Det svenska folkförsvaret var väldigt gammalt när den sista ynkligt lilla omgången värnpliktiga ryckte ut år 2010. Värnpliktssystemet infördes med 1901 års härordning, men folkförsvaret var mycket äldre än så. Svenskarna i gemen har nog egentligen inte förstått vad som faktiskt hänt. Att det svenska försvaret är nedgånget, förfallet och praktiskt taget borta. Ändå kostar det idag nästan lika mycket som då jag 1993 lämnade FMV, drygt 40 miljarder per år.
I stort sett hela organisationen, planläggningen och kunnandet om hur vi skulle kunna försvara landet är borta. Redan på 90-talet började man tömma våra militära förråd. Fartyg, fordon, kanoner, teleutrustning, radarstationer och allt slumpades eller skänktes bort. En del skänktes till de från kommunismen befriade balterna, främst till Estland och svensk personal hjälpte till med att installera och driftsätta skänkta radiolänkar och radarstationer. Mycket skrotades också och under en tid levererades och betalades tidigare beställd materiel till försvaret enbart för att skrotas.
Tyngre försvarsmateriel är ofta speciell på så sätt att den tas fram under ett kontrakt med avrop som kan sträcka sig från konstruktion till leverans mer än ett decennium senare. Så är t.ex. fallet med Jas, där flygplan för 12 divisioner beställdes på regeringens uppdrag och därför fabriceras och levereras även efter det att riksdagen beslutat att vi endast skall ha 4 divisioner. Regeringen ansåg svensk försvarsindustri så viktig för Sverige och för ÖB var det bara att betala och se glad ut. (På ritbordet började man skissa på JAS, Viggens efterträdare, redan i slutet av 50-talet och före första leverans av Draken. 2005 utgår och skrotas det fullt moderna flygplanet Viggen, Drakens efterföljare, som togs fram i 330 exemplar och var tänkt att finnas kvar jämsides med Jas under ganska lång tid.
Inom försvarssektorn sker den tekniska utvecklingen snabbare än den civila. Prisutvecklingen sker därför 5 % snabbare på 40 % av försvarsanslagen. Från 1958 prisreglerades försvarsramen med den faktiska prisutvecklingen. Dessutom tillkom en real uppräkning med i början 2,5 % på försvarsanslagen och senare 2 % per år för teknisk utveckling. Den här anslagsökningen liksom en uppräkning i förhållande till nettoprisindex är nödvändig om man inte hela tiden skall nedrusta försvaret. Den här uppräkningen är sedan länge borttagen och nedrustning har skett sakta men säkert.
Före 2000-talet kunde försvaret (med vissa störningar från finansdepartementet) arbeta utifrån en långsiktsplanering (en ca 15-årig perspektivplan) som bands ihop genom en handlingsplan för de närmaste fem åren, som omslöt en försvarsbeslutsperiod efter en försvarsberedning vart 5 år.
Försvarsberedningen är ett forum för konsultationer mellan regeringen och representanter för de politiska partierna i riksdagen. Strävan skall vara att nå en så bred enighet som möjligt om hur Sveriges säkerhets- och försvarspolitik ska utformas. Numera ingår kommunisterna, eller Vänsterpartiet som de nu kallar sig liksom miljöpartiet. Båda dessa verkar med förkärlek placera unga kvinnor som försvarsexperter här.
Som jag tidigare skrivit är det regeringen (försvarsdepartementet) som tar alla större beslut för försvaret. JAS-besluten har jag redan skrivit om. ”Köp tolv divisioner, även om vi bara skall ha fyra.” Nu skall jag visa några andra exempel på kloka regeringsbeslut.
År 1994 beställdes stridvagnen Leopard 2 i Tyskland, en förnämlig och högmodern stridsvagn, kanske fortfarande världens förnämsta. Slutleverans skedde år 2005, d.v.s. 11 år senare. Med den skulle våra tre pansarbrigader utrustas. 120 nytillverkade och i varje detalj toppmoderna stridsvagnar köptes och fick i Sverige heta strv122. Dessutom köptes 160 lätt begagnade Leoparder, som kom att kallas strv121, totalt alltså 280 stridsvagnar (strv). Till detta köptes naturligtvis bärgningssystem, underhållssystem, utbildningssystem samt övnings- och stridsammunition. Allt var perfekt, 2004 skulle ju enligt försvarsberedningens planer det nya effektivare försvaret vara i drift. I försvarsbeslutet 2009 beslöts att den s.k. insatsorganisationen endast skulle ha 40 stridsvagnar. Vad säger man? Tablå? Skandal? Men våra duktiga politiker kan inte fatta felaktiga beslut, alltså ligger felet hos försvarsmakten, som kanske trodde politikerbeslutade planer skulle ligga fast.
Under 1994 inköptes 350 pansarbandvagnar från DDR. De var försedda med en 73 mm kanon med parallellställd kulspruta och var avsedd för transport av 6 soldater, dessutom en besättning på tre man och benämndes pbv 501. Vagnarna (amfibiska) modifierades i Tjeckien till svenska krav och skulle äntligen mekanisera de svenska infanteribrigaderna.
