Lustigt
Mitt förra inlägg skrev jag den 24 september. Det handlade framför allt om att Alliansen måste ta tag i invandringspolitiken. Där finns mycket att göra.
Nyligen meddelades från Miljöpartiet att man, efter förhandlingar på initiativ från Alliansen, just i den frågan kommer att samarbeta med Alliansen. Lars Ohly och de andra extremisterna i hans lilla parti blev givetvis helförbannade. Samarbete med "de andra" för att lösa ett av Sveriges viktigaste problem ses inte där med blida ögon.
Jag inbillar mig inte att allianspolitiker eller miljöpartister av någon betydenhet läser min blogg för att ta råd. Det gläder mig bara att miljöpartisterna verkar ha förstått problemet och verkar beredda att hjälpa till.
Det är emellertid inte bara SD som är ett problem i sammanhanget. Flyktingpolitiken måste i grunden reformeras och alltså de gamla sossereglerna för flyktingmottagande måste ändras. De är ett enda stort misslyckande.
onsdag 29 september 2010
fredag 24 september 2010
Problemet
Sverigedemokraterna (SD) har blivit vågmästare i Sveriges riksdag. Just det, det är ingen nyhet längre det är verklighet. En hemsk verklighet men är det så konstigt? Mitt svar är nej. Det är väljarna som valt och väljarna har jag tidigare beskrivit. Exempelvis har jag någon gång nämnt att en hel del av dem har ett IQ under 100.
Våra politiker från vänster till höger har i decennier demonstrerat sin oförmåga att hantera såväl invandrare/flyktingar som främlingsfienderna.
Själv upplevde jag, som skolpolitiker, 70-talets diskussioner om vad som var kultur. De initierades av vänstern, (s) och (vpk). Kultur skulle vara att leva, att leva fritt, efter eget huvud och för ungdomar utan påtryckningar från vare sig föräldrar eller lärare. Det skulle vara fri fostran, eller uttryckt på annat sätt frihet från fostran. En omedelbar följd blev att förskolan lämnade barn till lågstadiets första klass, som hade helt klart för sig att i skolan gjorde man som man ville. För att få sin vilja igenom skulle man skrika, stampa och om nödvändigt slåss eller åtminstone slå sönder något. Hörselskador började småningom uppträda hos lärarna.
Folkbildning i vidaste bemärkelse är sedan urminnes tid kulturens viktigaste yttring. Men hur går det när medborgarna inte längre läser böcker. Människorna kan inte sägas läsa böcker, när det blir en á två böcker per år, och då är det knappast kvalificerad litteratur. Knappast heller populärvetenskap. Antalet sålda titlar av översatt kvalitetslitteratur har under senare tid halverats och biblioteken försöker sedan länge överleva genom komplettering med annat än böcker. Skolbiblioteksverksamheten har under lång tid minskat sin verksamhet.
Utbildningen i svenska för invandrare håller inte sällan en katastrofalt låg klass. Ex.: Mannen med invandrad hustru måste rätta svenskan i lärarens instruktioner inför hustruns hemarbete. Eleverna vid lärarhögskolan i Uppsala får lära sig att mellanstadieeleverna skall bibringas kunskapen att alla barns morfar och farfar har tyranniserat mormor resp. farmor. (Det förstås att ifrågasättande av detta genusvetenskapliga faktum kan påverka högskolebetyget.)
Det kan inte vara lätt att integrera flyktingar från t ex Somalia och många flyktingar lever f.n. i vårt samhälle utan minsta utsikt till jobb (och jobbavdrag). Den lågavlönade svensken med bristande bildning tycker inte om att betala hög skatt, som går till invandrares, inte ens flyktingars bidrag över mycket lång tid.
En väsentlig uppgift att under Alliansens fortsatta verksamhet måste vara att ta itu med dessa problem. Kan det göras utan att förändra vänsterpartiernas flumskola, nu närmast grundmurad sedan tre decennier? Vi behöver också få alla som kan i arbete och det krävs i så fall mer än jobbavdrag. Miljöpartiet skulle kunna rädda Sverige genom att se till att vi får den enda möjliga funktionsdugliga regeringen. En regering som blir oberoende av Sverigedemokraterna med sin retoriskt begåvade partiledare, som faktiskt lyckas ge ett intryck av viss bildning.
Sverigedemokraterna (SD) har blivit vågmästare i Sveriges riksdag. Just det, det är ingen nyhet längre det är verklighet. En hemsk verklighet men är det så konstigt? Mitt svar är nej. Det är väljarna som valt och väljarna har jag tidigare beskrivit. Exempelvis har jag någon gång nämnt att en hel del av dem har ett IQ under 100.
