående bibelstudier ifrågasätter evangeliernas
överensstämmelse med de historiska händelserna på Jesu tid.
Under sina bibelstudier förfärades
han också av Moseböckernas blodiga historier och den moral som beskrivs i dem.
Studierna resulterade i en bild av Jesus som en illusionist med psykopatiska
drag och han fördes allt längre bort från den kristna tron. Han insåg att ”Gud
skapade inte människan, människan skapade sin Gud.”
Pastorn är däremot djupt troende
och den andres argument mot kristen tro rinner av honom som då man häller
vatten på en gås. Jag vet inte, men känner mig ganska säker på, att han inte
accepterar den evolution sedan miljarder år som vetenskaperna numera enats om.
Den som kommit fram till att homo sapiens för 70 000 år sedan ännu var ett
oskäligt djur i Afrika, men att då startade den kognitiva revolutionen och
kulturer började uppstå.
Sedan gick det fort.
Jordbruksrevolutionen kom för ca 12 000 år sedan och den vetenskapliga
revolutionen satte fart för bara 500 år sedan. Just nu kan vi alla konstatera
att den tekniska utvecklingen går väldigt snabbt och inom elektroniken skenar
den.
Detta till trots finns det
människor som fortfarande tror på Bibelns skapelseberättelse och att Gud
skapade världen för sex tusen till tio tusen år sedan. Det hjälper inte hur
många miljontals år gamla fossiler våra vetenskapsmän och kvinnor skrapar fram
ur jorden. Särskilt vanligt är det bland protestantiska frikyrkopastorer att
man även förkastar evolutionen som Guds redskap för att skapa människan.
Nästan häften av de amerikanska
församlingsledarna tror att jorden är 6 000 år gammal och i det upplysta
USA kan man t.o.m. hitta museer som förfäktar att dinosaurier och människor
under den tiden levt jämsides på jorden. Några bevis liknande våra fossiler kan
man givetvis inte prestera, men vad spelar det för roll då tron är stark?
Under lång tid betraktades
människan som så överlägsen djuren att alla försök att beskriva henne i zoologiska
termer mötte hårt motstånd. Antydningar om anatomiskt släktskap mellan
mänskliga varelser och djur mottogs med indignation och avsky. Nu vet vi att människan är ett djur bland
andra.
Jag minns en gammal historia som
naturligtvis lär vara sann, men i alla fall är typisk för en förgången tid och
gäller en prästfru som yttrar sig med anledning av Darwins teorier om
människans ursprung.
”Släkt med aporna? Kära du, vi får verkligen
hoppas att det inte är sant. Men om det skulle vara sant får vi hoppas att det
inte blir allmänt känt.”
Idag vet vi att vi (sapiens) under
tolv tusen år varit den enda människoarten på jorden. Så det är inte så
konstigt kanske att vi sett oss som unika. Dessförinnan fanns emellertid fler
arter av människa (homo). För tolv tusen år sedan dog arten homo Floresiensis
ut och vi (sapiens) blev ensamma kvar i släktet homo. För 28 tusen år sedan dog
homo Neanderthalensis ut efter att ha
funnits i drygt 320 000 år. Vår egen art, sapiens, uppstod för
200 000 år sedan.
Carl von Linnés berömda system
talar om art, släkte och familj och vi tillhör arten sapiens, släktet människa
och familjen apmänniska. Människans nu levande närmaste släkting är
schimpansen. Schimpansen är närmare släkt med människan än med gorillan, som är
vår efter schimpansen närmaste släkting. Därefter följer bland andra den
trevliga babianen.
Etiketter: Mer om mig
För släkt och vänner,
Mer om mig,
Svart och vitt,
Söderhamn,
Tro och vetande
lördag 14 oktober 2017
Nu är det illa
Under minst fjorton dagar har jag funderat över ett inlägg
här i bloggen, bestämt mig för hur dispositionen skall se ut och vad jag absolut
inte får glömma att skriva. Jag har samtidigt varit svagt medveten om att jag
tidigare skrivit något i ämnet. Så idag bestämde jag mig för att ta reda på vad
jag skrivit i ämnet, skrev ”homo sapiens” i sökrutan i bloggens övre vänstra
hörn och klickade ”Enter”.
Fram kommer mitt inlägg, Om
människan från den 10 maj 2017, som visar sig vara skrivet med en
disposition nära den jag just funderat ut för nytt inlägg. Tablå! Men ämnet, Homo sapiens, är outtömligt. Man kan
t.ex. skriva hur mycket som helst om
olika skeden av människosläktets och arternas utveckling/avveckling.
Men inget har blivit skrivet. Jag sätter mig vid datorn för
att skriva, men i stället samlas alla tankar kring Birgit och 68 år av samliv
med henne, som nu plötsligt har upphört och saknaden gör sig ständigt påmind.
Jag har ett par gånger tagit fram minnesboken som begravningsbyrån sammanställt,
och då börjar jag gråta.
Att gråta känns skönt, befriande på något sätt. Jag hade väl
glömt hur det kunde kännas, men nu också på något sätt befriande, som en fin privatsak
för Birgit och mig. Jag saknar henne och ibland tycker jag mig se henne i ögonvrån
och tittar däråt innan jag inser att hon inte längre finns. På samma sätt hör
jag henne då och då.
Däremot hör jag inte något från släkt och vänner. Det var
visserligen Birgit som skötte våra kontakter med släkt och vänner, jag hör ju
så illa och telefonen gick tidvis varm. Men nu är telefonen lika död som
Birgit. Å andra sidan är det inte alltid jag hör när den ringer.
Tiden har gått, den 18 september publicerades mitt senaste
inlägg och idag är det den 14 oktober. Då jag vaknade i morse var det till min
stora besvikelse. Ja, jag har nog aldrig känt mig så besviken över något och
tro för all del inte att jag skämtar. Livet har för mig blivit en räcka små och
stora olyckshändelser, som då jag knuffar ner ett glas som krossas mot golvet
eller jag själv faller och dunkar huvudet i golvet.
Eller som exempel då jag åt frukost i dag vid 14-tiden
ideligen somnade över filtallriken och doppade hakan, med ganska långt blivet
skägg, i filtallriken. Jag behöver alltid ha en bunt hushållspapper i närheten
då jag äter.
Jag sitter vanligen vid spisen med köksfläkten på mellanfart
och kedjeröker medan jag läser dagstidningarna eller gör något annat t.ex. bara
sover. I går när jag satt där vaknade jag av att fingrarna kommit för nära elden
jag tänt i handduken som hänger över handtaget till ugnsluckan. Elden hade jag
tänt genom att sätta cigarettglöden mot handduken som brann ganska bra och inte
var helt lättsläckt.