Efter att infanteribrigaderna enligt försvarsbeslut 2000 lagts ned ställdes de 100 vagnar som hunnit levereras i förråd liksom efter leverans de övriga 250 vagnarna. I december 2008 köpte Tjeckien samtliga nyrenoverade vagnar plus tillhörande utrustning och reservdelar. Tjeckisk ekonomi hade då återhämtat sig efter kommunisttiden och man hade relativt färsk erfarenhet av hur det är att inte kunna hävda sin självständighet.
Våra politiker med kompetens att planera för mycket kort tid (en del tydligen bara för några dagar), skyller på dålig planering inom försvaret som, när det gäller tung materiel, har att planera för decennier framåt. Jämför JAS-systemet, vars utveckling f.n. dragit ut över 60 år.
För att påskynda mekaniseringen av armén köptes också i början på 90-talet från DDR 800 pansrade bandvagnar pbv 401. Med två mans besättning kunde den transportera 9 soldater, var beväpnad med en kulspruta och försågs med en hel del andra faciliteter. För att skapa reservdelslager skrotades 160 av vagnarna och 640 återstod alltså. Också bärgningsbandvagnar anskaffades. Numera kan pbv 401 köpas från lager hos Milmac Sweden AB i Strängnäs för 80 000 SEK. Politikertablå igen, men Försvarsmakten, som den fortfarande faktiskt heter är inte helt utan ansvar!
Ett exempel till på hur stolliga politiker kan få till det skall jag ta:
Under flera år utvecklade SAAB tillsammans med Försvaret luftvärnsrobotsystemet Bamse. Valet av fabriksnamn var nog lite olyckligt? Folk i allmänhet fick säkert för sig att det är en gräsligt stor robot, men den är ett supermodernt, kompakt och synnerligen effektivt vapensystem mot luftangrepp på medelhöjd. Servisen är skyddad i enheten och systemet är semiaktivt d.v.s. det ingår en separat belysnings- och målföljningsradar. Hela systemet är tekniskt mycket avancerat, men har förstås utgått sedan mycket pengar satsats av såväl SAAB som Försvaret. Ändå utbildas på en (Eller ett par?) icke operativ enhet (-er) för att inte den avancerade kompetensen skall gå förlorad.
Det finns många sådana här exempel på hur det går när politiker skall styra och så gott som alla slutar de i diket.
Jag skall avsluta det här inlägget med att citera SvD 17 januari: När värnplikten upphörde i somras så skedde det till stolta deklarationer om vad som skulle komma i stället. Försvarsminister Sten Tolgfors, M, lovade: ”nu blir hela insatsorganisationen om 50 000 personer omedelbart tillgänglig om hela landet hotas”.
Jag undrar så var Tolgfors har dessa 50 000, men han menar kanske något annat än jag med nu? Enligt SvD skulle man 2010 anställa 2 800 soldater och kontraktera 2 500. 1 950 har anställts och ingen kontrakterats. Det saknas alltså redan mer än 3 000, trots att man kunnat rekrytera ur den senaste värnpliktsomgången. I år skall man anställa 3 800 och kontraktera 2 800. År 2012 skall man anställa lika många och kontraktera 4 700, om man kan hitta dem.
Lever jag vidare, så kommer jag att skriva mer om detta. Mycket mer!
lördag 22 januari 2011
fredag 14 januari 2011
Försvaret
Först och främst vill jag önska alla en god fortsättning på det nya året 2011!
Själv tycker jag inte att det har börjat helt bra. Jag är inte längre helt lämpad för snöskottning, men måste nära nog dagligen syssla med just det. Snöslungan har jag provisoriskt reparerat. Något annat är inte att tänka på med nuvarande brist på sådana. Ljuddämparen skall hållas på plats av två grova bultar. Den ena visade sig vara avdragen då den monterades på fabrik för 6 – 7 år sedan. Därefter har den andra bulten sakta gängats upp då ljuddämparen börjat röra på sig varje gång slungan användes.
Nu är ljuddämparen på plats någotsånär med en skadad bult och i övrigt någorlunda fixerad med ståltråd. Lite väl högljudd är den dock fortfarande och jag har mer snö att oroa mig för.
Det här var lite som försvar för att jag inte flitigt jobbat med bloggen.
Förlusten av vårt gamla fina folkförsvar kan jag däremot inte försvara. Nåja, det gamla fina folkhemmet är ju ändå försvunnet sedan länge. Sverige är mångkulturellt och det är fult att tala om svensk kultur, svenska seder, svensk humor och att våra barn, barnbarn o.s.v. behöver ett svenskt försvar.
Jag bryr mig. Det gör tydligen en del äldre människor. Inte genom att i Facebook meddela 976 ”vänner” att man gillar någon för flertalet okänd väns status, vad jag gjorde klockan si eller så eller ideligen skicka alla någon sorts kedjebrev med välgångsönskningar av något slag.