Våra politiker från vänster till höger har i decennier demonstrerat sin oförmåga att hantera såväl invandrare/flyktingar som främlingsfienderna.
Själv upplevde jag, som skolpolitiker, 70-talets diskussioner om vad som var kultur. De initierades av vänstern, (s) och (vpk). Kultur skulle vara att leva, att leva fritt, efter eget huvud och för ungdomar utan påtryckningar från vare sig föräldrar eller lärare. Det skulle vara fri fostran, eller uttryckt på annat sätt frihet från fostran. En omedelbar följd blev att förskolan lämnade barn till lågstadiets första klass, som hade helt klart för sig att i skolan gjorde man som man ville. För att få sin vilja igenom skulle man skrika, stampa och om nödvändigt slåss eller åtminstone slå sönder något. Hörselskador började småningom uppträda hos lärarna.
Folkbildning i vidaste bemärkelse är sedan urminnes tid kulturens viktigaste yttring. Men hur går det när medborgarna inte längre läser böcker. Människorna kan inte sägas läsa böcker, när det blir en á två böcker per år, och då är det knappast kvalificerad litteratur. Knappast heller populärvetenskap. Antalet sålda titlar av översatt kvalitetslitteratur har under senare tid halverats och biblioteken försöker sedan länge överleva genom komplettering med annat än böcker. Skolbiblioteksverksamheten har under lång tid minskat sin verksamhet.
Utbildningen i svenska för invandrare håller inte sällan en katastrofalt låg klass. Ex.: Mannen med invandrad hustru måste rätta svenskan i lärarens instruktioner inför hustruns hemarbete. Eleverna vid lärarhögskolan i Uppsala får lära sig att mellanstadieeleverna skall bibringas kunskapen att alla barns morfar och farfar har tyranniserat mormor resp. farmor. (Det förstås att ifrågasättande av detta genusvetenskapliga faktum kan påverka högskolebetyget.)
Det kan inte vara lätt att integrera flyktingar från t ex Somalia och många flyktingar lever f.n. i vårt samhälle utan minsta utsikt till jobb (och jobbavdrag). Den lågavlönade svensken med bristande bildning tycker inte om att betala hög skatt, som går till invandrares, inte ens flyktingars bidrag över mycket lång tid.
En väsentlig uppgift att under Alliansens fortsatta verksamhet måste vara att ta itu med dessa problem. Kan det göras utan att förändra vänsterpartiernas flumskola, nu närmast grundmurad sedan tre decennier? Vi behöver också få alla som kan i arbete och det krävs i så fall mer än jobbavdrag. Miljöpartiet skulle kunna rädda Sverige genom att se till att vi får den enda möjliga funktionsdugliga regeringen. En regering som blir oberoende av Sverigedemokraterna med sin retoriskt begåvade partiledare, som faktiskt lyckas ge ett intryck av viss bildning.
söndag 19 september 2010
Rödgrön definition
När de rödgröna talar och skriver om de rika, så skall man ha klart för sig att de i definitionen inkluderar så gott som alla heltidsarbetande.
När de slopar RUT-avdraget kommer en hel del svartarbete tillbaka och många gamla och sjuka pensionärer, som vill leva alltigenom hederligt, blir utan nödvändig hemhjälp.
När de rödgröna talar och skriver om de rika, så skall man ha klart för sig att de i definitionen inkluderar så gott som alla heltidsarbetande.
När de slopar RUT-avdraget kommer en hel del svartarbete tillbaka och många gamla och sjuka pensionärer, som vill leva alltigenom hederligt, blir utan nödvändig hemhjälp.
torsdag 16 september 2010
Löftespolitik m.m.
Inför valet 1994 sade Mona Sahlin i en annons från socialdemokraterna i Expressen: ”Vi tänker höja skatterna med 3,7 miljarder nästa år, inte 80 miljarder. Däremot ska jag och Gunnar Hökmark betala mer i skatt. Det har vi råd med.”
( Moderaterna hade försökt beräkna vad sossarna skulle kosta skattebetalarna.)
Det blev inte 3,7 miljarder. Det blev inte heller 80 miljarder. Det blev 70 miljarder varav 40 miljarder redan under deras första år vid makten. Detta om Mona Sahlins trovärdighet.
Nu har de rödgröna lovat en begränsning av den fastighetsskatt de lovat införa. Bara fastigheter värda mer än 4,5 miljoner skall drabbas ytterligare. Fan trot!
