Jag tror att det undras en del över långa uppehåll mellan
mina uppsatser och det finns naturligtvis skäl till att produktionen minskar.
Ett skäl är naturligtvis att jag blivit så där onaturligt trött som alla
riktigt gamla människor blir och undrar över varför de blir?
Jag har ju läst ett antal biografier och memoarer och
konstaterat att så gott som alla som nått nittioårsåldern upplevt denna
trötthet. Winston Churchills biografier t.ex. nämner att Churchill mot slutet
ofta sade: ”Jag förstår inte att jag är så trött”, fast på engelska förstås.
En skillnad mellan mig och Churchill är att jag förstår
varför jag är så trött. Standardklyschan för att komma till rätta med
tröttheten är: ”Du måste motionera”, men jag klarar att gå från ett rum till
intilliggande” och möjligen lite motion liggande på sängen.
En av kommunens sjuksystrar kommer hem till oss då och då och tar ett blodprov (PK Inr). Mycket trevlig och omtänksam är hon. Hon skickade
hit en sjukgymnast som har givit mig just några övningar att dagligen utföra
liggande. Tyvärr glömmer jag alltför ofta att genomföra dem. Nog om detta.
I region Gävleborg blir det ytterligare en San Franciscoresa
för chefer och småchefer har jag sett i tidningen. Man hade väl glömt några, som
naturligtvis i så fall klagat och betald semester i San Francisco skall
naturligtvis komma alla likvärdiga till del, annars kan det bli problem.
Däremot blir det inget av med storregion Svealand och därmed
inte heller regiondirektörens tydligen tänkta nya tjänst fram tills han fyller
67 år. Jag har ett intryck av att han räknat med att få ett jobb som
organisatör av den nya regionledning som nu inte kommer att behövas.
Jag antar att Gävleborgs högt älskade regiondirektör också
tänkt sig att uppbära både lön och pension, något som i så fall nu gått i
stöpet. Men givetvis går inte regiondirektören Lönnbark lottlös, tvärtom. Gävleborgs
medborgare behöver hjälp av en modern Robin Hood mot sina snikna makthavare.
Regionledningen har tydligen, enligt uppgift i Kuriren,
skrivit ett avtal som gör den nödd och tvungen att skicka hem förtidspensionären
med ett avgångsvederlag på nära 3,4 miljoner kronor, motsvarande 24 månadslöner
med full lön.
Detta inträffar tydligen om man inte kan komma överens med
honom om ett annat jobb som han accepterar och som då skall ge hittillsvarande
lön minus tio procent, det vill säga minst 126 000 kr per månad.
Region Gävleborg håller sig med duktiga politiker (från S, V
och C) och tjänstemän, som ser till att det alltid finns pengar till deras
påhitt. Skattebetalarna/väljarna i Gävleborg betalar alltså villigt och glatt
vad makthavarna än hittar på.
Andra regionens duktiga skulle spara fyra och en halv
miljoner kronor, genom att införa ett nytt joursystem för ambulanspersonalen.
Det skulle resultera i en ren lönesänkning för personalen, men ingen vill ju ha
sänkt lön. Personalen hotade med att säga upp sig om nya joursystemet infördes.
I ledningen av regionen var man säker på att personalen inte
skulle göra allvar av hotet, så joursystemet infördes, varpå personalen sade
upp sig. Fyra och en halv miljoner kronor skulle sparas genom förändring av
jourersättningen.
Från januari till oktober i år kostar inhyrd personal drygt
åtta miljoner. Så har vi övertidsersättningen, som väl ökar astronomiskt med
alla uppsägningar? Inhyrda läkare och sjuksköterskor mellan januari och oktober
kostar regionen knappt 210 miljoner kronor.
Men regionrådet Eva Lindberg (S) har tidigare i en intervju
sagt att kostnaden inte är största problemet, utan bristen på kontinuitet när
patienten tvingas möta ny personal hela tiden. De gör sitt skift och drar sedan
vidare till nästa arbetsplats och deltar varken i utveckling av vård eller
främjar arbetsmiljö och gemenskap kan tilläggas.
Jag slutar skriva här, jag har ju överskridit 140 tecken för
länge länge sedan. Källan till mina siffror här är Söderhamns-Kuriren 3
december.
Ha det bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar