Att lämna en kommentar

Häromdagen kom en kommentar till min blogg på ett inlägg jag publicerat för något år sedan. Kommentaren var anonym men löd: Vilken rolig militärhistoria! Har nyligen hittat till din blogg och den är en liten skattkammare tycker jag. Tack! En sådan kommentar känns naturligtvis bra och uppmuntrar till mer skrivande. Men det skulle säkert även kritiska kommentarer göra. Vid ett par tillfällen har jag också fått kommentar från någon människa som presterat sjuk (obegriplig) rappakalja, så det kan ju inte vara svårt att kommentera. Varför blir det då så få kommentarer? Jag gör ingenting för att få bloggbesöken att öka, t.ex. genom att tillåta annonser och har fått intrycket att många läsare är ”gamla och trogna”. Det registreras vanligen så där 30 till 50 besök per dag. Detta trots att jag under lång tid inte åstadkommit mer än 1 – 2 inlägg per månad. Mina inlägg är ofta långa, ibland så där 6 – 7 fullmatade A4-sidor i Word, vilka jag sedan, efter korrekturläsning på papper flyttar över till bloggen. Är det facebook som fått svenskarna att sluta tänka och därefter handla? Facebook, där många numera skriver dagbok, som man förr satte hänglås på? En dagbok där man numera i brist på rationellt tänkande t.ex. underrättar 967 ”vänner” om vad man gör för ögonblicket. Jag sitter på muggen, eller jag ligger i badkaret. I de budskapen kan dock ligga meddelandet Jag har köpt en Iphone! D.v.s. någon sorts maskerat skryt, som inte alls är ovanligt i facebook. Det är säkert också en av anledningarna till att det ogillas av mig. Rationellt använt är Facebook någonting ganska bra, men då bör där publiceras bara sådant som kan tänkas intressera alla vännerna på Facebookkontot. De flesta människor tycker sig förhoppningsvis ha annat att göra än att läsa sådant som inte på minsta sätt kan beröra dem. Men jag började ju skriva om bristen på kommentarer till min blogg. Jag är ganska väl medveten om att jag har en hel del läsare som då och då tittar i min blogg och som gjort det under lång tid. Andra har tillkommit, sedan jag mer regelbundet började skriva om våra makthavare i kommunen, men kommentarerna uteblir i stort sett. Jag tror att vi svenskar har slöat till. Vi visar inte längre samma intresse för vad som händer, varken här hemma eller ute i stora världen. Hur många av oss har t.ex. klart för sig att Sverige tillsammans med några andra stater sedan några år för krig i Afghanistan? För det är det vi gör. Jag tror inte många svenskar har någon verklig kunskap om det som hänt i Egypten under de senaste två åren och bakgrunden till detta. Däremot har jag ganska klart för mig att de ändå tror så. Nu avslutar jag det här inlägget, går och lägger mig men drar inte något gammalt över mig. Kom med lite kommentarer, positivt eller negativt! Allt skulle vara lika välkommet.

Söderhamns politiker och tjänstemän

Söderhamns politiker och tjänstemän

De som gör om och säger sig vilja göra rätt.

Jag hade hoppats att jag skulle kunna byta ämne, men de här människorna ger mig ju ingen möjlighet att släppa ämnet. Den 9 augusti blev rubriken i Söderhamns-Kuriren: Gammalt beslut rivs upp, □ Omstart för centrumutveckling.

Nu har alltså kommunstyrelsen beslutat att börja om det här med centrumutveckling från början. Den 19 augusti ordnar man ändå en temadag i Strykjärnsparken för att presentera tankar och idéer kring centrumutveckling. Under hösten/vintern fortsätter sedan dialogarbetet tillsammans med den politiska organisationen.

Hur som helst så har kommunstyrelsen beslutat att Söderhamns kommunchef, Margareta Högberg skall återkomma med en utvecklingsplan omfattande centrumområdet och ån i områdets utkant.

Och, kors i taket: Utvecklingsplanen ska åskådliggöras med till exempel skisser/modeller/eller fotomontage som skall ställas ut för allmänhetens synpunkter. Uppdraget ska redovisas för kommunstyrelsen senast i januari 2014 för vidare beslut i kommunfullmäktige.