Jag bryr mig t.ex. om det svenska invasionsförsvaret. Det försvann helt sista åren med sosseregering. Fel av mig förresten. Det fanns på papper, men bara där. Egentligen var det nog inte meningen att det skulle försvinna, men när politiker är inblandade och ska fatta besluten, föralldel även en del militärer, kan det gå hur som helst.
När ett av mina barnbarn gjorde värnpliktens grundutbildning på dåvarande F 16 i Uppsala 2001 så hemförlovades han veckovis några gånger. Orsaken angavs vara medelsbrist och var det nog också.
Jag kan ändå inte förstå hur Fredrik Reinfeldt småningom kunde utse en vapenvägrare till försvarsminister och hur regeringen tänkte när man 2010 lade propositionen om allmänna värnpliktens avskaffande.
Det svenska försvar, som idag inte finns, kostar oss nära nog precis lika mycket i SEK per år som då jag för 18 år sedan lämnade ett någorlunda modernt och kraftfullt försvar.
Jag ska fortsätta att skriva om detta.
Själv tycker jag inte att det har börjat helt bra. Jag är inte längre helt lämpad för snöskottning, men måste nära nog dagligen syssla med just det. Snöslungan har jag provisoriskt reparerat. Något annat är inte att tänka på med nuvarande brist på sådana. Ljuddämparen skall hållas på plats av två grova bultar. Den ena visade sig vara avdragen då den monterades på fabrik för 6 – 7 år sedan. Därefter har den andra bulten sakta gängats upp då ljuddämparen börjat röra på sig varje gång slungan användes.
Nu är ljuddämparen på plats någotsånär med en skadad bult och i övrigt någorlunda fixerad med ståltråd. Lite väl högljudd är den dock fortfarande och jag har mer snö att oroa mig för.
Det här var lite som försvar för att jag inte flitigt jobbat med bloggen.
Förlusten av vårt gamla fina folkförsvar kan jag däremot inte försvara. Nåja, det gamla fina folkhemmet är ju ändå försvunnet sedan länge. Sverige är mångkulturellt och det är fult att tala om svensk kultur, svenska seder, svensk humor och att våra barn, barnbarn o.s.v. behöver ett svenskt försvar.
Jag bryr mig. Det gör tydligen en del äldre människor. Inte genom att i Facebook meddela 976 ”vänner” att man gillar någon för flertalet okänd väns status, vad jag gjorde klockan si eller så eller ideligen skicka alla någon sorts kedjebrev med välgångsönskningar av något slag.
Jag bryr mig t.ex. om det svenska invasionsförsvaret. Det försvann helt sista åren med sosseregering. Fel av mig förresten. Det fanns på papper, men bara där. Egentligen var det nog inte meningen att det skulle försvinna, men när politiker är inblandade och ska fatta besluten, föralldel även en del militärer, kan det gå hur som helst.
När ett av mina barnbarn gjorde värnpliktens grundutbildning på dåvarande F 16 i Uppsala 2001 så hemförlovades han veckovis några gånger. Orsaken angavs vara medelsbrist och var det nog också.
Jag kan ändå inte förstå hur Fredrik Reinfeldt småningom kunde utse en vapenvägrare till försvarsminister och hur regeringen tänkte när man 2010 lade propositionen om allmänna värnpliktens avskaffande.
Det svenska försvar, som idag inte finns, kostar oss nära nog precis lika mycket i SEK per år som då jag för 18 år sedan lämnade ett någorlunda modernt och kraftfullt försvar.
Jag ska fortsätta att skriva om detta.
Etiketter: Mer om mig
Internationell politik,
Rikspolitik,
Säkerhetspolitik
tisdag 21 december 2010
Islam, FRA, S m.m.
Man kan aldrig vara nog tydlig, så jag återkommer till en del av vad jag skrev om i förra inlägget.
Bland världens cirka 1,5 miljarder muslimer finns en liten del islamister. Där finns också mängder av sådana som inte bryr sig om religion mer än vad medelsvensson gör till sekulariserade muslimer och en liten mängd bestående av fundamentalister och extremister. Ytterligare ett stort antal befinner sig någonstans däremellan. Många är troende och lever i enlighet med sin tro, men vill ha mänskliga rättigheter, demokrati och frihet. Bland Sveriges muslimer finns naturligtvis alla dessa representerade.
I media översköljs vi av hemskheter från en del islamska länder. Sådana som Iran, Irak, Afghanistan, Libyen o.s.v. Vi tar exemplet Iran. Där hotas f.n. enligt SvD:s kunniga mellanösternkorrespondent Bitte Hammargren, som vet vad hon skriver om, ett tiotal människor av straffet stening.
1926 fick Iran en modern strafflag, som gällde till 1979 och ingen stening förekom. (Källa: Professorn i internationell rätt vid Stockholms universitet Said Mahmoudi.)
