söndag 17 oktober 2010

Miljötänk

Från den 25 sept. har jag läst en till tegelsten av Tom Clancy och är nu inne på Jan Guillous åttonde bok om Carl Hamilton. Det var kring två decennier sedan jag läste de här böckerna. Nu kan de läsas med ”nya ögon”, alla detaljer är glömda, och de engagerar. Jag skriver nog mer om detta senare, nu får det, tillsamman med höstsysslor utomhus, förklara mitt sparsamma bloggande.

Energiskog

Jag äger några tallar, björkar och aspar i Lappland och får därför Holmen Skogs tidning ”Skog och virke”. För det är jag tacksam, det är en bra tidning. I senaste numret skriver professorn Björn Zethreus vid Linnéuniversitetet i Växjö. Hans ämne är bioenergiteknik med inriktning på hållbar utveckling. Jag måste, utan att avvika från hans tankegångar, presentera en egen variant i ämnet.

Alla vet att jorden har en omkrets av sådär 4000 mil. Då är det lätt för den som gick i skolan på katederundervisningens tid, att räkna ut ytan. Övriga kan nog hitta uppgiften på Internet. Ytan är ungefär 500 miljoner kvadratkilometer (km2). Den som gick i skolan när det fanns en riktig sådan vet kanske också att 70 % av den ytan är hav och stora sjöar. Kvar blir så där 150 miljoner km2 land.

Nästan en tredjedel av detta land är öknar, ständigt fruset land eller berg i dagen. Nästan en annan tredjedel består av skogar och nästan en tredjedel består av torra gräsmarker (stäpp, prärie, savann eller liknande).

Av den knappa sjättedel som blir kvar är 2/3 gräsmarker som duger till bete. Resterande 1/3 (25 miljoner km2) är jord som går att bruka och ger människor föda.

Den odlingsbara delen motsvarar ungefär en villatomt per jordinnevånare. Idag med knappt 7 miljarder människor på jorden. Om så där 40 år beräknas vi kunna vara 9 miljarder. Muslimer och en del katoliker, men även andra kristna gör ju vad de kan för att vi ska bli så många som möjligt.

Kan vi anta att du förstått att denna lilla jordbruksmark, som inte behöver konstbevattnas, måste tas tillvara på rätt sätt? Alltså utan konstgödning och utan gifter? Att den behövs för framställning av mat och fibrer till kläder? Att det i längden är alldeles orimligt att odla energiskog på åkermark, vilket idag sker med ekonomiskt stöd och påhejat av miljötoken?

Lika orimligt är det att använda skog (ungefär 28 % av jordytan f.n.) för annat än marginell energiproduktion. Den behövs för att bygga bostäder, till trävaror och pappersprodukter. Dessutom för att alstra det syre vi behöver fylla på för allt levande liv.

Vi måste inse att varje människas användbara del av jorden redan är väldigt liten och att den blir allt mindre.

Vindkraft igen

1987 -1988 genomförde dåvarande energiministern, Birgitta Dahl den s.k. Vindkraftutredningen. Om detta skrev jag ett långt inlägg i tre delar i denna blogg. Det hittar du under ”Energi och miljö” och det infördes den 17 febr. 2009. Till stor del var det fråga om något jag skrev redan i början av 1990-talet, alltså för snart 20 år sedan, men som fanns sparat i min dator.

I vindkraftutredningen sades det att staten endast skulle stödja vindkraftutbyggnad i de vindrika områden som enbart finns i södra Sverige. D.v.s.

1. Kustområden från norra Bohuslän till Gävle.
2. Havsområden inom samma gränser.
3. Jordbruksbygder med stora öppna områden (t.ex. Västgötaslätten och Skåne).
4. Områden kring de stora sjöarna (Vänern, Vättern)

I Norrland bromsas den i huvudsak sydvästliga vinden av ”kölen”, skogar och berg och där kunde enstaka vindkraftverk i vindrika områden komma ifråga, men endast i privat eller kommunal regi.

I södra Sverige tänkte man sig 3 000 stora vindkraftverk på land och uppemot ett par tusen till havs i en omedelbart förestående utbyggnad. När det precis enligt min dåvarande förutsägelse efter 15 år och våldsam lobbying från vindkraftindustriers sida blev allvar, protesterade de som skulle bli grannar både privatpersoner, kommuner och länsstyrelser. Utbyggnaden bromsades, begränsades eller uteblev.

Man tyckte att det glesbefolkade Norrland skulle passa bättre och med ett ordentligt tilltaget statligt stöd kunde ju även Norrland ifrågakomma. Lönsamhet betyder ju då föga.

Nu 20 år senare är det allvar och den ena Norrlandskommunen efter den andra liksom innevånarna protesterar, men ibland vinner intressenterna i Vindkraftsbolagen. Miljööverdomstolen har just lämnat tillstånd till 30 vindkraftverk på Glötesvålen i Härjedalen. En följd är att Mittådalens sameby talar om smärtgräns och att kanske tvingas lägga ner verksamheten.

Kommunerna i Hälsingland har vaknat och vill begränsa de vilda planerna på vindkraftsutbyggnad. Hälsingland är inget som vanligen förknippas med rennäring, men nu väntas det kunna bli aktuellt att utnyttja Sametingets reservbetesmarker, som sträcker sig ner till Söderhamn. Men i hälsingeskogarna håller sig ju stockholmarna med varg och björn och hur blir det då?

Nu kolliderar miljö- och energiintressen. Turistnäringen, som är så viktig för kvarvarande norrlänningar liksom presumtiva vindkraftgrannar protesterar mot utbyggnadsplaner för vindkraftsparker och förstörande av naturvärden. Vindkraftsparkerna kräver stora områden.

Fler och fler tycker sig inse att kärnkraften skall ersättas med ny effektivare och ännu säkrare kärnkraft!