Jag för min del tvivlar på att kommunchefen godtagbart kan gå iland med den uppgiften på bara drygt fem månader. Vad jag tycker mig förstå, är att hon för ett drygt halvår sedan gjorde sig av med den utmärkta kompetens inom området som fanns i kommunförvaltningen och som, tydligen till hennes förtret, ville genomföra just detta.

Vidare gissar jag att den allra närmaste tiden, fram till den 19 augusti, måste ägnas åt att försöka specificera vad man hittills tänkt sig av centrumutveckling. Det man hittills redovisat på nätet är kanske ungefär lika magert som det tjänstemännen f.n. tycks disponera själva?

Upprustning av Strykjärnsparken 2,0 mkr.

Upprustning av området kring Granen och Å-torget 4,0 mkr.

Upprustning av området kring Köpmantorget 1,7 mkr.

Ungefär så.

Det skulle vara väldigt intressant att ta del av kostnadsberäkningarna? Jag har ju själv utfört en hel del sådana under årens lopp för att äska medel från både riksdag, regering, ÖB och försvarsgrensstaber. Då har det gällt att omedelbart kunna redovisa hela bakgrunden. Ja, jag erkänner! Jag misstänker att det helt enkelt inte finns några riktiga beräkningar. Jag har under senare tid bibringats kanske alltför låga tankar om en del tjänstemän och politiker.

”Det känns väldigt bra att kunna göra så här”, säger Sven-Erik Lindestam enligt Kuriren. Ja, så är det väl. Att försöka göra rätt när man har fått veta hur det skall gå till känns säkert bra för vem som helst.

Man skall tydligen nu ta ett ”större grepp” om centrum och verkligen ta itu med trafikflödet och parkeringsplatserna. Det är bara att hoppas att man då inte glömmer kommunens alla gamla och lytta, som behöver tillgång till verkligt nära P-platser. P-skivor, som numera utnyttjar i så många städer är faktiskt inte farliga, inte ens besvärliga.

Man skall också försöka hitta möjliga platser för Faxeholmens två nya punkthus. Kanske lyckades f.d. stadsarkitekten, Ylva Larsson, klargöra att Faxeholmens ursprungliga förslag till placering var mindre lyckat innan hon fockades. Det där med almar och pilar tas upp från början liksom lekutrustningen och dess placering.

Magnus Svensson (C), en av alla politiker i KS som inte tidigare såg något fel i handläggningen av projektet Centrumutveckling har yttrat sig om KS beslut att låta medborgarna ta del av planerna för stadens centrum. ”Det finns en fara i att följa gatans politik, så man kan väl se det här som en engångsföreteelse”, säger han men erkänner att det denna gång var befogat.

Man kan väl anta att Magnus Svensson med gatans politik menar gatans parlament. Men jag tycker ändå att det verkar som om Magnus fått det hela om bakfoten, som man säger. Det var inte några stenkastande slynglar som demonstrerade i strykjärnsparken. Det var kanske framförallt några medelålders och äldre damer, som kanske bättre än de flesta förstår att uppskatta en vacker och funktionell park.

Gatans parlament har världen över och under senare tid uträttat en hel del som har varit bra. Man har t.ex. genom fredliga demonstrationer störtat ett antal politiker som inte har tagit demokratiska hänsyn. Ett färskt exempel har vi i Egypten där folket fredligt störtade landets makthavare för att skydda just en park, Geziparken i Istanbul. Se mitt inlägg den 4 juni Islam och Europa.

Misstagen bland småpåvarna i Söderhamn kommer alldeles för tätt. När KS ursprungliga beslut om Strykjärnsparken blev allmänt känt hade det bara gått ett par veckor, sedan kommunen krupit till korset, tagit tillbaka alla anklagelser mot NCC, liksom sin hävning av det 6-åriga asfalteringsavtalet med NCC. Nej naturligtvis, det kommer inte att erkännas. Man gjorde vad man kunde för att maskera genom utdragna förhandlingar tycker jag mig lätt förstå.

Lasse Mårtensgård har i dagens Kurir en artikel som handlar om parkeringsplatserna i centrum. Även denne välsedde journalist verkar dock tyvärr glömma oss äldre. Med artros både här och där, kanske ”tittarsjuka”, hjärtflimmer, hjärtsvikt. Tyvärr gör han sig lustig över H&M:s krav på att slippa några trappsteg i affären. Birgit, min hustru klarar max två inte alltför höga trappsteg om någon hjälper henne att få med sig rollatorn och jag välkomnar H&M:s krav på handikappanpassning. Även jag går endast med svårighet max. en våning upp och ned.