1979, när shahen störtats och de islamska ayatollorna tog över infördes islamsk strafflag, däribland stening för otukt. I andra länder t.ex. Saudiarabien har islamisk lag gällt oavbrutet.
I Aftonbladet med sina påhittade sensationer och skandaler har vi kolumnister som Helle Klein och Jan Guillou. De deklarerar att islamistiska terrorister inte utgör någon hotbild. Det gör däremot svenska politiker och svensk lagstiftning, som förföljer muslimer och påminner om fascism och nazism. Ingenting hos dessa två journalister förvånar längre mig.
Men vad är nu en liten mängd av 1,5 miljarder eller en liten mängd av Sveriges bortåt 400 000 muslimer. Säpo övervakar tydligen, mer eller mindre enligt rapporten nyligen, ett par hundra av våra muslimer, men kände inte till inställningen hos bombmannen som bara lyckades döda sig själv. Jag tror att det finns ytterligare några som är okända hos Säpo och hur skall man kunna hitta dem? Det vore väl bra om några till presumtiva massmördare kunde hittas och övervakas antingen de är ateister, kristna eller muslimer?
Sedan har vi all annan brottslighet, där vi vet att den organiserade brottsligheten ökar. Vi är alltså inne på bråket om den s.k. FRA-lagen, vanliga människors och socialdemokraters förhållande till den.
Någon har sagt att socialdemokraternas förhållande till signalspaning är lika ombytligt som Berlusconis relationer till unga damer. Partiet har lyckats med bedriften att inta alla positioner i frågan. Bakgrunden är i korthet att försvarsdepartementet under Leni Björklund (S) år 2005 lade fram ett förslag att Försvarets radioanstalt (FRA) skulle få spana i kabel d.v.s. granska telefon- och Internettrafik.
Thomas Bodström, som för justitiedepartementet just arbetade på ett förslag att polisen skulle få bugga, d.v.s. plantera mikrofoner hos oss och spela in samtal, insåg att båda dessa förslag skulle kunna bli för mycket för svenska folket. Efter hård kritik från justitiedepartementet lades därför FRA-förslaget på is år 2006, med motiveringen att det brast i rättssäkerhet.
När Alliansen sedan vann valet och fick en kraftfull försvarsminister i Mikael Odenberg kom naturligtvis förslaget omgående tillbaka redan 2007, eftersom han fått klarsignal under hand från socialdemokrater. Men med Mona Sahlin som ny partiledare var inget längre säkert.
2008 klubbades lagen efter en mycket hätsk debatt där socialdemokraterna nu naturligtvis vänt 180 grader och några allianspolitiker inte heller egentligen ville riskera att få sin e-post granskad av någon tjänsteman på FRA.
En mycket initierad skildring av hela detta förlopp finns i Torbjörn Nilssons bok De omänskliga, berättelser om politik. Torbjörn Nilsson är politikredaktör i tidskriften Focus. 2006 fick han Sveriges Tidskrifters utmärkelse Årets journalist.
Parentetiskt måste jag här berätta följande om FRA-folkets förmåga att bevara hemligheter. När jag första gången på 50-talet i tjänsten skulle besöka FRA på Lovön, sa min chef: ”Du vet väl att du skall ha lösskägg när du kommer till FRA”? Tjänstemännen där var kända för att till 110 % skydda sekretessen.
Ett bestickande förhållande är att många som är emot FRA-lagen nu verkar vara för Wikileaks publicering av hemliga dokument. Detta trots att därigenom bl.a. statshemligheter röjs och att man därigenom utsätter människor för livsfara. De vill själva kunna kommunicera i hemlighet, men samtidigt ta del av andras hemligheter.
I varje opinionsmätning rasar nu naturligen socialdemokraterna. Ingen vet längre vad de vill förutom att återfå makten. De väljare som finns kvar är nog till stor del de som säger: ”Mina föräldrar röstade på sossarna, så det gör även jag”, men föräldrarna är nog ofta döda sedan länge och partiet saknar ledare och numera ideologi. Socialdemokratin har inte haft socialistisk målsättning på många, många år. Marx idé, socialism, hade länge varit döende när den slutgiltigt dog i Europa med kommunismens slutliga dödsryckning för tjugo år sedan.
För några dagar sedan förklarade ordföranden i justitieutskottet, Morgan Johansson (S) att hans parti nu var villigt till en blocköverskridande överenskommelse om FRA-lagen, att man övergivit tesen ”riv upp, gör om, gör rätt”.
Efter en halv dag förklarade riksdagsgruppens ledare, Sven-Erik Österberg att tesen står kvar FRA-lagen skall rivas upp. Antagligen känner han inte till att FRA är en av västs mest framgångsrika underrättelseorganisationer, har gjort och gör Sverige väldig nytta. Kan det vara så enkelt att S numera vill både ja och nej, vill både och vill både ha och inte ha? Det verkar så.
Ett annat exempel på hur man verkar vilja både ha och inte ha är kärnkraft. I vart fall verkar det som om de vill vela mellan Alliansen och miljöpartiet tills elpriserna mångdubblats.