Det kan vara rätt intressant att se hur mina besökare från
hemtjänsten reagerar inför den skräphög som varje dag samlas framför spisen.
Det kan var cigarettaska, under sömnen tappade brinnande cigaretter (de gör
ingen skada på klinkersgolvet) som, kak- eller matsmulor och annat. En del
sopar upp där, andra frågar om jag vill att de sopar och andra undviker att se
på soporna, men en av dem tar t.o.m. fram svabben och svabbar.
Klockan är nu tjugo över åtta på kvällen och jag upptäcker
att det är dags för medicinintag, men också att jag glömt den medicin jag
skulle ta efter middagen. Å andra sidan har jag ju under hela dagen bara ätit
en tallrik fil. Då jag snart lagt in det här inlägget är det alltså hög tid för
lite av varje. Jag tror jag väljer kåldolme i dag och hoppas att inte glömma
dagens warandos.
måndag 18 september 2017
Sluta bjuda in all världens muslimer till Sverige
Sverige skall naturligtvis liksom andra länder ta emot
flyktingar, men inte urskillningslöst för permanent bosättning. I ett
normalfall skall de återvända så snart detta kan ske utan risk. Det skall inte
heller vara så att Sverige tar emot oproportionellt fler flyktingar än andra
europeiska stater. Det var det. Är jag rasist nu?
Våra religioner är inte bara till välsignelse. Då våra media
kommit in på ämnet har man under lång tid beträffande islam tassat fram med
största försiktighet. Religionen har under lång tid framställts som mjuk och
fredlig, varför muslimer alltid kan välkomnas till vårt land. Men islam är på
många sätt en otäck religion, särskilt radikala varianter av den.
Islam är inte bara religion, man har också gjort det till
lag, något som inte varit helt lätt eftersom varken Koranen eller sunna
(Muhammeds föredöme) innehåller några lagtexter. Bara 30 av Koranens 6 200
verser handlar om brott och straff, bara ca 350 innehåller något som kan kallas
lagtext och hälften av detta avser dessutom religiösa ritualer.
Koranen och sunna måste tolkas för att kunna ge lagtext och
denna tolkning utför de rättslärda som kanske kan Koranen utantill och väl
känner sunna men i övrigt är närmast obildade. Beslut fattar de i konsensus,
men det finns många grupper rättslärda och domsluten blir därefter.
Kristna trodde förr att Gud skapat kvinnan för att mannen
skulle få sällskap, någon att prata med och ha behag av. Ungefär där är
rättrogna muslimer idag. I varje fall på landsbygden i t.ex. Iran förekommer i
vår tid stening av otrogna kvinnor, ett monstruöst sätt att tillämpa
dödsstraff.
Islam värderar många gånger inte människoliv särskilt högt.
Det ser vi på hur IS agerat i Syrien, Irak och nu även Europa tillsamman med
alla andra islamistiska terrororganisationer. Där man urskillningslöst dödar
män, kvinnor, barn och varandra. Sunnimuslimer dödar shiamuslimer och tvärt om.
De som nu ivrar för att ta emot alla muslimska flyktingar
och låta dem stanna har kanske inte klart för sig att bland alla flyktingar
finns sådana som varit inblandade i terrordåd, stridit för IS eller andra
terrorgrupper, eller är presumtiva terrorister. Vi behöver inte nödvändigtvis
låta göra ett syriskt, irakiskt eller Afghanistanskt problem bli ett svenskt
problem.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Invandrare,
Politik,
Rikspolitik
lördag 9 september 2017
Det är så lite man förstår
Jag går rakt på sak. En del religioner och sekter bekymrar
mig. Det gäller t.ex. Bokens tre, kristendomen, islam och judendomen. Jag vill
gärna se mig som kristen, men Bibeln ser jag som stor sagolitteratur, hopsamlad
och nedtecknad under de tre första seklerna av vår tideräkning, alltså för
1 700 ̶ 2 000 år sedan. Hur och varför vårt
universum uppstått vet vi människor egentligen inte, men vi jobbar på det.
Ett bekymmer för de kristna ser jag i de jag kallar
tokkristna, de som blint tror på Bibelns bokstav. T.ex. att Gud skapat jorden
på sju dagar, att detta skedde för ca 10 000 år sedan och att rovdjuren
tillkom först efter syndafallet, men det är ett litet bekymmer jämfört med
dagens stora bekymmer. Ett av de största är islam med islamismen.
Av någon anledning är det inte comme il faut att tänka på
det sättet. I stället framhålls det ideligen att islam är en på alla sätt
fredlig religion. Man skiljer på alla sätt islamister från islam precis som om
inte islamister hade någon som helst koppling till islam. Men islamister är
radikaliserade, starkt troende muslimer, motsvarande våra tokkristna.
Skillnaden är att islamisterna är terrorister och faktiskt
tror att de uträttar en god gärning då de dödar så många otrogna de kan män,
kvinnor och barn som intet ont gjort. Så tolkar många av de skriftlärda
muslimerna koranen och andra muslimska skrifter. Sedan predikar en del mullor
och imamer detta i en del, även svenska moskéer. Svenskarna har dålig koll på
vad som sägs i moskéerna på arabiska. Vi har ju dessutom vår yttrandefrihet och
håller hårt på den.
Ett problem som bör kunna ses är medias relativisering av
mängden terrorns offer. I Expressen kunde man efter dåden i Spanien 2015 med
många offer läsa att det dör 2 920 personer om året i Storbritannien när de
pratar i mobiltelefon medan de kör bil. Exemplet svajar dessutom en aning
eftersom officiell brittisk statistik säger att totalt 1 700 personer dog
i trafiken 2015. Särskilt islamistiska terrordåd verkar utlösa den här typen av
relativiseringar av islamskt/islamistiskt mördande. Olyckor är dessutom en sak
och massmord en annan.
Fundamentalistisk religiös radikalisering blomstrade efter
den arabiska våren. Detta i sekulära länder där religionen dessförinnan tydligt
var på väg mot allt mindre betydelse. ”Våren” var från början en ungdomens
rörelse för ett större mått av frihet, men urartade till motsatsen sunnitisk
salfism, terror och mördande. Islamism var absolut ingen maktfaktor att tala om
i Mellanöstern för ett halvsekel sedan.
Ett problem är att det inte finns någon politisk lösning på
den islamistiska terrorn, ingen förhandlingslösning, ingen motpart att
förhandla med. Inga geografiska områden eller andra politiska frågor att
kompromissa om. Mordmaskinen IS har, tack och lov, snart inget markinnehav
kvar, men har aldrig varit möjlig förhandlingspart.