Lasse Mårtensgård skriver: Men var någonstans i de mänskliga rättigheterna står det att medborgare inte ska behöva gå mer än 30 meter med systempåse från butik till bil? Nej det finns bara nämnt i kommunala bestämmelser för handikappanpassning. Men vi är många, särskilt äldre, som har väldiga svårigheter att gå några längre sträckor

För ett par tre veckor sedan skulle Birgit och jag till apoteket i staden. Där finns två P-platser för handikappade, men båda var upptagna. Jag steg ur bilen, gick för att se om de hade P-tillstånd, vilket den ena saknade. Jag hade tänkt att Birgit skulle få parkera omedelbart bakom denne, som alltså skulle tvingas vänta där, tills vi återkom.

Birgit hade sänkt en ruta och ropade: ”Jag kör ett varv runt kvarteret”, innan jag han stoppa henne. Då kom bilföraren, en till synes genomfrisk ung dam i 20 – 25-årsåldern gående. Jag använde en del ord mot henne som jag inte brukar använda, men jag var naturligtvis upprörd och det är ingalunda första gången detta händer oss utanför apoteket.

Det är faktiskt ganska många som verkligen behöver kunna parkera nära den affär eller annat, som man behöver uppsöka! Många sådana finns också som inte har eller helt enkelt inte har skaffat handikapptillstånd och de blir bara fler, medan många företagsamma unga flyr staden.

Mårtensgård pekar i sin artikel på ett förhållande som alldeles särskilt gäller i Söderhamn. Vi äldre i Söderhamn tar oss ingenstans utan bil. De allmänna färdmedel som finns i Söderhamn är för vår del helt oanvändbara. Birgit och jag kan inte ens ta oss till närmaste busshållplats. Där är det glest mellan turerna, men Birgit, 82 år, kör bil alldeles utmärkt, skolad som hon är i Stockholmstrafiken. Hennes enda svårighet på grund av artros i knäna och en höft är att ta sig i och ur bilen.

Själv körde jag varje arbetsdag under 40 år sex till sju mil genom Stor-Stockholm för att ta mig till och från mina arbetsplatser. Detta om jag inte var på tjänsteresa, vilket vanligen innebar bilkörning över hela vårt avlånga land, från finska gränsen i norr till Skånes sydkust i söder. Det gav en rutin för vilken jag idag är oerhört tacksam. Ett kort överslag säger att jag kört bil mer än 150 000 mil.

Lite personlig histioria.

1946 – 1949 körde jag inte sällan bil. Några gånger personaltransportbil (=stor lastbil med hytt på flaket för sådär 30 soldater). Något körkort hade jag inte, jag lärde mig allt efter som att köra. På den tiden var försvarsmakten en egen stat i staten, t.o.m. med egna lagar och domare. Behövdes en bilförare, så ställdes bara frågan: ”Kan du köra?” Det var ont om körkort bland de yngre omedelbart efter andra världskriget. Mitt första körkort fick jag 1949, efter uppkörning i en stor hästtransportbil och naturligtvis då osynkroniserad växellåda.

Söderhamn har nu egen almstrid

Foto: Ida Frid

Då vi hade flyttat till Söderhamn 2004 var blomsterprakten, de väldigt fina almarna i Strykjärnsparken och de granna hängpilarna utefter ån det första vi lade märke till i staden. Birgit frågade en man som arbetade i parken vad det var för träd? Löven såg ut som på almar, men de var ju alla koniska upp mot en spetsig topp. Hon fick svaret pyramidalm.

Häromdagen körde vi Södra Hamngatan österut och såg och beundrade almarna som ramar in Strykjärnsparken på andra sidan ån, och de fina hängpilarna utefter ån. De glänste så vackert gröna i eftermiddagssolen och gjorde att man inte lade märke till de dubbla och fula men nödvändiga raderna av tätt parkerade bilar längs parken.

Kommunen har nyligen och lite oväntat fått en hel del pengar och den 2 maj beslutade kommunstyrelsen (KS), att anslå 12,5 miljoner kronor för utveckling av Söderhamns centrum. Jag vill inte påstå att beslutet var felaktigt, men hela Söderhamn behöver utvecklas.