Socialdemokraternas nye näringspolitiske talesman, Lars Johansson, har enligt Dagens Industri sagt att de bjuder in regeringen till samtal om energipolitiken. Samtidigt säger han att den rödgröna energiuppgörelsen är utgångspunkt när S går in i sådana förhandlingar. Någonstans läste jag att han tydligen vill förhandla stående i spagat. En fyndig liknelse. Den stackars regeringen har faktiskt ingen på andra sidan blockgränsen att tala med.
Bland världens cirka 1,5 miljarder muslimer finns en liten del islamister. Där finns också mängder av sådana som inte bryr sig om religion mer än vad medelsvensson gör till sekulariserade muslimer och en liten mängd bestående av fundamentalister och extremister. Ytterligare ett stort antal befinner sig någonstans däremellan. Många är troende och lever i enlighet med sin tro, men vill ha mänskliga rättigheter, demokrati och frihet. Bland Sveriges muslimer finns naturligtvis alla dessa representerade.
I media översköljs vi av hemskheter från en del islamska länder. Sådana som Iran, Irak, Afghanistan, Libyen o.s.v. Vi tar exemplet Iran. Där hotas f.n. enligt SvD:s kunniga mellanösternkorrespondent Bitte Hammargren, som vet vad hon skriver om, ett tiotal människor av straffet stening.
1926 fick Iran en modern strafflag, som gällde till 1979 och ingen stening förekom. (Källa: Professorn i internationell rätt vid Stockholms universitet Said Mahmoudi.)
1979, när shahen störtats och de islamska ayatollorna tog över infördes islamsk strafflag, däribland stening för otukt. I andra länder t.ex. Saudiarabien har islamisk lag gällt oavbrutet.
I Aftonbladet med sina påhittade sensationer och skandaler har vi kolumnister som Helle Klein och Jan Guillou. De deklarerar att islamistiska terrorister inte utgör någon hotbild. Det gör däremot svenska politiker och svensk lagstiftning, som förföljer muslimer och påminner om fascism och nazism. Ingenting hos dessa två journalister förvånar längre mig.
Men vad är nu en liten mängd av 1,5 miljarder eller en liten mängd av Sveriges bortåt 400 000 muslimer. Säpo övervakar tydligen, mer eller mindre enligt rapporten nyligen, ett par hundra av våra muslimer, men kände inte till inställningen hos bombmannen som bara lyckades döda sig själv. Jag tror att det finns ytterligare några som är okända hos Säpo och hur skall man kunna hitta dem? Det vore väl bra om några till presumtiva massmördare kunde hittas och övervakas antingen de är ateister, kristna eller muslimer?
Sedan har vi all annan brottslighet, där vi vet att den organiserade brottsligheten ökar. Vi är alltså inne på bråket om den s.k. FRA-lagen, vanliga människors och socialdemokraters förhållande till den.
Någon har sagt att socialdemokraternas förhållande till signalspaning är lika ombytligt som Berlusconis relationer till unga damer. Partiet har lyckats med bedriften att inta alla positioner i frågan. Bakgrunden är i korthet att försvarsdepartementet under Leni Björklund (S) år 2005 lade fram ett förslag att Försvarets radioanstalt (FRA) skulle få spana i kabel d.v.s. granska telefon- och Internettrafik.
Thomas Bodström, som för justitiedepartementet just arbetade på ett förslag att polisen skulle få bugga, d.v.s. plantera mikrofoner hos oss och spela in samtal, insåg att båda dessa förslag skulle kunna bli för mycket för svenska folket. Efter hård kritik från justitiedepartementet lades därför FRA-förslaget på is år 2006, med motiveringen att det brast i rättssäkerhet.
När Alliansen sedan vann valet och fick en kraftfull försvarsminister i Mikael Odenberg kom naturligtvis förslaget omgående tillbaka redan 2007, eftersom han fått klarsignal under hand från socialdemokrater. Men med Mona Sahlin som ny partiledare var inget längre säkert.
2008 klubbades lagen efter en mycket hätsk debatt där socialdemokraterna nu naturligtvis vänt 180 grader och några allianspolitiker inte heller egentligen ville riskera att få sin e-post granskad av någon tjänsteman på FRA.
En mycket initierad skildring av hela detta förlopp finns i Torbjörn Nilssons bok De omänskliga, berättelser om politik. Torbjörn Nilsson är politikredaktör i tidskriften Focus. 2006 fick han Sveriges Tidskrifters utmärkelse Årets journalist.
Parentetiskt måste jag här berätta följande om FRA-folkets förmåga att bevara hemligheter. När jag första gången på 50-talet i tjänsten skulle besöka FRA på Lovön, sa min chef: ”Du vet väl att du skall ha lösskägg när du kommer till FRA”? Tjänstemännen där var kända för att till 110 % skydda sekretessen.