De islamistiska terroristerna är inte någon avskild
sammanslutning som enkelt kan fångas in, och fängslas. De rekryteras bland
världens drygt 1,3 miljarder muslimer och där är stödet för organisationer som
al-Qaida och IS oroväckande stort.
Den norske professorn i Mellanösternkunskap, Brynjar Lia,
vid Oslo universitet har från opinionsundersökningar i Mellanöstern och
Nordafrika konstaterat att många miljoner människor där stödjer eller är
positiva till muslimska grupper som al-Qaida eller IS. Mer än var tionde
egyptier, jordanier, palestinier eller tunisier sympatiserar med al-Qaida
enligt Brynjar Lia. Egypten har mer än 90 miljoner innevånare och där stödjer
15 procent al-Qaida, medan IS har stöd av närmare 10 procent. ”Jihadism in the
Arab world after 2011. Explaining its expansion” (i ”Middle East policy
council” 2016:4) av Brynjar Lia. I t.ex. Turkiet är stödet för al-Qaida lika
stort.
Ett flertal opinionsundersökningar visar att stödet för
militant islamism bland muslimer världen över oftast ligger från cirka 10 till
20 procent. I en studie från 2014 uppger drygt 20 procent av Bangladeshs
huvudsakligen muslimska befolkning på mer än 160 miljoner att de är positiva
till al-Qaida.
I Nigeria med över 180 miljoner är siffran 18 procent,
Indonesien 15 procent. Hela 24 procent av Nigerias befolkning delar dessutom
åsikten att självmordsbombningar i Islams namn ibland kan rättfärdigas Enligt samma studie 24 procent i Egypten, 18
Procent i Turkiet, 18 procent i Malaysia och så vidare. Sympati för våldsbejakande
islamism är alltså inget ovanligt fenomen även om majoriteten muslimer inte bejakar
det.
Att radikal islamism har gott om anhängare i västvärlden kan
vi se av en studie utförd av WZB Berlin Social Science Center från 2013. Man intervjuade
9 000 muslimer från sex västeuropeiska länder. Den visade att religiös
fundamentalism inte är något marginellt fenomen. En majoritet ansåg till
exempel att religiösa regler var viktigare än lagarna i det land där de levde.
Europas muslimer har nu också börjat kräva införande av
sharialagar i Europeiska länder, ja detta har även varit på tapeten för
muslimer i Sverige. Vi har naturligtvis all anledning att betacka oss för något
sådant. Vi har redan fullt sjå att komma till rätta med det hedersvåld som
flyktingar tagit med sig till vårt land.
Denna utbredda fundamentalism betyder naturligtvis inte att
alla dessa människor är beredda att ta på sig ett bombbälte i morgon, men det
antyder att terrorgrupperna har en god rekryteringsgrund både på hemmaplan i
Mellanöstern och i övriga världen inklusive Sverige. Enligt Säpo finns nu i Sverige tusentals våldsbejakande islamer.
Jihadisterna har ingen fast punkt eller något område de
behöver försvara. Efter utfört uppdrag eller efter ett eventuellt misslyckande
omgrupperar de enkelt till annan plats. De är därför närmast omöjliga att
besegra militärt och motståndaren måste satsa stort på underrättelseverksamhet,
för att i tid kunna möta angrepp och detta är ingen enkel uppgift.
Den militanta islamismen har förklarat krig mot oss alla
kristna, hinduer, judar, kvinnor, homosexuella och alla de miljoner muslimer
som förkastar det islamistiska våldet. Sunnimuslimer terrorbekämpar dessutom
shiamuslimer och tvärt om. Samtidigt förklarar många förståsigpåare att islam
är en fredlig religion, vilket nu fler och fler börjat ifrågasätta. Ja, man
kräver allt oftare att Europas gränser skall stängas för dessa flyktingar av
vilka en alltför stor del visar sig vara eller blir militanta och terrorister.
Det finns en förfärande stor mängd muslimska
terrororganisationer som välkomnar unga muslimer som börjar besöka moskén till
fredagsbönen. De jag så här på rak arm kommer på är: IS, al-Qaida (flera),
Talibaner (flera), Muslimska brödraskapet (slussar vidare), Hizbollah,
Islamiska jihad, Jama´at-i-Islami, Javsh Muhammad, Takfir wa Hijra, Hamas, Abu
Nidal, Al-Aqsa-martyrernas brigad, Palestinska Islamiska jihad (PIJ) och många
andra.
Ja, jag erkänner. Med risk för att bli kallad rasist eller
något annat fult tycker jag att det nu är hög tid att skicka tillbaka en hel
del av de flyktingar som sökt sig till Sverige och som inte längre behöver vårt
beskydd. Det är inte heller längre helt fel att bromsa eller stoppa tillflödet
av invandrare vid våra gränser.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Energi och miljö,
Internationell politik,
Invandrare,
Politik
lördag 2 september 2017
Världens bästa skola, men med sämsta resultat
Nej, så illa är det naturligtvis inte, men illa är det i
gamla Sverige. Tre svenska professorer och en doktorand i idé- och
lärdomshistoria har skrivit en artikel i Svenska Dagbladet med rubriken ”Synen
på kunskap är svenska skolans stora problem.” Lärarna har själva fått lära sig
att se kunskap som något subjektivt och eleverna skall framför allt lära sig att
söka information. Det synsättet måste förändras både för att höja resultaten
och skapa mindre stress i skolan.
Ansvarigas förklaringar av problemen i svenska skolor blir
en lång lista som ofta fixeras vid enskildheter, vilket ger lösningar i
enskilda detaljer. Man siktar också in sig på kommunaliseringen av skolan, det
fria skolvalet, invandringen, vinstdrivande aktörer och så vidare. Detta menar
skribenterna är fel väg att gå och jag håller med dem.
Själv började jag skolan på 30-talet för 83 år sedan och
avslutade skolgången på 50-talet, för att sedan bedriva självstudier en stor
del av min tid. Mitt yrke är ju sådant (elektronikingenjör) att ständiga vidarestudier
var ett krav. Under min aktiva tid gick vi exempelvis från elektroniska kretsar
med elektronrör till frimärkesstora chips med komponenter som knappt syns för
blotta ögat.
Hela min skoltid var det fråga om katederundervisning följd
av föreläsningar vid KTH-kurser, kurser anordnade av våra stora
elektronikföretag eller av FMV. Jag kom att engagera mig i skolpolitiken och
följde därför med i skolans utveckling, särskilt under 1970- och 80-talen. Det
kunde många gånger vara deprimerande. Flumskolan började några som kallade sig
”moderna pedagoger” successivt införa redan från 60-talet.