Dessutom anser jag att beslut av den här karaktären  skall tänkas igenom ordentligt, innan man börjar arbetet. Särskilt då det behövs bättringar på så många håll förutom i centrum, t.ex. inom äldreomsorg i vidaste bemärkelse och skola.

Den 2 maj beslutar så plötsligt kommunstyrelsen (KS) att varannan alm utefter Norra Hamngatan plus några till skall tas bort. Dessutom skulle varannan av stora fina hängpilar söder om parken tas bort. Enligt Söderhamns-Kuriren yrkar dessutom kommunalrådet, Sven-Erik Lindestam, att arbetet skall vara klart till 15 juli. En liten kort tid kunde man läsa om planerna på kommunens hemsida, men de togs snabbt bort.

”Att förändra stadsbilden på det här sättet utan att förankra det bland medborgarna är för jävligt”, säger Linus E. Ohlson (M), kommunfullmäktigeledamot och skolpolitiker. Linus är 23 år gammal. Han verkar ha kommit en bit på väg bland övriga homininer i den biologiska evolutionen, tänker jag. Linus har helt rätt!

Planer på en sådan här förändring skulle i de flesta kommuner tydligt annonseras och redovisas illustrerat i minst en allmän lokal under några veckor. Detta för att medborgarna skall få god tid på sig för konsekvensanalys på platsen och eventuellt lämnande av synpunkter. Så är det i den kommun jag kommer ifrån och där jag verkade som fritidspolitiker i nästan tre decennier.

Parentetiskt öppnar man genom att ta bort varannan alm utefter Norra Hamngatan utsikten mot en alltid under arbetstid till 99 eller 100 % belagd bilparkering utan den genomsikt mot Söderhamnsån, som man menar sig få. Trafiken på Hamngatan och mellan alla parkerade bilar är dessutom synnerligen livlig

Obegripligt är det också varför man här inte infört P-skiva för decennier sedan. Det här är en parkering som är nödvändig för Söderhamns åldrande men bilburna befolkning. Det är med hjälp av bil vi gamlingar här i staden kan ta oss någonstans, till centrums alla affärer, teatern, bio, konserter, vårdcentraler m.m.

Jag var styrelseordförande i det kommunala bolag i Haninge, som då bl.a. svarade för de kommunala parkeringsplatserna vid Haninge centrum. För snart 40 år sedan infördes vi där P-skivor, så att tillräckligt med P-platser i centrum lämnades till kunder och andra besökare. P-skivor var då en nyhet i Sverige och fanns i Malmö, sedan de införts i Köpenhamn.

Givetvis fann politikerna i den styrelsen genast anledning till en studieresa till dessa städer. KS ordförande ville följa med och naturligtvis några högre tjänstemän ur kommunförvaltningen. Därmed fanns anledning att genomföra en trevlig resa i abonnerad buss. Vid avfärden intogs genast en Gammel Dansk med tanke på ett av resmålen, men det var inte mitt påhitt. På den tiden var det i alla fall fortfarande inte så svårt att uppbringa partimedlemmar och dugliga politiker.

Jag halkar som vanligt av ämnet då och då.

Tydligen brinner nu 12,5 miljoner i fickan för Söderhamns politiker och tjänstemän. En projektgrupp med infrastrukturstrategen (Sic!)  Jonny Olofsson som ledare tillsattes. (Jonny Olofsson är alltså den av kommunens tjänstemän som särskilt skall ägna sig åt trafikplanering. (När jag skrivit detta i slutet av juli ser jag på kommunens hemsida att det nu är fråga om 13,5 miljoner kronor.)

Kanske är han dessutom hög chef, eftersom titeln är strateg, men strateg är ju just ett av många begrepp i svenskan som är på väg att urvattnas p.g.a. missbruk. Slå upp ordet strateg i ett ordentligt 40 ­–­  50 år gammalt lexikon eller titta i Inledning till senaste SAOL (2006), om du inte förstår. Liknande språkliga problem tror jag mig få anledning återkomma till i något framtida inlägg.