Ett bestickande förhållande är att många som är emot FRA-lagen nu verkar vara för Wikileaks publicering av hemliga dokument. Detta trots att därigenom bl.a. statshemligheter röjs och att man därigenom utsätter människor för livsfara. De vill själva kunna kommunicera i hemlighet, men samtidigt ta del av andras hemligheter.
I varje opinionsmätning rasar nu naturligen socialdemokraterna. Ingen vet längre vad de vill förutom att återfå makten. De väljare som finns kvar är nog till stor del de som säger: ”Mina föräldrar röstade på sossarna, så det gör även jag”, men föräldrarna är nog ofta döda sedan länge och partiet saknar ledare och numera ideologi. Socialdemokratin har inte haft socialistisk målsättning på många, många år. Marx idé, socialism, hade länge varit döende när den slutgiltigt dog i Europa med kommunismens slutliga dödsryckning för tjugo år sedan.
För några dagar sedan förklarade ordföranden i justitieutskottet, Morgan Johansson (S) att hans parti nu var villigt till en blocköverskridande överenskommelse om FRA-lagen, att man övergivit tesen ”riv upp, gör om, gör rätt”.
Efter en halv dag förklarade riksdagsgruppens ledare, Sven-Erik Österberg att tesen står kvar FRA-lagen skall rivas upp. Antagligen känner han inte till att FRA är en av västs mest framgångsrika underrättelseorganisationer, har gjort och gör Sverige väldig nytta. Kan det vara så enkelt att S numera vill både ja och nej, vill både och vill både ha och inte ha? Det verkar så.
Ett annat exempel på hur man verkar vilja både ha och inte ha är kärnkraft. I vart fall verkar det som om de vill vela mellan Alliansen och miljöpartiet tills elpriserna mångdubblats.
Socialdemokraternas nye näringspolitiske talesman, Lars Johansson, har enligt Dagens Industri sagt att de bjuder in regeringen till samtal om energipolitiken. Samtidigt säger han att den rödgröna energiuppgörelsen är utgångspunkt när S går in i sådana förhandlingar. Någonstans läste jag att han tydligen vill förhandla stående i spagat. En fyndig liknelse. Den stackars regeringen har faktiskt ingen på andra sidan blockgränsen att tala med.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Inrikespolitik,
Säkerhetspolitik,
Tro och vetande
fredag 17 december 2010
En ny moderat
Moderaterna i Göteborg valde in Abdirizak Waberi i riksdagen och partiet valde sedan in honom i riksdagens försvarsutskott. Waberi har varit ordförande i Muslimska förbundet och är rektor i en muslimsk friskola i Göteborg. Han har också sagt sig vara konservativ muslim, vilket jag misstänker att man skall tolka som fundamentalistisk muslim. Han söker också enligt uppgift nämligen främja sharialagar (islamsk lag d.v.s. religiös lag), mannens rätt att ta sig fyra hustrur och att misshandla dem om de är olydiga.
Jag lyssnade på en intervju med honom, som gjorts efter valet. Frågorna var tydligen enormt besvärliga och fel ställda. ”Svaren” inleddes därför några gånger med orden: ”Nu är det ju så att…”. Han svarade dock egentligen inte på frågorna trots att de två journalisterna från SR påpekade detta och upprepade frågorna.
En fråga om hur han ställde sig till att en ung kvinna och man möts enskilt försökte han svamla bort. Hårt pressad och utan att svara på frågan hänvisade han, liksom i andra frågor, slutligen till imamerna (de islamiska själasörjarna, eg. den som leder något, bönen eller moskén).
Jag vill inte föreslå att frågan går till imamen Abu Hamza al-Masri i London. De otrogna britterna låter honom sedan 2006 avtjäna ett sjuårigt fängelsestraff för uppvigling till mord på ickemuslimer.
Eftersom mycket hos en del människor är oklart: Islam är namnet på religionen och muslim betyder en som underkastar sig denna religion. Mulla, betyder skriftlärd. Med islamist menas i allmänhet en fundamentalistisk muslim, som är för heligt krig, inte sällan också kräver det gamla kalifatets återtagande.
Jag undrar så vad mitt gamla parti, moderaterna, tror att Waberi kan uträtta för partiet i försvarsutskottet? Han vill ju dessutom, tvärt emot partiet, snarast ta hem våra soldater från Afghanistan. Det kan väl inte vara så att man vill ge islamister ökad insyn i vårt försvars planering av Afghanistaninsatsen?
Fundamentalistisk religiositet är av ondo, vilken religion det än gäller och när präster skall sköta såväl religion som politik och rättsväsende går det åt helvete. Det har också många muslimer, antagligen flertalet, insett och vill fredlig samlevnad.
Efter den här, egentligen alltför kortfattade redogörelsen över mina funderingar, kommer jag av en del att klassas som rasist. Det är bara det att människa är en och endast en ras. Något annat går inte att vetenskapligt bevisa. Den som fortfarande är av annan mening är däremot rasist. De gamla korkade nazisterna trodde att judar var en av flera lägre stående människoraser. Många judar, liksom muslimer i Mellanöstern tillhör gruppen semiter, vilket betyder ättlingar till Noas son Sem och inget annat.