Man förbjöd en tid läxläsning, man lärde inte barnen
multiplikationstabellen, skoldisciplin blev ett fult ord och barnen behöll mössan
på i skolbänken utan att läraren kunde se till att den togs av. På 60-talet
upptäckte barnen att man kunde sparka hål i masonitdörrarna till klassrummen,
alltså gjorde man det eller klottrade på dem. Flumpedagogerna införde sina nyheter
helt utan vetenskaplig grund, men som om förändringarna skulle vara självklara
förbättringar.
Synen på kunskap har förändrats så att det i läroplanerna
inte slås fast att vissa ämnen har delar som eleverna förväntas lära sig. Detta
bland annat för att dessa kunskaper behövs för att kunna gå vidare i
inlärningen och utveckla kreativitet. Kunskap ses som något subjektivt som
uppstår av elevens egna sökande på framför allt Internet.
En av de tokigaste idéerna var och är att de unga eleverna
själva skall planera och leda sin inlärning. Jag mötte idén hos en ung kvinna,
socialdemokrat och sambo med ett kommunalråd på1980-talet. Det hela skulle
kunna gälla även de riktigt små barnen. Idén finns fortfarande i läroplanen och
är förödande för lärarauktoriteten och lärarnas legitimitet att bedöma elevers
prestationer och sätta betyg.
Inför valet 2014 gick nuvarande utbildningsministern, Gustav
Fridolin, ut i en debattartikel med rubriken ”Så räddar vi skolan på de 100
första dagarna”. Han har nu suttit i ledningen för den svenska skolan i tre år
och skolan är som den är, fortfarande. Det blev som vanligt inte mer än ett
ouppfyllt men dessutom fånigt politikerlöfte.
Det har konstaterats att svenska elevers läsförståelse blir
mindre och mindre liksom förmågan till abstrakt tänkande, som är kopplat till
den svaga läsundervisningen. Förskollärarna utbildades tidigare för att påbörja
barnens läsundervisning, så är det inte längre, det är synd.
Det finns naturligtvis fortfarande en del duktiga, rent av
skickliga lärare, värda högre löner än dagens, men de har blivit allt färre.
Jag tror faktiskt att flertalet av dagens lärare inte ens är värda sin
nuvarande lön. Det är ett dilemma. Ändå måste man se till att lärarna får bättre betalt, så att
lärarhögskolorna fylls med elever som bättre lämpar sig för att utbilda våra
barn och ungdomar. Det får inte vara så att inträdeskraven till
lärarhögskolorna sättes lägre än i flertalet andra högskolor. Det skall
naturligtvis vara tvärt om!
De fyra artikelförfattarna har skrivit boken ”Kunskapssynen
och pedagogiken ̶ varför skolan slutade leverera och hur det
kan åtgärdas”. De föreslår där hur utvecklingen skall kunna vändas med en
instruerande lärare med förväntningar på eleven. Jag har inte läst boken, men
tror att många i skolan behöver läsa den.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Politik,
Skolpolitik
måndag 28 augusti 2017
Ett livstecken
Jag skall snart börja skriva igen, men det dröjer lite.
Förlusten av min älskade Birgit har gjort att jag ”tappat gnistan”, men hoppas
att den åter skall infinna sig småningom. Vidare får jag en tid nu ha min son,
Lennart, hos mig. Lennart är sedan många år bosatt i Ohio, USA, där han har sin
familj, hustru Ka-Ron och sönerna Mattias i Los Angeles, Kalifornien, och
Christian i Cincinnati, Ohio.
Ämnen att ventilera min ilska över saknas inte: Otillräckligt
försvar, skola i ständig kris och allt sämre kunskaper, alla misslyckade
politiker, polisbrist, sköterskebrist, bostadsbrist o.s.v. i det oändliga. Man får ta sig en
ordentlig funderare för att hitta något att glädjas över eller vara nöjd över.
Bristen på inlägg i min blogg den senaste tiden har, får man
väl anta, gjort att besöken där blivit färre den senaste tiden, men hav
tålamod. Jag kommer att återuppta skrivandet, även om det kommer att dröja en
liten tid.
Ha det bra så länge.
lördag 12 augusti 2017
Söderhamn plötsligt i svår ekonomisk kris
Kommunstyrelsen hade i tisdags kallat tre nämnder,
omvårdnadsnämnden, socialnämnden och kulturnämnden, för att förklara varför de
inte klarar att hålla sig inom budgetramen. Framför allt är det de två första
nämnderna som går mot jättelika underskott. Denna lilla kommun går just nu mot
ett underskott på 83 miljoner kronor.
Framför allt är det omvårdnadsnämnden och socialnämnden som
har jättelika underskott. Per- Albins folkhem, med den gamla svenska välfärden
är tydligt på avskrivning i Söderhamn. Det är så tydligt något vi har att tacka
våra ”skickliga” kommunpolitiker för. Politiker som då och då får för sig att
kommunekonomin går en lysande framtid till mötes.
När stadens bandylag nyligen begärde att få en bandyhall för
60 miljoner kronor, så beviljades det med motiveringen att kommunens ekonomi
var god tillräckligt. Några ekonomiska osäkerheter kunde inte politikerna se.
Detta till trots av att kommunen mycket frikostigt tagit
emot asylsökande sedan 2015 med motiveringen att det skulle förbättra kommunens
ekonomi. Helt fantastiskt tyckte jag då och tycker jag nu. Självklart stod
redan då att staten inte skulle fortsätta att betala i evighet och att det
skulle dröja många år innan asylsökande, analfabetiska, afghaner kunde tänkas
självförsörjande borde även kommunpolitikerna ha förstått. Men nej, de såg inte
längre än ett par år framåt i tiden.
Jag förstår faktiskt inte hur de människor tänker, som menar
att Sverige, till skillnad från andra europeiska länder, skall ta emot alla
asylsökande som infinner sig här. Att det skulle vara vår humana skyldighet?
Observera att vi svenskar nära nog mangrant har arbetat hårt
i många år för att åstadkomma det fina folkhem vi nu har. Varför rasera detta
genom att välkomna människor ur helt andra kulturer, där ett människoliv är
föga värt, med en gammal religion som samtidigt är lag, där särskilt kvinnor
kan straffas genom stening och på många sätt är värda hälften mot en man.
Människor som inte sällan är radikala i sin religionsutövning, vilket då och då
får dem att begå fruktansvärda terrordåd med många dödsoffer.
Men åter till Söderhamns kommun, nämnderna kallas till
kommunstyrelsen för att förklara varför man inte kan hålla sig inom budgetram! Hur
kunde det vara så svårt att förutse att staten inte skulle betala för ett
decennium framåt? Var jag ensam om att räkna ut att det skulle gå på detta
sätt?