Gruppen tog snabbt fram åtgärder som omedelbart kan genomföras och det är ju så man vanligen gör när man har väldigt bråttom. Jag har själv många gånger kastat mig över vad som omedelbart kan genomföras, men då har det gällt åtgärder inom försvaret vid kriser med krigshot, såsom Ungernrevolten 1956, invasionen av Tjeckoslovakien 1968 och Polenkrisen 1980  och naturligtvis sådant där inget tidsödande förberedelsearbete återstod.

Ytterst genant för den här projektgruppen med Johnny Olofsson (strategen) i spetsen är att de så tydligt demonstrerar uppfattningen att man inte vill bli störd av medborgarnas åsikter, den allmänna opinionen. En omfattande ändring av stadsmiljön ansågs kunna genomföras omedelbart utan att först känna av medborgarnas eventuella synpunkter.

Detsamma gäller naturligtvis KS, som tog det (trodde man) slutgiltiga beslutet. Ända sedan jag flyttade till Söderhamn har jag hört och sett påståendet att makthavarna, några tjänstemän och politiker, inte vill bli störda av medborgarsynpunkter. Detta kulminerade då stadsarkitekten, Ylva Larsson, så skandalartat tvingades lämna sin tjänst för ett halvår sedan.

Tyvärr tog gruppen fram just åtgärder som den tyckte kan genomföras, inte i första hand åtgärder som också bör genomföras. Politikerna, vana vid att besluta enligt tjänstemännens förslag, fattade beslut enligt förslaget. När medborgarna plötsligt upptäckte vad som var på väg att hända blev många av dem väldigt upprörda. Kommunstyrelsens ordförande (KSO) kunde till en början inte förstå varför. Det skulle dröja så där två veckor.

Nu skall jag röja för våra klipska makthavare att det finns en kategori som alldeles särskilt uppskattar den här parken och den parkering som ännu skyms bakom almarna. Det är våra gamla, som makthavarna nu för tiden gärna och i alla sammanhang glömmer. Vilka tror ni mest uppskattar att kunna sitta, vila och beundra blomsterprakten, ibland i almskugga, på den korta vägen från parkeringen till och från centrums affärer, bibliotek och apotek? Det är de gamla med artros och/eller andra krämpor.

Magnus Svensson (C) säger sig stå för beslutet, men tycker det finns anledning till självkritik. Ingen av politikerna har talat med medborgarna. ”Vi har heller inte presenterat någon programförklaring där medborgarna kunde ha tyckt till,” sade Magnus Svensson. Programförklaring? En sådan här gång skall det vara en utställning, med skisser och bilder. Många saknar fantasi för att efter skriftlig redovisning föreställa sig hur det blir. Fantasi är något som följer med intelligens.

Gunbritt Wallström (V), som sitter i KS är mer förvånad över de starka reaktionerna än självkritisk. ”Vi var helt eniga i KS … vi måste diskutera vidare hur våra rutiner ser ut och vad vi kan lära av detta”, säger hon och alltså att hon inte förstod hur sådant här skall hanteras av politiker. Det skall i alla fall inte hanteras som i enpartistater, även om Söderhamn är en enpartistad.

Sven-Erik Lindestam (S och KSO) sade sig också kunna tänka sig att färre almar tas bort och att man ”friserar” dem i stället. Det sade han antagligen inte alls då KS skulle besluta i ärendet. Och varför inte öppna den fina parken från gågatan i stället för mot alla parkerade bilar?

En del av projektet är att placera ”lekutrustning med skärgårdsanknytning” i parken. Bland annat har diskuterats att köpa en större båt att klättra i. Som förälder skulle jag aldrig lämna mitt barn här, omedelbart intill den hela tiden livligt trafikerade Norra Hamngatan. En gata med parkeringsplatser på bägge sidor, där jag sett irriterade bilister, som inte hittar p-plats ”dra på” korta ögonblick. Parkeringsplatser som väl passar kommunens åldrande befolkning, därför att de får kort väg till centrums affärer.

Minst en större båt tycker jag Söderhamn behöver, men inte i Strykjärnsparken, utan i hamnen och skärgården. Man säger sig från kommunledningens sida vilja locka turister till staden såsom en skärgårdskommun, men man saknar i staden en ordentlig skärgårdsbåt. Jag växte upp på 30-talet i inlandskommunen Östersund, som ligger vid Storsjön i Jämtland och i hög grad är en turiststad, men inte med skärgård. Där finns en sjö med fyra öar, en stor och tre mindre.