Inom kort kommer t.ex. en ny fastighetstaxering och nya fastigheter lär passera den gränsen. Den nya skatten skall betalas och dess storlek avgörs helt av taxeringsvärdet och har ingen koppling till husägarens betalningsförmåga. Den begränsningsregel de rödgröna föreslagit innebär t.ex. att den som har inkomster över 13 306 kr och högt taxeringsvärde får höjd skatt.
På 1980-talet drev Socialdemokraterna inför val och hårt frågan om en lagstadgad sjätte semestervecka. Efter det valet har inget av detta åter hörts av.
Ingela Thalén var socialminister i socialdemokratiska regeringen 1990. I SVT Aktuellt tillfrågades hon om varför vallöftet att förstärka föräldraförsäkringen inte infriats. Hon svarade: ”Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att ha som mål att arbeta för.” Det blev också borgerlig regering efter detta. Tyvärr med landet i allvarlig ekonomisk kris orsakad av ansvarslös socialdemokratisk bostadspolitik och därav följande bankkris. Jag har i minnet alla krissammanträden sossarna i Haninge kommun kallade till och som ofta gällde deras oro över kommunens borgensförbindelser i miljardklassen till de kommunala bostadsbolagen, som hotades av konkurs.
År 2006 lovade Alliansen att behålla förbudet att uppföra nya kärnkraftreaktorer. Den 17 juni i år togs beslutet att åter tillåta sådana. Ett bra beslut, men det är ett löftesbrott.
Strax före valet 2006 sade Fredrik Reinfeldt att det inte skulle bli några förändringar i uppskovsreglerna för reavinstskatt vid byte av fastighet. Ändå infördes 2008 en begränsning i uppskovsmöjligheten och en ränta på uppskov, en uppskovsskatt. Denna skatt gjordes dessutom retroaktiv, d.v.s. redan stadfästa räntefria uppskov belades med ränta. Förvaltningsrätten har fastslagit att denna skatt är retroaktiv och alltså strider mot grundlagen, mot författningen, men lämnat det utan åtgärd. Moderata Samlingspartiets ohederliga uppträdande i detta fall var en av flera orsaker till att jag efter 6 decennier, varav 3 som fritidspolitiker, lämnade partiet år 2009.
En bra sak är att Alliansen försöker få så många som möjligt i arbete och att man försöker komma åt ett utbrett fusk inom områdena långtidssjukskrivning och förtidspensionering. Särskilt hårt och alltför hårt driver Moderata Samlingspartiet detta. Vem som helst kan idag se och höra hur verkligt sjuka människor drabbas. Hur de kommer att tvingas avyttra egendom, husdjur, stugan där de bor, för att i stället för berättigad sjukpension få socialbidrag. Fundera gärna vidare på varför jag sedan ett år lämnat detta parti.
Innan jag lämnade partiet hade jag flera kontakter (e-post) med de två främsta riksdagskandidaterna för Gävleborgsmoderaterna. Vi diskuterade särskilt pensionärernas försämrade villkor under Alliansens tid vid makten. Detta har jag redan tidigare skrivit en del om under inrikespolitik.
Motivet till att pensionärer med låga inkomster skall betala högre skatt än andra kunde de inte redogöra för. De återkom bara hela tiden till att pensionärer faktiskt också fått mindre skattesänkningar. (Den ena, riksdagsledamot med 5 år vid Uppsala Universitet, dessutom till sin egen dåliga pension som vårdlärare (Sic!)). Att en del av pensionärerna fått retroaktiv skatt för fastighetsförsäljning var säkert dolt i töcken hos dem. Här finns alltså ett annat skäl till att jag inte längre är moderat.
Slutligen och ändå: Den här gången gäller valet inte bara parti, utan också block. Då kan mitt val bara bli det där LarsOhly, Mona Sahlin, Thomas Östros, Maria Wetterstrand m.fl. INTE ingår. Sverige måste få tid att friskna till ordentligt, men moderat är jag inte längre.
Post scriptum 17/9
I inlägget ovan hade jag glömt följande tänkvärda upplevelse under senaste tiden:
De båda moderata riksdagskandidaterna jag nämnde ovan "klargjorde" i januari-februari för mig att vi pensionärer minsann hade det så bra att vi inte skulle ha några skattelättnader. De skulle gå till dem som arbetar, för att någon gång i en avlägsen framtid kanske förbättra pensionerna. (Jag skulle tro att de arbetsgivare som anställer 83-åringar är väldigt få.)
Nå, när de rödgröna så småningom kungjorde att de kraftigt skulle sänka skatten för pensionärerna, så hände det sig ändå att moderaterna lovade en sänkning av den skatten med 7,5 miljarder. Då var det plötsligt möjligt. Pensionärsrösterna hade blivit viktiga. Kanske får jag uppleva den där sänkningen - kanske inte?