Hans Sundgren (M) reagerar kraftigt mot att migrationsverket
sagt upp avtalet med kommunen med platser för ensamkommande. Något som Kuriren
har berättat om tidigare. Nu framkom det under mötet att uppsägningen inte nått
socialnämnden. Lika dålig kommunikation som på Regeringskansliet. Men läser
inte ledamöterna i nämnden tidningarna?
”Problemet är mycket den här etableringspuckeln med
nyanlända som kom under 2015. Där förlorar vi den statliga ersättningen nu
under hösten 2017. Och de är inte anställningsbara och ska nu ut i arbetslivet.
Då får vi problem”, säger Hans Sundgren. Ja, men det var väl förutsett, säger
jag.
Kommunalrådet, Sven-Erik Lindestam (S), listar fyra åtgärder
som han tror kan fixa ekonomin tillfälligt eller långsiktigt. Sedan dömer han
ut tre av dem. Kvar blir: ”Att få ordning på ordning på styrprocesser, jobba
lite mer effektivt. Det är det som vi kan göra själva, och som ger resultat
långsiktligt.”
Vem förutom kommunalrådet förstår? Jag gör det inte!
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Kommunalpolitik,
Politik,
Söderhamn
måndag 7 augusti 2017
Jihadister välkomnas
Väldigt länge har vi nu fått se och höra att runt 300
svenska personer sedan 2012 har rest till
Syrien eller Irak för att strida med IS eller andra
våldsbejakande islamistiska grupper. Sedan lång tid tillbaka påstås det också
att fler än 150 av dem har vänt tillbaka till Sverige. Återvändarna lär bli
allt fler efter hand som IS förlorar mark i Mellanöstern.
I Sverige verkar de tas emot med nära nog öppna armar,
liksom vi tar emot våra asylsökande. Inom parentes ser jag just att senaste
Stockholmsterroristen, Rakhmat Akilov nu får närmast gratis tandvård i häktet
och det är klart att han bör passa på att låta fixa tänderna när han ändå inte
har något särskilt för sig.
Jag tror att Sverige länge, per capita, har haft
världsrekordet i asylmottagning. Det verkar ju lovvärt, men borde man inte ha
lite bättre koll på vilka förmågor det är som vi tar emot och välkomnar. Är det
inte möjligen också så, att vi borde avvisa fler? Jag blir oroligare för varje
dag jag öppnar dagstidningen och ser media jämföra oss med andra, ser hur våra
byråkrater hindrar Säpo att ta del av Migrationsverkets förhör av asylsökande.
Säpo får inte läsa vad Migrationsverket får fram vid förhör
av asylsökande! Tydligen är det ofta av största intresse för Säpo! Vad ska vi
ha Säpo till egentligen? Nu slinker tydligen många fula fiskar igenom via
Migrationsverkets trasiga nät. Jag kan inte annat än beteckna det hela som ett
skandalartat systemfel. Men kan det bli på annat sätt med de politiker ur vårt
toppskikt som vi dagligen ser och hör demonstrera sin inkompetens via media?
Jag har sett att Stockholmsterroristen, Akilov, sannolikt skulle ha varit satt
under Säpos övervakning om Säpo fått ta del av Migrationsverkets förhör med
Akilov.
Storbritannien river passen för dem som visar sig ha krigat
i Jihad! Att delta i Jihad är en religiös plikt för muslimer, men med Jihad
menar man inte sällan kriget mot andra religioner och ibland med IS eller andra
terrororganisationer. Det löjligt naiva Sverige välkomnar i stället dessa terrorister.
Vår inrikesminister, Morgan Johansson (S) säger: ”Vi kan
inte göra människor statslösa!”
Varför inte? Andra stater kan uppenbarligen och många
svenskar vill. Storgöteborgs polischef, Erik Nord, har nyligen föreslagit att
man skall riva dessa terroristers pass för att stänga ute svenska IS-resenärer.
Vi behöver en annan regering i Sverige, en som gör något åt det hela.
”I Sverige tror jag att vi behöver se på andra lösningar”,
säger Morgan Johansson. Idag finns runt 2 000 våldsbejakande islamister
enligt Säpo. Hur man nu kan veta det, när Säpo medvetet undanhålles från
Migrationsverkets kunskapsbank. Magnus Ranstorp tycker det hela är patetiskt,
att Sverige efter så ånga år inte kommit längre i det förebyggande arbetet mot
extremism.
”Vi har ingen bild av hur det fungerar på lokal nivå, av hur
många som gjort en handlingsplan eller lägesbild. Vad som krävs nu är ett
helhetsgrepp för att trycka tillbaka extremistiska miljöer som vuxit sig starka
i flera områden. Morgan Johansson säger sig ändå vara medveten om att arbetet
mot extremism är bristfälligt, och att IS-återvändare utgör ”allvarliga
säkerhetsrisker”.
Han krånglar emellertid genast till det hela genom att mena
att de som nu varit i de här områdena kan ha begått mycket allvarliga krigsbrott,
som kan handla om mord, våldtäkter och terroristbrott. Därför är det först och
främst viktigt att försöka binda de här individerna till något brott så att de
döms, men också att Säkerhetspolisen har dem under bevakning.
Morgan Johanssons sätt att hantera problemet lär enligt min
uppfattning innebära att det stora flertalet av dessa bestialiska brottslingar
kommer att gå fria. Sverige saknar de resurser som skulle krävas för att fälla
alla dessa brottslingar och tiden går utan att sådana resurser tillförs. De
skulle dessutom behöva vara enorma för trehundra förundersökningar gällande
brott begångna för länge sedan i krigets Syrien och Irak. Det underlag
Migrationsverket sannolikt har i sina förhörsprotokoll får ju dessutom Säpo
inte läsa.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Inrikespolitik,
Internationell politik,
Politik,
Säkerhetspolitik
onsdag 2 augusti 2017
Vatten på min kvarn
Redan på 70-talet, eller kanske var det på 60-talet, hörde
jag klagomål om högskoleelevernas förkunskaper. Det var en professor i
matematik vid Kungl. Tekniska högskolan som menade att man förlorat viktig tid
för högskolematematiken, eftersom man tvingats börja på gymnasienivå. Elevernas
kunskaper i gymnasiematematiken hade nämligen kraftigt försämrats.
Regeringen kom i förra veckan med förslag om att sänka
kraven på studenter som söker sig till högskolans högre studier. Regeringen ser
det väl som något nödvändigt med tanke på att studenternas förkunskaper blir
allt sämre. Svenskan skrev nyligen att studenter de senaste åren antagits till
grundkursen i historia antagits vid Stockholms universitet, med för dåliga
kunskaper i svenska och engelska för att kunna förstå det de har att läsa.