Har judarna som grupp visat några framträdande gruppegenskaper, så inte är det någon underlägsenhet.
Jag lyssnade på en intervju med honom, som gjorts efter valet. Frågorna var tydligen enormt besvärliga och fel ställda. ”Svaren” inleddes därför några gånger med orden: ”Nu är det ju så att…”. Han svarade dock egentligen inte på frågorna trots att de två journalisterna från SR påpekade detta och upprepade frågorna.
En fråga om hur han ställde sig till att en ung kvinna och man möts enskilt försökte han svamla bort. Hårt pressad och utan att svara på frågan hänvisade han, liksom i andra frågor, slutligen till imamerna (de islamiska själasörjarna, eg. den som leder något, bönen eller moskén).
Jag vill inte föreslå att frågan går till imamen Abu Hamza al-Masri i London. De otrogna britterna låter honom sedan 2006 avtjäna ett sjuårigt fängelsestraff för uppvigling till mord på ickemuslimer.
Eftersom mycket hos en del människor är oklart: Islam är namnet på religionen och muslim betyder en som underkastar sig denna religion. Mulla, betyder skriftlärd. Med islamist menas i allmänhet en fundamentalistisk muslim, som är för heligt krig, inte sällan också kräver det gamla kalifatets återtagande.
Jag undrar så vad mitt gamla parti, moderaterna, tror att Waberi kan uträtta för partiet i försvarsutskottet? Han vill ju dessutom, tvärt emot partiet, snarast ta hem våra soldater från Afghanistan. Det kan väl inte vara så att man vill ge islamister ökad insyn i vårt försvars planering av Afghanistaninsatsen?
Fundamentalistisk religiositet är av ondo, vilken religion det än gäller och när präster skall sköta såväl religion som politik och rättsväsende går det åt helvete. Det har också många muslimer, antagligen flertalet, insett och vill fredlig samlevnad.
Efter den här, egentligen alltför kortfattade redogörelsen över mina funderingar, kommer jag av en del att klassas som rasist. Det är bara det att människa är en och endast en ras. Något annat går inte att vetenskapligt bevisa. Den som fortfarande är av annan mening är däremot rasist. De gamla korkade nazisterna trodde att judar var en av flera lägre stående människoraser. Många judar, liksom muslimer i Mellanöstern tillhör gruppen semiter, vilket betyder ättlingar till Noas son Sem och inget annat.
Har judarna som grupp visat några framträdande gruppegenskaper, så inte är det någon underlägsenhet.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Inrikespolitik,
Invandrare
onsdag 15 december 2010
Blir vi kanske alltför gamla?
Verkligheten för många gamla i Sverige blir allt värre. Den här hösten har signalerna om brister i demensvården blivit fler. De förskräckliga bilderna från TV:s Uppdrag granskning den 10 oktober av oroliga och inlåsta demenssjuka och uppgiven personal som inte hinner med att ge god vård och omsorg har etsat sig fast, upprört och debatterats.
Socialstyrelsen har sedan årsskiftet ansvar för tillsynen av demensvården. Så natten mellan den 8 och 9 november gjorde Socialstyrelsen 94 oanmälda besök i demensboenden i 48 av landets kommuner. Redovisningen visade hur fruktansvärt dessa gamla behandlas.
I 61 % av boendena låstes de dementa in på sina rum eller på avdelningen och personalen lämnade lokalen på natten. I TV-programmet kunde vi se hur de dementa åldringarna på natten, män och kvinnor, oroligt irrade omkring på en låst avdelning iklädda sina blöjor.
Det är fruktansvärt att en stor del av Sveriges demenssjuka inte ges trygghet och säkerhet. De behöver självklart oavbruten närhet till personal, som skall kunna uppmärksamma att en enskild vill ut och få kontakt. Inlåsningen är helt enkelt och självklart olaglig. Det är straffbart och olaga frihetsberövande. Men ansvariga politiker går naturligtvis fria. Våra politiker är så hårdhudade att de kan gå upprätt utan ryggrad.
Socialstyrelsen kritiserar även socialnämnden i Piteå kommun, där tv-programmet spelats in, för att inte ha tagit till sig, analyserat och åtgärdat brister inom verksamheten. Detta trots upprepade klagomål från allmänhet, personal och anhöriga om bland annat underbemanning. Socialnämnden ska senast den 1 december redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med bristerna. Jag antar att ansvariga ledamöter i den socialnämnden avgått liksom den i TV svamlande ordföranden i kommunstyrelsen?
Både V och SD har i riksdagsmotioner tagit upp frågan om nationella riktlinjer för bemanningen i demensvården, men i förra veckan bordlades frågan i socialutskottet. Nu såg de övriga rödgröna sin chans att återigen sätta regeringen på pottan. Nu visste man ju att SD, som inte fick skriva på, skulle biträda motionen och regeringen motsätter sig bemanningskrav i demensvården.