Inför valet 1994 sade Mona Sahlin i en annons från socialdemokraterna i Expressen: ”Vi tänker höja skatterna med 3,7 miljarder nästa år, inte 80 miljarder. Däremot ska jag och Gunnar Hökmark betala mer i skatt. Det har vi råd med.”
( Moderaterna hade försökt beräkna vad sossarna skulle kosta skattebetalarna.)
Det blev inte 3,7 miljarder. Det blev inte heller 80 miljarder. Det blev 70 miljarder varav 40 miljarder redan under deras första år vid makten. Detta om Mona Sahlins trovärdighet.
Nu har de rödgröna lovat en begränsning av den fastighetsskatt de lovat införa. Bara fastigheter värda mer än 4,5 miljoner skall drabbas ytterligare. Fan trot!
Inom kort kommer t.ex. en ny fastighetstaxering och nya fastigheter lär passera den gränsen. Den nya skatten skall betalas och dess storlek avgörs helt av taxeringsvärdet och har ingen koppling till husägarens betalningsförmåga. Den begränsningsregel de rödgröna föreslagit innebär t.ex. att den som har inkomster över 13 306 kr och högt taxeringsvärde får höjd skatt.
På 1980-talet drev Socialdemokraterna inför val och hårt frågan om en lagstadgad sjätte semestervecka. Efter det valet har inget av detta åter hörts av.
Ingela Thalén var socialminister i socialdemokratiska regeringen 1990. I SVT Aktuellt tillfrågades hon om varför vallöftet att förstärka föräldraförsäkringen inte infriats. Hon svarade: ”Det är ett löfte att det är en målsättning som vi lovar att ha som mål att arbeta för.” Det blev också borgerlig regering efter detta. Tyvärr med landet i allvarlig ekonomisk kris orsakad av ansvarslös socialdemokratisk bostadspolitik och därav följande bankkris. Jag har i minnet alla krissammanträden sossarna i Haninge kommun kallade till och som ofta gällde deras oro över kommunens borgensförbindelser i miljardklassen till de kommunala bostadsbolagen, som hotades av konkurs.
År 2006 lovade Alliansen att behålla förbudet att uppföra nya kärnkraftreaktorer. Den 17 juni i år togs beslutet att åter tillåta sådana. Ett bra beslut, men det är ett löftesbrott.
Strax före valet 2006 sade Fredrik Reinfeldt att det inte skulle bli några förändringar i uppskovsreglerna för reavinstskatt vid byte av fastighet. Ändå infördes 2008 en begränsning i uppskovsmöjligheten och en ränta på uppskov, en uppskovsskatt. Denna skatt gjordes dessutom retroaktiv, d.v.s. redan stadfästa räntefria uppskov belades med ränta. Förvaltningsrätten har fastslagit att denna skatt är retroaktiv och alltså strider mot grundlagen, mot författningen, men lämnat det utan åtgärd. Moderata Samlingspartiets ohederliga uppträdande i detta fall var en av flera orsaker till att jag efter 6 decennier, varav 3 som fritidspolitiker, lämnade partiet år 2009.
En bra sak är att Alliansen försöker få så många som möjligt i arbete och att man försöker komma åt ett utbrett fusk inom områdena långtidssjukskrivning och förtidspensionering. Särskilt hårt och alltför hårt driver Moderata Samlingspartiet detta. Vem som helst kan idag se och höra hur verkligt sjuka människor drabbas. Hur de kommer att tvingas avyttra egendom, husdjur, stugan där de bor, för att i stället för berättigad sjukpension få socialbidrag. Fundera gärna vidare på varför jag sedan ett år lämnat detta parti.
Innan jag lämnade partiet hade jag flera kontakter (e-post) med de två främsta riksdagskandidaterna för Gävleborgsmoderaterna. Vi diskuterade särskilt pensionärernas försämrade villkor under Alliansens tid vid makten. Detta har jag redan tidigare skrivit en del om under inrikespolitik.
Motivet till att pensionärer med låga inkomster skall betala högre skatt än andra kunde de inte redogöra för. De återkom bara hela tiden till att pensionärer faktiskt också fått mindre skattesänkningar. (Den ena, riksdagsledamot med 5 år vid Uppsala Universitet, dessutom till sin egen dåliga pension som vårdlärare (Sic!)). Att en del av pensionärerna fått retroaktiv skatt för fastighetsförsäljning var säkert dolt i töcken hos dem. Här finns alltså ett annat skäl till att jag inte längre är moderat.