Institutionen har tvingats hålla extrakurser i
meningsbyggnad och hur man skriver sammanhängande texter. Att studenterna
måste börja med grammatikrepetitioner för att klara grundkursen i historia är
ett politiskt och pedagogiskt stort misslyckande.
Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) och
gymnasieminister Anna Ekström (S) presenterade i mars ändringar i läroplanerna
för grund- och gymnasieskolan för att stärka elevers digitala kompetens. Man
föreslår t.ex. fler inslag av digitala texter och verktyg, med syftet att bl.a.
förbereda eleverna för vidare studier efter gymnasiet. Vanlig klassisk bildning
är tyvärr då också på väg bort tillsammans med böckerna.
Men det finns flera studier som visar att inlärningen hämmas
av digitala medier. Behandling och förståelse av ett ämne blir sämre om
studenten antecknar med hjälp av dator i stället för papper och penna. Man har
nu också påvisat klara negativa effekter på betygen av datoranvändning i
klassrum, särskilt för pojkar.
Ansvariga ministrar vill nu alltså i ett läge där studenter
efter gymnasiet inte är läs- och skrivkunnig byta pennor mot paddor. Och,
Gustav Fridolin, de etthundra dagarna du skulle behöva för att vända skolans
negativa utveckling har löpt ut för länge sedan. Du är, konstaterar jag, fullt
i klass med presidenten Donald Trump och hans alternativa sanningar.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Inrikespolitik,
Politik,
Skolpolitik
söndag 23 juli 2017
Jag hatar Facebook

Pensionär är jag sedan 25 år, men jag har inte tid för FB.
Jag började med en positiv inställning, men den ändrades snabbt i negativ
riktning. Redan då jag hade så där 15-20 FB-vänner blev det för många. Jag
kunde inte förstå varför N.N. trodde att alla vänner var djupt intresserade av NN:s
dagliga rutinsysslor.
Redan när 5 – 6 vänner meddelat vad de ätit till middag att
de är eller varit där eller där, att en syssling hälsat på eller att det tyvärr
regnar, så börjar jag bli irriterad. Någon länkar en artikel från media till
mig vilket, tror jag, betyder att detta medium börjar skicka mig uppgifter/rubriker
till sina ”intressanta” artiklar. T.o.m. amerikanska medier skickar mig tips om
vad jag bör läsa. Därtill kommer all reklam, som inte vill sluta att visa sig.
När jag ”rollar” har jag numera sida upp och sida ned med
medias bilder på Trump, något jag minst av allt vill se! Facebook är också ett
skvallermedium, som ställt till mycket elände över hela världen. Nyfikenhet är
en värdefull egenskap hos människan. Men det finns också en otäck nyfikenhet
och den frodas i Facebook, liksom ibland skryt
Jag hade nyligen ett inlägg om att min älskade Birgit lämnat
oss i oändlig sorg och kunde konstatera att ett par vänner svarade omedelbart,
innan jag hunnit lämna FB. När jag senare ville se vilka ytterligare som
kommenterat, så hittade jag inte inlägget. Det hade försvunnit i ”bruset” av
inlägg. Lärdom: Komplettera alltid med en stor bild, så kan du lättare
återfinna det skrivna och kolla kommentarerna.
Här visualiserar jag mitt utseende ett par dagar efter min
senaste kontakt med stenplattorna i hallen.
Jag är mottaglig för goda råd om FB, men inte i FB, där
skulle de snabbt försvinna eftersom jag tittar där en gång per dag eller
varannan dag. Jag har bara en gammaldags mobil med stora siffror och högtalare
och vill försöka klara mig livet ut utan ständigt tillskott av extra intelligens.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
För släkt och vänner
fredag 21 juli 2017
Min älskade livskamrat, Birgit, har lämnat oss
Jag är knäckt, tillintetgjord, bruten. Birgit var inte bara
en älskad hustru, hon var mitt stöd i tillvaron. Vi träffades sommaren 1946.
1949, i mars, gifte vi oss, för 68 år sedan.
Nu somnade hon lugnt in onsdagen den 19 juli, vid fyratiden
på morgonen.
Sov i ro, min kära Maka
Sov i ro vår lilla Mor
Ingen vet, hur vi dig sakna
Ack vad tomheten är stor
Jag har börjat gråta igen. Det har jag inte gjort på länge.
Jag tror inte att det hänt under de senaste sjuttioett åren ̵̵
sedan jag träffade Birgit.
Jag är inte ensam i min sorg. Barn, barnbarn, barnbarnsbarn, syskon och
många gamla vänner känner med mig, det vet jag.
Tack, Ann-Christin, som gör vad jag skulle ha gjort, men inte
längre klarar av.
Begravningen sker i Ulrika Eleonora kyrka i Söderhamn
fredagen den 18 augusti klockan 13.00. Därefter inbjuds till minnesstund i
Mariagården, nära kyrkan.
Anmälan till Edbergs begravningsbyrå telefon: 0270-157 35
senast 14/8.
Stöd gärna Cancerfonden, tel. 020-59 59 59
måndag 17 juli 2017
Finns det några glädjeämnen?
Jag är 90 och multisjuk. Hjärtproblemen har varit allvarliga
sedan 35 år, då jag hade min första hjärtinfarkt. Kranskärlen byttes ut efter
min andra infarkt 1989. Nu gör sig hjärtat påmint med hjärtflimmer och
hjärtsvikt. Jag är numera minst 8 centimeter kortare än då jag var 16 år.
”Minst”, därför att det vara flera år sedan jag senast mätte längden. Jag har
nerver i kläm mellan kotorna i både hals och rygg och det är smärtsamt.
En rad andra kroppsliga problem räknar jag inte upp här, men
jag skall nämna att jag fortsätter att snubbla och slå skallen i allt möjligt.
Ett fall skrev jag om i inlägget 10 juni 2017 Nu igen. För några dagar sedan var det dags igen och skallen slog i
golvet med full kraft. Hela vänstra ansiktshalvan blev snabbt mörkblå och ögat
helt igenmurat under ett par dagar, då jag askade av cigaretten hitom
askkoppen. Avståndsbedömningen var ju helt avstängd.
Motsatsen till glädjeämne är också USA:s president Donald
Trump. Mycket milt uttryckt är han inte lämplig att vara president i USA. Han
saknar helt det nödvändiga intellektet och förstår inte betydelsen av den
organisation (presidentens kontor) som han skall basa över i Vita Huset.