– Jag tror det är jätteviktigt att man hela tiden har en dialog om hur stora vårdbehoven är hos patienterna och hur man ska bemanna. Men lika viktigt är till exempel att personalen som är där har god utbildning, sade ansvarig minister Maria Larsson (KD) till TT i valrörelsen.
– Någon gång måste väl ändå politiker sluta prata och fatta beslut, säger jag.
Vi kommer naturligtvis att bifalla det här, vi har ju gått till val på frågan, säger Per Ramborn (SD), som själv har jobbat 25 år inom äldreomsorgen. De sanningar som de rödgröna nu söker dölja är alltså att de ser möjligheten att åter köra över regeringen och att de egentligen bifaller en SD-motion i riksdagen.
Vid årsskiftet blir Ulf Kristersson (M), han som försåg sig med en lägenhet hos Ersta diakonianstalt, ordförande i Pensionsgruppen med fem partier efter Cristina Husmark Persson. Ingen pensionär lär tro på en förbättring. Tvärt om! Landets fem stora pensionärsorganisationer har i stället startat en egen Pensionärsgrupp. Målet är att tänka ut hur det dåligt fungerande pensionssystemet skall kunna förstärkas.
Apropå pensionssystemet, så har EU-kommissionen gjort en genomgång av medlemsländernas pensionssystem. Den visar att svenska pensioner hamnar i strykklass. När dagens 27-åringar går i pension kommer de att ha Europas näst sämsta pensioner. Bara Estland beräknas hamna lägre än Sverige.
För Sveriges del kommer man 2048 att få en pension på mindre än 50 % av lönen. 2008 var siffran 65 %. Sedan skall man veta att alla reala lönehöjningar uteblir efter pensioneringen, liksom kanske de skattesänkningar ickepensionärer får.
Hur är det med allt prat från Alliansens sida om att pensionerna skall bli så mycket bättre med några fler i arbete än vi nu har? Hur trovärdigt tror du att det är?
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
Inrikespolitik,
Kommunalpolitik
tisdag 7 december 2010
Hugget i sten?
För så där 1700 år sedan översatte Hieronymus Bibeln till latin, Versio Vulgata. Hans version skrevs sedan av av andra, förändrades lite i taget och kommenterades under 1200 år.
Så, runt år 1500 kom boktryckarkonsten till Europa. I tidigare versioner fanns konsten flera hundra år tidigare på andra håll. Nu ändrades villkoren för att skriva och läsa. Fler själar kunde tillgodogöra sig skrifterna. Bibeln fick en fastare form även om en del teologiska strider fortsatte. Det var kanske vid den här tiden som Bibeln på allvar blev Guds eget ord för de kristna och egentligen inte ändras
Det skulle dröja ytterligare drygt 300 år innan alfabetiseringen satte in på allvar i Europa. Det vi kallar litteratur, författare och utgivare kom i alla fall för 500 år sedan, men är nu på väg att radikalt förändras igen. Med Internet, Google, Wikipedia, Encyklopedierna i datorn, alla bloggar, fåneriet i Facebook med mera och så nu bok- eller läsplattor.
Visst kan man hos det nya se en del av det gamla före tryckkonsten. T.ex. kommenterandet till blogginlägg, till Wikipedia. Böcker behöver inte längre alltid tryckas utan kan hämtas från databaser, varefter man kan ändra och kommentera o.s.v.
Nå, hugget i sten är väl inte så mycket av det som skrivs nu för tiden och väl är nog det.
För så där 1700 år sedan översatte Hieronymus Bibeln till latin, Versio Vulgata. Hans version skrevs sedan av av andra, förändrades lite i taget och kommenterades under 1200 år.
Så, runt år 1500 kom boktryckarkonsten till Europa. I tidigare versioner fanns konsten flera hundra år tidigare på andra håll. Nu ändrades villkoren för att skriva och läsa. Fler själar kunde tillgodogöra sig skrifterna. Bibeln fick en fastare form även om en del teologiska strider fortsatte. Det var kanske vid den här tiden som Bibeln på allvar blev Guds eget ord för de kristna och egentligen inte ändras
Det skulle dröja ytterligare drygt 300 år innan alfabetiseringen satte in på allvar i Europa. Det vi kallar litteratur, författare och utgivare kom i alla fall för 500 år sedan, men är nu på väg att radikalt förändras igen. Med Internet, Google, Wikipedia, Encyklopedierna i datorn, alla bloggar, fåneriet i Facebook med mera och så nu bok- eller läsplattor.
Visst kan man hos det nya se en del av det gamla före tryckkonsten. T.ex. kommenterandet till blogginlägg, till Wikipedia. Böcker behöver inte längre alltid tryckas utan kan hämtas från databaser, varefter man kan ändra och kommentera o.s.v.
Nå, hugget i sten är väl inte så mycket av det som skrivs nu för tiden och väl är nog det.
Etiketter: Mer om mig
Allmänt aktuellt,
För släkt och vänner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