Slutligen och ändå: Den här gången gäller valet inte bara parti, utan också block. Då kan mitt val bara bli det där LarsOhly, Mona Sahlin, Thomas Östros, Maria Wetterstrand m.fl. INTE ingår. Sverige måste få tid att friskna till ordentligt, men moderat är jag inte längre.
Post scriptum 17/9
I inlägget ovan hade jag glömt följande tänkvärda upplevelse under senaste tiden:
De båda moderata riksdagskandidaterna jag nämnde ovan "klargjorde" i januari-februari för mig att vi pensionärer minsann hade det så bra att vi inte skulle ha några skattelättnader. De skulle gå till dem som arbetar, för att någon gång i en avlägsen framtid kanske förbättra pensionerna. (Jag skulle tro att de arbetsgivare som anställer 83-åringar är väldigt få.)
Nå, när de rödgröna så småningom kungjorde att de kraftigt skulle sänka skatten för pensionärerna, så hände det sig ändå att moderaterna lovade en sänkning av den skatten med 7,5 miljarder. Då var det plötsligt möjligt. Pensionärsrösterna hade blivit viktiga. Kanske får jag uppleva den där sänkningen - kanske inte?
torsdag 9 september 2010
Jag lever
Jag har inte skrivit knäpp i bloggen sedan 28 augusti, men jag finns fortfarande.
Jag är så upptagen av mina böcker och så måste jag ju någon gång klippa gräsmattan, sola mig mot söderväggen med en slurk kaffe och några cigaretter. Idag var jag faktisk på byggshopen, köpte bräder, sågade dem till den bredd jag behövde och grundmålade dem. Mellan varven har jag läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Inte illa va? Du har väl läst den boken? Jag dröjde alldeles för länge med det. Det visade sig förresten att han inte bytte tofflorna mot skor innan han vandrade iväg. Jag kände igen mig på flera sätt.
Jag har också för andra gången börjat läsa Tom Clancys tusensidiga böcker. Faktiskt två av dem och just nu den tredje.
Jag talade förresten med min son och nämnde mitt intresse för Clancys böcker. Han sa: ”Jag har läst ett par av dem, men han är alldeles för mycket höger, så det blev bara två och Jan Guillou då som visat sig ha varit engagerad av KGB!” Vi pratade inte färdigt, eftersom jag inte kommenterade detta.
Min kommentar skulle ha varit: Clancy är utan tvekan amerikansk patriot och säkerligen på högerkanten. Men han redovisar i dialoger också fina vänsterargument och han är definitivt inte rasist. Jan Guillous vänsterinställning liksom i övrigt allmänt avvikande politiska inställningar har länge varit kända. De bådas politiska inställning rör inte mig i ryggen, så länge jag kan läsa de bådas i hög grad spännande och i övrigt intressanta böcker. Det finns många exempel på bra romanförfattare med extrema politiska uppfattningar.
Nu skall jag borsta gaddarna och natta mig själv lite tidigare än vanligt. Klockan är bara 00.00.
Jag har inte skrivit knäpp i bloggen sedan 28 augusti, men jag finns fortfarande.
Jag är så upptagen av mina böcker och så måste jag ju någon gång klippa gräsmattan, sola mig mot söderväggen med en slurk kaffe och några cigaretter. Idag var jag faktisk på byggshopen, köpte bräder, sågade dem till den bredd jag behövde och grundmålade dem. Mellan varven har jag läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Inte illa va? Du har väl läst den boken? Jag dröjde alldeles för länge med det. Det visade sig förresten att han inte bytte tofflorna mot skor innan han vandrade iväg. Jag kände igen mig på flera sätt.
Jag har också för andra gången börjat läsa Tom Clancys tusensidiga böcker. Faktiskt två av dem och just nu den tredje.
Jag talade förresten med min son och nämnde mitt intresse för Clancys böcker. Han sa: ”Jag har läst ett par av dem, men han är alldeles för mycket höger, så det blev bara två och Jan Guillou då som visat sig ha varit engagerad av KGB!” Vi pratade inte färdigt, eftersom jag inte kommenterade detta.
Min kommentar skulle ha varit: Clancy är utan tvekan amerikansk patriot och säkerligen på högerkanten. Men han redovisar i dialoger också fina vänsterargument och han är definitivt inte rasist. Jan Guillous vänsterinställning liksom i övrigt allmänt avvikande politiska inställningar har länge varit kända. De bådas politiska inställning rör inte mig i ryggen, så länge jag kan läsa de bådas i hög grad spännande och i övrigt intressanta böcker. Det finns många exempel på bra romanförfattare med extrema politiska uppfattningar.
Nu skall jag borsta gaddarna och natta mig själv lite tidigare än vanligt. Klockan är bara 00.00.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)