Den fantastiska Alliansen

Mitt förra inlägg här publicerades som synes den 21 april och jag skriver: Att våra politiker skulle hosta upp de nya miljarder ÖB behöver för att påbörja återuppbyggnaden av vårt totalförsvar betraktar jag som en utopi …

På kvällen dagen därefter, alltså den 22 april, kommer jag in i TV:s Rapport lite sent, men hinner uppfatta att alliansen vid en presskonferens just meddelat att försvarsanslaget skall höjas med 5 ½ miljarder kronor. Jag tänker att antingen har jag eller de fyra partiledarna i Alliansen fått fnatt. Sedan missar jag helt Aktuellt klockan 21.00 och får leva i ovisshet till den 23:dje.

Då på morgonen får jag förklaringen med Svenska Dagbladet. Höjningen med 5 ½ miljarder skall komma om 10 år, 2024! Precis som om Alliansen då skulle sitta kvar i regeringsställning och redan nu veta hur mycket som då behövs. Skratta eller gråta, det är en fråga bland flera?

En sak är i alla fall säker, detta är valtaktik och valfläsk, så att det skriker. Man säger att om sossarna skall bilda regering, så måste det bli med kommunisterna (eller som de efter 1991 kallar sig Vänsterpartiet) och Miljöpartiet. Men sitter de med i en regering, så kan det näppeligen bli några ökade anslag till försvaret. Tvärt om har alldeles nyligen Miljöpartiet sagt.

Det visar sig också att Alliansen har kvar kravet att nuvarande försvarsanslag skall minskas med 600 miljoner kronor och höjningen av anslaget skall tydligen komma lite försiktigt med början från 2018. Man räddar inte ens det vi har idag! Så var det med den höjningen.

Fånigheterna kommer sedan slag i slag, när försvarsministern meddelar regeringens avsikt att anskaffa kryssningsrobotar. I gårdagens SvD blev en av rubrikerna Robotar är ett steg för långt. Det är Miljöpartiets och Vänsterpartiets Peter Rådberg respektive Torbjörn Björlund som uttalat sig. Det här utspelet stör chanserna att komma överens i försvarsberedningen, säger Björlund och Peter Rådberg säger: Det var inte den här typen av attackvapen Försvarsmakten skulle ha. Var det kanske slangbellor?

I dagens nummer av SvD ser jag också att utrikesministern Carl Bildt i höstas uttalat sig underligt. Han lär ha sagt: Vapentypen kryssningsrobotar har aldrig varit aktuell för Sverige, eftersom vårt försvar är ett försvar. (Min understrykning.)

Med bara en smula kännedom om militärteori så vet man att försvar sällan lyckas om man inte kan prestera motanfall. Fiendens vapensystem, där ingår bland annat radarstationer, flygbaser, raketbaser, stabsplatser/ledningscentraler, truppansamlingar och mycket annat, måste kunna bekämpas med hög precision och på långt avstånd. Det effektiva vapnet är då kryssningsrobot.

Carl Bildts tunga verkar ha sluntit vid detta tillfälle. Han kan knappast ha menat att en eventuell fiende ska tillåtas bekämpa svenskt försvar på avstånd utan motanfall. Fiendens vapen i det moderna kriget skall bekämpas redan på långt avstånd.

Anna Ek, ordförande i Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, säger att sådan anskaffning skulle markera en väldigt offensiv politik. En helgalen slutsats naturligtvis. Vad den skulle markera är bara att vi är beredda att försvara oss. Under ”kalla krigstiden” styrdes ”Svenska Freds” av Moskvas kommunister. Ska de nu styras av Moskvas ”putinister”?

Allan Widman (FP och försvarsutskottet) säger om anskaffningen: En utmärkt idé och bl.a. Inte alltför sällan är defensiva anfall det bästa försvaret. Många länder i Europa har skaffat den här typen av vapen den senaste tiden. Och … viktigare att vi uppfyller den folkrättsliga skyldigheten att försvara vårt land. Under alltför lång tid har inte den uppgiften tagits på fullaste allvar. Allan Widman är en av de få i försvarsutskottet som vet något om försvaret.

Jag menar att vi självklart ska ha de vapen vi behöver för att kunna försvara oss och de innefattar numera naturligtvis kryssningsrobotar. Allt annat är struntprat.

Det här inlägget skrev den skakiga gamla gubben igår i Word. Sedan markerade han det för kopiering och inklistring i bloggen. I stället råkade han ta bort det och missade ångermöjligheten, som bara finns innan man gör något annat. Men vad gör man inte, när man tycker att ett inlägg i bloggen är angeläget? Så idag har jag skrivit inlägget en gång till och hoppas det går bättre.

Trevlig helg!