I Östersund fanns tre ordentliga passagerarfartyg, S/S Thomé, S/S Östersund och S/S Sandviken. De två förstnämnda är betydligt större än Söderhamns Moa, trafikerar fortfarande Storsjön vad jag vet och Sandviken var väl som Moa, men bekväm. Regelbunden båttrafik har det funnits på Storsjön sedan 1750-talet. Birgit och jag gjorde en utflykt med Moa till Branthäll, den första och definitivt den sista.

Ombord serverades nere i båtens inre räkor och om jag minns rätt vitt vin. Där fanns fasta bänkar med lika fasta bord emellan. Avståndet mellan bord och bänk var väl anpassat för magra människor, så att många hade väldiga problem med att pressa sig in på bänkarna, som dessutom är placerade på ett högt podium. Birgit klarade faktiskt att ta sig både ned och upp från kajutan på en mycket brant lejdare men som sagt, en turistutflykt med Moa för oss äldre och aldrig mer!

Jag föreslår KSO i Söderhamn att via Östersunds hemsida titta på Östersunds ”Plan för centrumutveckling”, som har tagits fram av projektgrupp under ledning av stadsarkitekten. Det kan vara ett ganska bra exempel på hur det bör gå till.

Jag har just insett att jag snarast bör avsluta det här inlägget om Söderhamn och alla ”chefer” i kommunen. Det hela började då KS den 2 juni beslutat flytta 15 fina pyramidalmar från Strykjärnsparken och såga ned varannan hängpil utefter ån. Sedan kom medborgarupproret och tidningsrubrikerna slag i slag. Jag tyckte jag kunde göra ett längre inlägg och invänta fler händelser.

Med alla märkliga politiker- och tjänstemannauttalanden, som kom så skulle det helt enkelt bli för mycket. Några rubrikexempel från Kuriren under almaffären:

18/7

” Det har inte skötts snyggt”, –Mörda inte Strykjärnsparken! Och Almarna får svårt att klara sig. (Det hade visat sig att expertis inte konsulterats före beslut och att sådan anser att en majoritet av almarna inte kommer att klara flytten, som skall ske vid helt fel tid på året)

20/7 

Trädflytten stoppades (Då några damer ställt sig i vägen för grävskopan, en av dem 82 år.) och De kommer inte att ge sig (De som vill ha ett bättre KS-beslut.)

23/7

Konstföreningen kritisk till almflytt □ ”Demokrati. Dålig på att involvera medborgarna” och Vreden stiger i parken.

24/7

Nu har almarna flyttats och Fortsatt kritik mot arbetet

Här hade man flyttat tre almar vid parkens östra kortsida. Det kunde genomföras med hjälp av ett högt stängsel, polis och genom att lura medborgarna att bevaka fel del av stängslet, så att en grävskopa kunde slinka inom stängslet på annat håll. Till artiklarna i Kuriren fanns bilden i början av det här inlägget, tagen av Ida Frid, som bör tilldelas något pris t.ex. för ”Årets politikerbild”. Bilden visar kommunalrådet, Sven-Erik Lindestam, bakom det höga stängslet och i samtal med medborgare sedan de tre almarna tagits bort. Det visade sig nu också att någon eller några lovat företagarna, som öppnat serveringar vid parken, att de almarna skulle tas bort.

Via regional TV och en artikel i Kuriren har vi sedan fått besked om att övriga almar nu tills vidare skall få stå kvar. Jag antar att man insett att de inte hux flux skall flyttas därför att någon eller några få anser sig veta bäst eller röstar ”Ja”, därför att de inte anstränger sig till att ha någon uppfattning.

Slutligen. Jag tror för min del att parken kommer mer till sin rätt sedan de tre almarna vid parkens kortsida tagits bort. Särskilt bra för de företagare som öppnat serveringar och deras kunder. Kanske hade det räckt med att ta endast den i mitten? Men för att bestämma mig behöver jag vara på plats. Jag tror det vara helt fel att ta bort varannan alm, som nu skymmer parkeringen. Kanske att några almar utefter gågatan, liksom spaljéerna där, bör tas bort? Skall jag bestämt tycka något om detta behöver jag vara på plats, eller åtminstone se det på bild.