Han läser inte, bryr sig inte om att läsa igenom viktiga
dokument och underrättelser. Han vet för lite om de problem som han har bestämt
sig för att prioritera. Hans beslut blir slumpmässiga eller ”uppåt väggarna”
och levereras som diktat/dekret. Han är tydligen helt utan moral, han är en
notorisk lögnare med 5-6 lögner per dag, som han ofta publicerar på Twitter. Trump
måste avlägsnas från Vita Huset. Snabbt. Han är en fara för mänskligheten.
Trump är en eländig politiker och det inser andra politiker,
till exempel Putin i Ryssland och kan tänks utnyttja. Å andra sidan vet man
inte vad Trump kan ta sig till, så även Putin förstår säkert att Trump måste
hanteras med försiktighet.
Han hade makt att avskeda FBI-direktören Comey och gjorde
det helt enkelt därför att han kunde. Comey hade rakryggat vägrat att svära
Trump lojalitet och trohet, något en FBI-direktör naturligtvis inte skall göra.
Han skall däremot vara nationen lojal och trogen.
Trumps premiärminister och hans nationella
säkerhetsrådgivare gick ut och nekade till att Trump lämnat ryssarna hemlig
information som han fått av Israel. Då meddelade Trump på´Twitter: ”Ja, det
gjorde jag¸ för att jag kan. Jag är trots allt president.” Han gör alltså även
en löjlig figur. Efter bara ett halvår med Trumpadministrationen ser vi inte
bara en amerikansk tragedi, utan en tragedi för världen, för mänskligheten.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Internationell politik,
Politik,
Säkerhetspolitik,
USA
fredag 7 juli 2017
Om ryska fyllon och dårar i stridsflygplan
Rysslands ambassadör i Sverige, Viktor Tamarintsev, har
låtit sig intervjuas av SvD:s chefredaktör, Fredric Karén. Resultatet blev att Tamarintsev
klart röjer att han når samma nivå som USA:s president, Donald Trump vad gäller
både lögnaktiga uttalanden och ren dumhet.
Vad är det för ambassadörer man skickar till oss? Jag har
nyss haft anledning att skriva om Israels ambassadör. Den här ryska dårfinken
gör följande uttalande:
”Kära vänner, ni får tro mig eller inte. Men enligt de
rapporter som jag läst så visar det sig att om man skall dricka rysk vodka, så
måste man tänka på att det finns tillräckligt mycket mat i förhållande till vad
man konsumerar. Det är uppriktigt så. Man blev lite berusad på den här
missionen tyvärr”, sa Tamarintsev och menade att man körde fel och att trasig navigeringsutrustning
också var en del av problemet.
Jag tycker det verkar som om Tamarintsev här röjer en minst
sagt genant statshemlighet, att
besättningen på en rysk kärnvapenbestyckad ubåt kan supa sig fulla i tjänsten
och under fullgörande av känsligt uppdrag. Visserligen vet vi sedan gammalt
att ryska diplomater i allmänhet är fyllesvin, men nu får vi också veta att
ryska besättningar på kärnvapenbestyckade ubåtar är det. Men ingenting ryssarna
företar sig förvånar ju egentligen.
Ett ryskt stridsflygplan flög för en tid sedan ansvarslöst 10 meter från ett svenskt
signalspaningsflygplan, som av säkerhetsskäl lämnade platsen. Tamarintsev blev
naturligtvis uppkallad till UD efter händelsen.
Tamarintsev säger också: ”Ursäkta min grova svenska, men vad
fan gör svenska spaningsplan fyra mil från Kaliningrad? Det tycker jag är en
fråga som man inte besvarat. Det försökte jag förklara”. Man kan undra om UD
ställde motfrågan varför övar ryskt stridsflyg anfall mot en av Sveriges stora
luftförsvarscentraler och är verkligen Tamarintsev så korkad att han frågar vad
ett svenskt signalspaningsplan gör över internationellt vatten utanför
Kaliningrad?
Tamarintsev vet inte eller glömmer att ryska s.k.
”professorsfartyg” (signalspaningsfartyg) överskrider svensk gräns och spanar i Sverige, innanför svensk gräns. Att flyga
längs gränsen och lyssna på radio är tillåtet, men att spionera i Sverige är
inte tillåtet. I något tidigare inlägg här har jag nämnt ett tillfälle under en
luftförsvarsövning i Norrköpingsområdet då ett ryskt professorsfartyg gick in i
Bråviken och lade sig i hamnen i Krokek. Flygvapnet lyckades uppbringa en
störsändare, som kördes fram till fartygets omedelbara närhet. Båten lämnade
Krokek, förmodligen med åtminstone delvis och tillfälligtvis hörselskadad
besättning.
Ryssarna rustar för fullt, hotar alla sina grannstater, har anfallit
Georgien, anfallit Ukraina med trupp utan nationalitetsbeteckning och annekterat
Krim, men för fortfarande krig maskerat i Ukraina. Alla Rysslands grannstater,
särskilt de baltiska är rädda för vad Ryssland kan tänkas göra. Vi svenskar
börjar få klart för oss att även vi är i farozonen. Nu brådskar det att Sverige kommer igång med en verklig upprustning och
går med i NATO!
Vi måste kunna bromsa ett ryskt anfall tills vi får hjälp
från försvarsorganisationen!
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Internationell politik,
Militärhistoria,
Politik,
Säkerhetspolitik
lördag 1 juli 2017
Islam och/eller demokrati
Idag har vi all anledning att fråga oss om Islam och dess
sharialagar är förenliga med demokrati, liksom om det är möjligt att skilja
mellan stat och religion då statens styrelseform har sina rötter i politisk
islam? Debatten har ofta i stället kommit att handla om att vara för eller emot
islam.
De som är för islam
menar att islams lagar och föreskrifter är eviga sanningar och legitimerar dem
med att de härrör från Koranen, Guds ord, profetens tradition, sunna, eller
tolkningar gjorda av framstående muslimska skriftlärda. De gudomliga lagarna
sägs vara eviga och sanna eftersom Gud vet bäst vad som är bra för människan. Profeten
anses vara ett gudomligt sändebud vars ord och handlingar ska vara ett föredöme
för muslimer.
De religiösa auktoriteterna anses väl känna religionens bud
och föreskrifter liksom de kulturella traditioner som skall råda i muslimska
länder. Guds lagar går före lagar stiftade av människor och därför är demokrati
inget bra styrelsesätt. Så ser bokstavstroende traditionalister och salafister
det inom det muslimska lägret.
En motsvarande kategori av bokstavstroende fundamentalister
finns hos kristna. Jag har fått beteckningen ”tokkristna” från min son, som
länge varit bosatt i USA, där de är särskilt många och vanligen republikaner
långt ute på högerkanten. De förkastar också Darwins utvecklingslära och menar,
tvärt emot all beprövad vetenskap att jorden skapades för cirka 6 000 år
sedan.
De som är emot islam
anser att religionen är ett hinder för demokratins framväxt. Islam är ett
hinder och själva roten till det demokratiska underskottet i muslimska länder.
De pekar på sharialagarna som bryter mot demokratins grundprinciper. Dessa
brister tas fram som bevis för att islam inte går att förena med demokrati. I
detta läger finns MENA-regionens sekulära diktatorer, anti-islamiska tänkare
med starkt stöd från konservativa tänkare, högerpopulister och en del
nyliberaler i väst.
Det finns också personer
som menar att islam och demokrati går att förena, men i det lägret råder ingen
samstämmighet. En uppfattning inskränker demokratikravet till att det skall
hållas allmänna och fria val där väljarna utser företrädare för någon form av
politisk islam till makten. Valprocessen används sedan för att ge legitimitet
åt de nya makthavarna. Motsvarande fusk syns tydligt i dagens Israel, där
medborgare med palestinsk bakgrund (urbefolkningen) inte ges samma rättigheter
och skyldigheter som judar.
Vid sidan av dessa skolor
har vi lyckligtvis också ett internt muslimskt synsätt vilket ser avsaknaden av
demokrati i muslimska länder som en allvarlig brist och kritiserar de
odemokratiska inslagen i muslimska länders lagar. Kritiken riktas också mot de
sharialagar som medger juridisk diskriminering och inskränker medborgerliga fri-
och rättigheter.
Den klassiska och traditionella tolkningen av islam
kritiseras, inte islam ”i sig”, de auktoritära makthavarna kritiseras och
religiösa uttolkare liksom ledare som inte tar hänsyn till demokratins
grundprinciper. Framför allt handlar det om de sharialagar som inte
harmoniserar med det moderna samhällets förändrade sociala strukturer och den
moderna människosynen.
Synsättet påminner om det som fanns inom kristenheten i
Europa då de kristna urkunderna omtolkades under modern tid. Synsättet har mött
kompakt motstånd från muslimska traditionalister, auktoritära makthavare,
antireligiösa sekulära tänkare både i muslimska länder och i väst samt från
konservativa, högerextremistiska och populistiska grupper i väst. Gemensamt de sistnämnda
är att de avvisar varje tanke på en förening mellan islam och demokrati.
En grundläggande fråga
här är alltså om det är möjligt att förena demokratiska grundprinciper med
islam på politikens och juridikens område. Alla som anser denna förening möjlig
anser nog att en ny tolkningstradition av islam är nödvändig. En som bryter mot
de bokstavstrogna, traditionella, konservativa, fundamentalistiska och
salafistiska synsätten.
Det finns en lång rad muslimska tänkare, som tror på
möjligheten av en nytolkning av islam, men motståndet är tyvärr segt. Under
tiden dör många människor av islamistisk terror. Observera: Inte av islamsk
terror! Det här har jag skrivit sedan jag läst boken Den arabiska våren av Mohammad Fazlhashemi för andra och delvis
tredje och fjärde gången. Mohammad är en iransk-svensk professor i islamsk
teologi och filosofi vid Uppsala universitet.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Internationell politik,
Invandrare,
Tro och vetande
tisdag 20 juni 2017
Isaac Bachman, Israels ambassadör i Sverige
Israels ambassadör bidrar då och då i SvD med en
debattartikel, där han klagar över Palestinska terrordåd. En kopia av hans
senaste bidrag, där han ondgör sig över Sveriges och Margot Wallströms hållning
gentemot Israel har jag just hittat i röran på mitt skrivbord. Han har
naturligtvis rätt i att Sveriges hållning gentemot Israel inte är odelat
positiv. Hur skulle den kunna vara det?
Jag minns så väl judarnas bestialiska terrordåd mot den
palestinska befolkningen och den brittiska mandatärmaktens personal i Palestina
på 1930-, -40 och även 50-talet. Judarna tog då över landet från palestinierna
genom terror och krig. Från palestinier som befolkat landet i mer än 1500 år.
Jag citerar Bachman: … Den
internationella terrorismen är verkligen vår tids stora gissel ̶ och en fruktansvärd mänsklig tragedi för
offren och deras anhöriga, vars liv läggs i ruiner. … Bachman har
naturligtvis rätt, det är samma tragedi för offren och deras anhöriga nu, som
det var för 60 - 80 år sedan, då terroristerna var judar och lika svinaktiga
som nu.
… Vidare: Som Israels
ambassadör har jag tidigare haft anledning att understryka hur viktigt det är
för världens öppna och demokratiska nationer att stå enade sida vid sida och
efter bästa förmåga stödja varandra i kampen mot terrorismen. …
… Det är mycket
riktigt som utrikesministern påpekar att alla vi demokratiska länder behöver
samarbeta och stödja varandra i kampen mot terrorismen, om denna skall kunna
besegras. …
Ja, Bachman har återigen rätt i sin slutsats. Det är bara en
liten hake. Underförstått ser han tydligen Israel som en demokrati. Men Israel
är inte en demokrati! Israel uppfyller bara ett krav för att ses som demokrati.
Man har allmänna och fria val, men där tar det slut för en stor grupp
medborgare, som inte ges samma mänskliga rättigheter som judiska medborgare.
… Istället för att
uttrycka medkänsla med offren, fokuserade man från svenskt håll på
terroristernas situation och rättigheter.
Medan man i Israel var
fullt upptagen med att begrava sina döda riktades alltså av Sverige ett
anklagande finger mot offren och de israeliska statsmakterna i deras försök att
värja oskyldiga civila mot urskillningslös terror.
… Offren har i
detta läge ingen reveny av att Sverige uttrycker medkänsla med dem. Däremot är
det angeläget att gärningsmännen efter infångande rannsakas, döms och straffas
i laga ordning och inte bara avrättas på platsen, såsom skett i Israel. …
… I London sköts de
tre misstänkta förövarna med 50 skott. Uppenbarligen ansågs detta vara ett
självklart förfarande ̶ något som också med all tydlighet framgår av
utrikesminister Wallströms uttalanden. …
Här tror sig antagligen ambassadören Bachman kunna utnyttja
läsarens okunnighet. Moderna automatvapen avger runt 20 skott per sekund. Om
alltså två poliser helt kort trycker in avtryckaren, så har det avlossats runt
50 skott. Som israél vet gissningsvis Bachman detta mycket väl. Bara mycket
välövade soldater kan avge så korta
eldskurar som 4 – 5 skott.
Rätt skall vara rätt.
(Ett gammalt svenskt ordstäv.)
Etiketter: Mer om mig
Internationell politik,
Militärhistoria,
Politik,
Säkerhetspolitik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


